Europaparlamentet talar

Eu-extremisterna fortsätter ljuga

2007-03-25T10:53:00.000+02:00

James Chapin: Den glade clownen

Den här bloggen har legat stilla under lång tid. Skälet har givetvis varit tidsbrist eftersom den som skriver den inte tillhör den lilla utkantsgrupp som är berättigad lyfta apanage ur Bryssels kassakistor.
Men ibland går det inte att hålla tyst. Som nu när det underliga eu-projektet sägs fylla femtio år. Då firar eu-extremisterna det med middagar, högstämda tal och annan därmed jämförlig propaganda.

Förra året - klicka här för den artikeln - visade jag hur eu-extremisterna antydningsvis försökte få det till att eu-projektet bidrog till att vinna andra världskriget. Det var ett oblygt och fräckt parasiterande på avgörande historiska händelser som visade eu-extremisternas hänsynslöshet att nå sina politiska mål.

Nu upprepar någon centralt placerad skrivkuli samma trick. Det sker i DN 24 mars och artikeln är undertecknad av kommissionär Margot Wallström och statsminister Fredrik Reinfeldt.

I texten har man den stora fräckheten att lite försåtligt hävda att eu-projektet bland mycket annat bidrog till att störta fascistdiktaturen och införa demokrati i Portugal.

Här är de inledande raderna i en text som såunda hyllar eu-projektets verksamhet under femtio år:

För 50 år sen var Europa en kontinent härjad av två världskrig som hade skövlat mer än 70 miljoner människoliv. Ur askan föddes en vision om ett nytt Europa. Ett Europa vars främsta kännetecken inte var krig och död, utan fred, demokrati och välstånd.
Vi har sett hur demokratin slagit fast rot i Grekland, Portugal och Spanien. Irland har rest sig ur fattigdom...

Det är sånt som kallas för retoriskt bondfångeri. Den portugisiska vägen till demokrati begynte den 25 april 1974 genom att en grupp värnpliktiga soldater i en oblodig kupp tog makten i landet. Det här ledde till att allmänna och fria val hölls och detta var den portugisiska vägen ut ur fascismen.
Eu-projektet hade initialt inte ett smack med den portugisiska revolutionen att göra och vad som skedde det skedde i ett långt senare skede.
Men detta bryr sig inte denna högfärdiga politiska klass om. Den har för vana att trixa med retoriken, småljuga och omtolka verkligheten till sin egen fördel. Vänta bara. Just nu sitter de med stor sannolikhet i kulisserna och planerar hur man ska få européerna att anta konstitutionen utan att de själva märker att de antagit konstitutionen. Sen hoppar de fram och flinar och hojtar att ni har ju antagit konstitutionen så nu ska ni rätta er och packa er efter vår vilja.

Den europeiska nationalismens rötter

2006-06-12T11:12:00.000+02:00

Simplicissimus

Capitolium är en av Roms sju kullar. På Capitolium fannns fordomdags det tempel, invigt 509 före år 0, som var det självklara målet för det romerska imperiets triumftåg.
Det var hit till denna för alla europeer symboliska plats som de vanligtvis ödmjuka eu-extremisterna begav sig den 29 oktober 2004 för 'det ceremoniella undertecknandet av konstitutionen'. Detta meddelade Jo Leinen 15 september 2004.
Nu blev det ju inte så att konstitutionsförslaget antogs, men betraktelsen över denna högmodiga politiska klass ändar icke här.
Det är ett välkänt faktum att en auktoritär regim, eller en omnipotent politisk ideologi, blåser upp sig själv till den universella sanningens jordiska representanter samtidigt som man gör allt för att avhumanisera sina motståndare och beskriva dem som icke-människor. Den nazistiska propagandan är ett illustrativt exempel på detta.
Så när nu eu-extremisterna leder skarorna upp på Capitolium så blir den självklara konsekvensen att de som icke marscherar i flock och farnöte bakom triumfvagnen är ohyran, skadedjuren, icke-människorna.
Skojar jag? Överdriver jag? Inte alls. Jag berättar om spridandet av utsädet till den grosshandlarnationalism som kommer att stå mogen och skördas i samma ögonblick som den politiska klassen ska konsolidera sitt europeiska imperium tillsammans med våra vänner på andra sidan Atlanten. Ty då kommer oppositionen kallas författningsfiender, terrorister, förrädare, ohyran som måste utrotas för att det tusenåriga fredsriket ska realiseras.
Lyssna bara på fortsättningen av den ärade parlamentsledamotens Jo Leinens inlägg:

Det är redan märkbart att en populistisk och opportunistisk rörelse mobiliseras mot konstitutionen för Europa, och det faktum att denna bakterie redan har infekterat en av upphovsmännen till den europeiska idén, vilket tydligt framgått av debatterna under de senaste veckorna i Frankrike, är ett skäl till oro.

Känns tonfallet igen? Ekar det spökligt av de gamla trettiotalsropen? När tar någon av de ärade ledamöterna upp den gamla tanken på dolken som stöttes i ryggen? Vi som läst vår historia vi väntar och känner nackhåren resa sig.

Var stilla, var tyst och vänta,
Vänta på vilddjuret, vänta på varslet som kommer
Vänta på undret, vänta på undergången som kommer
(Ekelöf)

Kilroy-Silk - den brölande tjuren

2006-06-09T09:13:00.000+02:00

Grandville

Robert Kilroy-Silk är en utmärkt representant för den prilliga delen av de eu-kritiska parlamentsledamöterna. Se t ex blogginlägg här och här och här. Han gjorde en teatralisk entré, sett utifrån protokollen, 2004 då han i det fina parlamentet brölade som en tjur med tarmvred. Sen har han tystnat och det finns sammanlagt enbart sju registrerade inlägg från denne hysteriske retoriker som gjorde en sån lysande entré.

Har han kanske insett att det fina parlamentet är eu-extremisternas konstruktion?
När han var i sitt esse kunde det gå till så här den 17 nov 2004.

Herr talman! Jag är angående en ordningsfråga tacksam för möjligheten att få tala till er.

(Blandade reaktioner)

Ni minns nog att jag tidigare i dag, i slutet av min tilldelade talartid på en minut, märkte att ni höll upp klubban efter 59 sekunder. Jag påpekade detta faktum och sade att det verkade lite orättvist att ni var beredd att stoppa mig när andra hade talat i en och en halv minut. Man har sagt mig – jag har inte hört er säga det – att jag hade tur att ni inte använde klubban tidigare eftersom jag sade saker som inte var sanna.

Jag skulle vara väldigt tacksam om ni kunde säga mig två saker. Vad var det jag sade som inte var sant, och vilken är regeln som tillåter parlamentets talman att censurera ledamöters tal?

Talmannen. – Herr Kilroy-Silk! Ni måste respektera talartiden på samma sätt som alla andra. Dessutom är det ni sade inte något som rör arbetsordningen.

Protokollen ännu inte översatta till svenska

2006-06-08T10:52:00.000+02:00

Frank Beard (1842-1905)

Vet alla varför man firar pingst? Jo, det var för att lärjungarna, alltså byggnadsarbetare Krister Josefssons projektgrupp, fick någon slags eld på sig och började tala på språk de i vanliga fall inte kunde begripa. Inget tragglande av verbformer eller passé simple eller undantag från huvudregeln här inte. Det var bara att snacka på.
Kanske är det så de fina parlamentarikerna har tänkt om oss undersåtar i den norra provinsen? Vi har genom ett eu-direktiv begåvats med en bengalisk eld på huvudknoppen och kan tala och använda alla de språk som brukas i parlamentet.
På annat sätt kan man ju inte förstå att protokollen från parlamentsdebatterna inte har översatts till svenska sen mitten av februari.

Italiens president orsakar kravaller i parlamentet

2006-06-07T06:12:00.000+02:00

Thomas Rowlandson (1756 -1827)

Det är den 5 juli 2005. En helt vanlig dag i det fina parlamentet. Italiens president en herr Carlo Azeglio Ciampi ska hålla tal.
Talmannen hälsar honom med de vanliga retoriska välkomstarabeskerna och påminner även om han "var den minister som spelade en avgörande roll för Italiens införande av euron".

Så talar då den italienske presidenten och efter inledningsfraserna bla bla bla så säger han:

Det är en djup ära för mig att få tala i den mest förfinade demokratiska miljön i Europa och att göra Italiens röst hörd i hjärtat av unionens konstitutionella system.

Men då tar det hus i helsicke. Protokollet tar härmed över texten:

(Mario Borghezio avbröt högljutt talaren och banderoller hängdes upp.)

Talmannen. – Kan vaktmästarna omedelbart avlägsna den där symbolen. Visa ut ledamoten, kör ut honom från kammaren! Kör omedelbart ut honom från kammaren! Kör ut honom från kammaren, sade jag!

(Applåder)

Kan vaktmästarna avlägsna alla symboler och attiraljer som kan störa ordningen i kammaren.

(Högljudda protester)

Vänligen se till att det inte finns något kvar som kan störa ordningen i kammaren. Avlägsna allt sådant.

(Ledamöterna i fråga kördes ut.)

Jag beklagar, herr president. Var snäll och fortsätt.

(Applåder)

Och inte nog med detta. Efter den italienske presidentens tal har en herr Bruno Gollnisch ordet. Han påpekar att det kan inte finnas något 'unionens konstitutionella system' eftersom konstitutionsförslaget har förkastats. Detta

innebär att konstitutionsfördraget har reducerats till noll och intet och därmed även, är jag rädd, president Ciampis anförande, med all respekt för honom som person och president.

Hade eu-extremisterna verkligen glömt att berätta för den italienske presidenten att eu-projektet inte har någon konstitution?

Eller var det helt enkelt som så att eu-extremisterna menade att såna där trivialiteter som demokratiska val behöver man väl inte ta hänsyn till när resultatet går mot den politiska klassens intressen?

Jätteroligt! sa Cecilia Malmström

2006-06-06T08:14:00.000+02:00

Den sovande församlingen
William Hogarth (1697-1764)

Den politiska klassen har det minsann inte lätt.
Först har man gett folket friheten så att man kan skicka slaktboskap och arbetskraft utan papperskrångel över gränserna mellan de europeiska staterna.
Sen bygger man tillsammans med våra vänner på andra sidan Atlanten upp en armé så att också svenska ungdomar kan få göra inspirerande utlandsresor och dessutom får de friheten att dö för sitt fosterlands (förlåt provins ska det vara) provins frihet i exotiska länder som till exempel Afghanistan.
Och slutligen ska man konstruera det 1000-åriga fredsriket genom att den politiska klassen får sitta i ett alldeles eget centralt placerat och fint parlament där de kan lagstifta och diskutera och sätta sina barn i exklusiva skolor som folket betalar och slutligen som tack för allt slit få pensioner som samma folk ska arbeta ihop åt dem.
Och till råga på allt så vrenskas och gnölar och struntar det konstiga folket i allt det här fina man tänkt ut.

Därför får man verkligen förstå att Cecilia Malmström blev så tagen den 5 juli förra året att hon glädjestrålande utbrast där hon stod i det fina parlamentet:

Herr talman! Detta är en mycket komplicerad fråga som är föremål för en enorm lobbying från olika grupper. Jag tycker att det är jätteroligt att medborgarna för en gångs skull bryr sig om vad vi håller på med här i huset. Det är vi inte bortskämda med.

Talmannen smutskastar Polen

2006-06-05T06:17:00.000+02:00

Daumier 1865

Den 10 januari 2005 attackerar Mirosław Mariusz Piotrowski talmannen Joseph Borelles som ska ha utstött 'extrema och partiska åsikter som är förolämpande och ärekränkande för Polen'. Därför kräver han talmannens avgång.

Vad är det då talmannen påstås ha sagt?

Jo, i samband den så kallade 'Orangefärgade Revolutionen' i Ukraina ska talmannen ha sagt att 'Polen och Litauen inte är enade med resten av unionen i frågan om Ukraina eftersom de är påverkade av Förenta staterna'.

Men det har minsann inte kommit över hans läppar. Bevisen finns i den videokassett han skickat runt. Den är översatt till polska och då kan man se att 'anmärkningarna av den polska ambassaden i Madrid i 80 procent av fallen inte är någonting annat än ren lögn'. Talmannen har absolut ingenting att be om ursäkt för (med undantag för den femtedel som uppenbarligen var ärekränkande - utan förväntar sig tvärtom en ordentlig ursäkt från Polens utrikesminister.

Och så fortsätter dagen i det fina parlamentet som ska ordna den tusenåriga freden åt Europas folk.

I Bryssel har man tre dagars arbetsvecka

2006-06-02T10:00:00.000+02:00

Posada 1852-1913

Av barn och fyllhundar får man höra sanningen. Ehuru Hans-Peter Martin är svår på flaskan undantar sig mitt bedömande, men det förefaller i varje fall som han har en förmåga att reta upp de ärade ledamöterna - ja, det finns faktiskt parlamentariker som kräver att få bli betitlade Honourable. (se parlamentsprotokoll 22 juni 2005)

Nu till saken. Den högvälborne och ärade Othmar Karas tappade besinningen den 4 juli i förra året och pucklade på Hans-Peter Martin med följande komiska slagserie:

Hans-Peter Martin, grupplös ledamot av kammaren, förekommer nu i österrikiska medier och kommer med svepande, motbjudande, oberättigade insinuationer och förtal riktat inte längre bara mot kammaren och EU:s institutioner, utan även mot dem som bistår oss i vårt arbete som ledamöter och mot Europaparlamentets tjänstemän. Bland annat har han i en dagstidning skrivit följande, jag citerar:
”Assistenterna, huvudsakligen unga akademiker, vänjer sig snabbt vid tre dagars arbetsvecka, lockade, förförda och fördärvade av Bryssel.”
Han fortsätter i samma anda, så här:
”Gud hjälpe den parlamentsledamot som förväntar sig hårt arbete på det här stället; nästan allihop tycker det är alldeles för jobbigt. Resultat och ansvar finns inte i deras ordförråd; slapphet är normen. Och framför allt kan personalen varken koncentrera sig eller slutföra saker och ting.”
Jag tillbakavisar kraftigt dessa svepande, nedsättande yttranden om vår personal och kammarens personal.
(Applåder)
Jag vill tacka all vår personal. Utan dem skulle vi varken kunna tjäna folket så väl eller kunna hantera så många besökare och så mycket lagstiftningsarbete.

Jo, jo så kan det gå till en vanlig dag i det fina parlamentet.

Kommissionär Wallström är folklig

2006-06-01T06:17:00.000+02:00

Honoré Daumier

Den 22 juni förra året, då parlamentets majoritet fortfarande debatterade nederlaget för konstitutionsförslaget, talade kommissionär Margot Wallström. Hon hade naturligtvis klart för sig vad som behövs för att ordna upp situationen:

Vi kommer naturligtvis att forma det vi kallar plan D: debatt, dialog och demokrati. Vi kommer att arbeta med de andra institutionerna, och vi kommer att försöka mobilisera de nödvändiga resurserna för detta.

Varpå talet avslutas med det genuint folkliga utropet:

Courage, les Européens!

En kanske uppfriskande uppmaning till de miljoner Andersson, Pettersson och Lundström från Ystad till Haparanda som parlerar franska. För oss andra med de begränsade förståndsgåvor naturen oss gav återstår endast att konstatera att resultatet av den geniala planen D är att protokollen från det fina parlamentet inte har översatts till svenska sen mitten av februari.

Fast det är ju klart. Såna petitesser spelar väl ingen som helst roll för en visionär.

EU vill ta plats i Säkerhetsrådet

2006-05-30T08:05:00.000+02:00

James Gilray 1782

Nej, nej, vi ska inte konstruera någon ny stat. Så brukar det programenligt låta från eu-extremisterna. Men de är inte att lita på. Deras moral vilar på en uppdelning mellan folk och fä. Därför bjuder man undersåtarna på retoriska fyrverkerier samtidigt som man placerar en ambassadör i FN. Och inte nog med det. Man ska gå ännu längre.

När parlamentet 8 juni förra året hade eftervalsdebatt eftersom Holland och Frankrike förkastat konstitutionsförslaget, då diskuterades senare på eftermiddagen vad som rubricerades som en reform av FN. Mycket lämpligt dagen till ära, kan man tycka, att blåsa upp sig och låtsas agera som en självständig nation.

Armin Laschet hade utarbetat betänkandet. I detta vill han i vanlig ödmjuk eu-extremistisk stil "sända ett tydligt budskap" till New York som även innefattar följande passus:

Om det skall inrättas några nya platser av vilket slag det än må vara, vill vi att de skall gå till Europeiska unionen, som därefter kommer att utse sina företrädare i säkerhetsrådet.

Vilket alltså i praktiken torde betyda att medlemsländernas FN-sändebud får åka hem och eu-projektets egna företrädare ska sitta i Generalförsamlingen och Säkerhetsrådet.

Man kan ju fundera en nanosekund över hur man tror sig kunna övertyga Frankrike om den nymodigheten.

I vilket fall som helst så vet vi nu att eu-projektet, som inte alls ska utvecklas till en ny stat, kräver att få vara de europeiska ländernas ende representant i Förenta Nationerna. Och ni som till äventyrs tror att eu-projektet ska utvecklas en stat ni har fullkomligt och totalt fel och lever kvar i förlegade artonhundratalstankegångar om nationell självbestämmanderätt och sånt där reaktionärt trams som bara förhindrar utvecklingen.

Alla måste vi hälsa till påven

2006-05-29T06:15:00.000+02:00

Ur Simplicissimus 1904

Den 24 februari förra året meddelar Antonio Tajani med sannolikt majestätiskt vibrato följande:

Herr talman, mina damer och herrar! I morse togs påven Johannes Paulus II in på sjukhus i Rom. Innan vi börjar debatten om försvaret för de mänskliga rättigheterna anser jag att det är lämpligt att, om ni samtycker, sända ett budskap om stöd och solidaritet från parlamentet till en stor försvarare av de mänskliga rättigheterna, en fredens man och en stor europé, som är älskad av alla europeiska medborgare, troende såväl som icke-troende. Jag anser att det skulle kunna vara en viktig signal från Europaparlamentet.

Talmannen: Javisst, herr Tajani! Vi skall genast överlämna ert förslag till talmannens kontor, eftersom jag anser att det är mycket lämpligt. Vi skall meddela talmannen att parlamentet vid denna tid önskar sända ett budskap om stöd och solidaritet till den helige fadern.

Notera att det fina parlamentet i sin hälsning avser att tvångsansluta varenda kotte som fått Bryssel till huvudstad för att sända en hälsning till Karol Woytyla, han som jobbade på scenen under artistnamnet Johannes Paulus.

Vem har nu gett den politiska klassen tillåtelse att i alla svenskars namn underdånigast buga inför representanter för vidskeplighet och hellenistisk trolldom?

Europeiska Unionens ambassadör i Washington

2006-05-26T08:15:00.000+02:00

Simplicissimus

Fler och fler svenskar blir allt mer osäkra om eu-projektet är bra för Sverige. Det väger nästan jämnt mellan de som är för och de som är mot medan andelen tveksamma medborgare ökar. Inte mindre än var fjärde svensk, eller 24 procent, kan svara vare sig ja eller nej på frågan om medlemskap. Det här visar en undersökning från Göteborgs universitet som kommer publiceras i juni meddelar Sveriges Radios nyhetssida idag.
Naturligtvis är det här inte konstigt med tanke på den politiska klassens högdragna attityd till medborgarna. Som till exempel när man raskt passade på att inrätta en välavlönad tjänst i Washington för en person som fick den komiska titeln Europeiska unionens ambassadör i Förenta stater. Observera att detta skedde innan konstitutionen var antagen.
Dessutom trodde den politiska klassen att de med hjälp av konstitutionen skulle skaffa sig en utrikesminister för Europas stater. Gissa bara vad de franska väljarna tänkte när det visade sig att den posten var vikt för en före detta generalsekreterare för Nato?
Av förklarliga skäl blev eu-extremisterna i parlamentet något slokörade när fransmännen och holländarna sparkade bakut. Det stoppade givetvis inte oppositionen i det fina parlamentet. Lyssna bara på Ashley Mote i juni förra året när det stod klart att konstitutionen inte antagits:

Herr talman! Den 28 april förra året sade Frankrikes president Jacques Chirac: ”Om ett land röstar emot den föreslagna konstitutionen måste det lämna EU.” Herr talman, jag undrar om ni redan har tagit emot den franska utträdesansökan.

Varpå den stackars Talmannen svarar:

Nej, herr Mote, det har jag inte.

Skadeglädje kan sannerligen ta sig många uttryck.

Monologbaletten intar scenen

2006-05-25T07:30:00.000+02:00

Paul Gavarni (1804-1866)

Det är dagen för den stora debatten om varför konstitutionen röstades ned i Frankrike och Holland. Då upphäver Marios Matsakis sin stämma. Klockan är fem över nio onsdagmorgonen 8 juni 2005. Mina damer och herrar, dags för en sanning:

Herr Talman! I går undrade ni varför det inte var tillräckligt med folk i kammaren vid tiden för debatten. I morse möttes vi av samma problem och ni var tvungen att vänta tills folk kom. Det är inte underligt att det är dålig närvaro: det beror på att ingen debatt äger rum. Allt vi gör i parlamentet är att lyssna till förutbestämda, förberedda, en eller två minuter långa tal utan någon riktig dialog. Det är bara monologer. Jag anser att förfarandet måste ändras om vi skall ha en dialog, riktiga debatter och en riktig närvaro.

Talmannen: Herr Matsakis! Det där var inte någon ordningsfråga, utan snarare ett påstående.

Och sen blir det som vanligt. Se där goddag goddag kommer rådets ordförande Nicolas Schmit för att framföra sin tal. Och se där goddag goddag kommer kommissionens ordförande den tjocke portugisen Barroso som har en juristexamen, med betyget väl godkänd, (se Kommissionens hemsida), och alltid skryter med att han kan så många språk och därför använder alla språken han kan när han står i parlamentet och talar för att det ska visa hur mycket han arbetar för den europeiska gemenskapen.
Och sen, tramp tramp, kommer gruppledarna i fallande mandatordning. Först herr Hans-Gert Poettering, klomp klomp, han är gruppledare för den största gruppen och har suttit i parlamentet i tjugosju år och innehar Republiken Tysklands stor förtjänstorden och Österrikes stora hederstecken och Mérite Européen i gyllene färg och han har dessutom titeln Europeisk Hederssenator, nästan som i Amerika, kan tänka, klomp klomp.
Sen kommer herr Martin Schulz, snörvel snörvel, som en gång ägde en bokhandel och han är så rysligt ledsen att han börjar sitt tal i det fina parlamentet med att säga

Jag måste erkänna att jag inte begriper någonting, och jag tror inte jag är ensam om detta.

Uj, uj, stackars herr Schulz som är så bedrövad för att undersåtarna inte tycker som han tycker att de ska tycka. Se där har vi herr Daniel Cohn-Bendit, hopp hopp, han som en gång kallades Dani le rouge och deltog i majrevolten i Paris 1968 och stod i Karl Marx-bokhandeln och precis som herr Barroso sprang han i ungdomsårens brånad på torgen och ropade Leve revolutionen och var väldigt upphetsad. Konstigt att just dessa två skulle hamna bredvid varann i det fina parlamentet.

Och sen kommer alla de andra efter tycke och smak, tripp tripp, och orden trillar som små ärtor ur deras munnar och så förflyter timmarna i denna ordentligt koreograferade klassiska monologbalett. Un, deux, trois. Encore, mesdames est messieurs! Un, deux, trois.

Eu-extremisten Christopher Fjellner väljer det stendumma

2006-05-24T06:33:00.000+02:00

George Cruickshank (1792-1878)

Christofer Fjellner heter en av de svenska eu-extremisterna i det fina parlamentet. Men en dag i maj 2005 faller de ideologiska fjällen från hans ögon. Kanske det är av pur utmattning? Eller efter några besök i parlamentetbaren? Vätska handlar det i varje fall om i det så kallade Badvattensdirektivet.

Jag måste säga att jag tycker att det är stendumt. Man frågar sig om det finns någon fråga som är så liten att medlemsstaterna själva skall få råda över den.

Så fortsätter han:

Ett exempel i mängden är att utskottet nu kräver att information om badvattnets kvalitet till exempel i Härjarö utanför Enköping, där jag tillbringat många soliga sommardagar, nu nödvändigtvis även måste spridas på franska. Tyvärr vill man nu lägga ytterligare sten på bördan på många håll.
En del människor vill till exempel att man även skall infoga vattenkvaliteten i rekreationsvatten, och att dessa regelbundet skall kontrolleras. Detta omfattar vattenkvaliteten överallt där människor vindsurfar, paddlar kajak eller liknande och – vips – så riskerar vattnet i princip i hela svenska skärgården att regelbundet behöva kontrolleras.
Om nu Europaparlamentet skall tvinga alla svenska kommuner att mäta vattenkvaliteten överallt, och lite till, så har jag egentligen god lust att rösta emot hela förslaget, men tyvärr riskerar vi då att förlora de förenklingar som rådet föreslår.

Men vad gör då en liten eu-extremist? Väljer det stendumma naturligtvis eftersom han sitter fast i den ideologiska buren och inte vet hur han ska ta sig ut.

Den turkiske premiärministerns hustru bär slöja

2006-05-23T07:20:00.000+02:00

Muhammeds födelse (Iran 1300-talet)

I juli 2005 beskrev Georgios Karatzaferis den politiska situationen i Turkiet, ett av de länder som eu-extremisterna röstat fram som en tänkbar medlem av EU.

Om vi, äntligen, vill visa respekt för kvinnor överallt i världen kan vi inte rösta för det här betänkandet. Turkiets premiärminister Recep Tayyip Erdogan har fört de turkiska kvinnorna tio år tillbaka i tiden. En gång hade de en kvinnlig premiärminister, men i dag går premiärministerns hustru omkring i slöja. Så mycket har kvinnornas situation försämrats i Turkiet.

I onsdags förra veckan mördades en domare och flera andra jurister skottskadades vid en domstol i den turkiska huvudstaden Ankara. Dådet utfördes av en religiös galning som på detta barbariska sätt protesterade mot domstolens förslag att införa förbud mot att bära slöja på universitet och i officiella byggnader.
Har detta diskuterats i det fina parlamentet? Reagerar eu-extremisterna över huvud taget på situationen i Turkiet? Vad säger oppositionen i parlamentet?
Det vet vi medborgare inte eftersom det sist översatta protokollet från parlamentet är från den 16 februari och idag är det den tjugotredje dagen i månaden maj.

Plan D hette det. D för demokrati sa Wallström. Den är numera omdöpt till plan S. S som i struntprat. Som i snorkighet. S som i sjunkande skepp. S som i ändalyktens läte när avfallsprodukterna lämnar den politiska klassens tarmsystem efter ett besök på restaurang La Truffe Noire, Boulevard de la Chambre, Bruxelles.

Den rättrådiga kvinnan och de politiska ledarna

2006-05-22T06:05:00.000+02:00

Grandville 1803-1847

Det hör ju till sakens natur att eu-extremisterna måste berätta uppbyggliga anekdoter för varann. Marianne Mikko fablar sålunda12 maj 2005:

Mina damer och herrar! När jag nyligen var i Pärnu, i mitt hemland, blev jag rörd när en äldre kvinna kom fram och tackade mig för att jag hade informerat om EU:s konstitutionsfördrag. Hon önskade att det hädanefter skulle finnas betydligt mer information om Europeiska unionen.

Det här med gamla rättrådiga damer som liksom ingriper i världspolitiken tycks vara en vanlig stilfigur i parlamentet. Två dagar innan Marianne Mikko drog sin story stod nämligen Afghanistans president Hamid Karzai i parlamentet och fablade följande:

För två och en halv månader sedan åt jag lunch med en grupp stamäldste från en mycket konservativ del av Afghanistan, och jag noterade att det fanns kvinnor bland dessa stamäldste och präster. Jag fick intryck av att kvinnorna kom från de urbaniserade delarna av landet, och jag hälsade på stamledarna vid namn. Jag visste vad många av dem hette, och jag sade: ”Herr den och den, välkommen, och hur står det till?” När jag hade hälsat på alla män sade jag till damerna: ”Välkomna, vad trevligt att se er.” Med ens ställde sig en av kvinnorna upp och sade: ”Herr president, ni hälsade på männen vid namn. Ni hälsade inte på oss vid namn.” Jag blev överrumplad. Jag sade: ”Jag är ledsen, frun, men jag känner inte till ert namn.” Hon sade: ”Ni skall veta att ni är vald på grund av våra röster. Nästa gång jag träffar er är det bäst att ni känner till mitt namn, annars kommer ni inte att bli vald!”
(Skratt och applåder)

Visst är det hjärtknipande? En rättrådig representant för folket tillrättavisar de politiska ledare som för en stund nedklivit till massorna. Våra ögon tåras.

De franska väljarna har inte ändrat sig

2006-05-19T07:49:00.000+02:00

William Gropper (1897-1977): Top man

Naturligtvis fanns det självrannsakan bland några parlamentariker efter det att väljarna förra året i Nederländerna och Frankrike sagt nej till konstitutionen.
Albert Deß hade kvar några fungerande hjärnceller efter kallduschen och säger i parlamentet 6 juni att "jag tror inte att vi efter folkomröstningarna i Frankrike och Nederländerna bara kan fortsätta som tidigare". Vilket var insiktsfullt.

Därefter fortsätter han att fundera över eu-extremisternas propaganda:

Vi kan heller inte säga att mer än hälften av Europas medborgare redan har röstat för konstitutionen. Det vore helt enkelt fel, eftersom det var färre än 600 parlamentsledamöter i Tyskland som röstade för konstitutionen, samtidigt som mer än 80 miljoner medborgare inte fick säga vad de tyckte.

Förra veckan genomförde en stor tysk dagstidning en undersökning bland sina läsare. Av de nästan 380 000 läsare som deltog i undersökningen var 96 procent emot konstitutionen.

Klokt också det. Men så kommer det:

Jag tror inte att skulden ligger hos de franska och nederländska väljare som röstade emot konstitutionen, utan snarare hos detta parlaments ledamöter som beslutade att inleda anslutningsförhandlingar med Turkiet, och var för Rumäniens och Bulgariens tidiga anslutning. Det är det som vi måste prata om.

Så lät det då och andemeningen var den att nu ska vi ta nya tag. Men tidningen Liberation har i dagarna publicerat en undersökning som visar att den franska väljarkåren inte ändrat uppfattning. Läs här. Av dem som röstade mot konstitutionen ångrar sig inte 98 procent och av dem som röstade för konstitutionen vill idag tio procent rösta nej. En liknande undersökning från april fanns i finska Sunnuntaisuomalainen där en majoritet av de tillfrågade inte var nöjda med enbart ett riksdagsbeslut utan ville folkomrösta om konstitutionen.

Sånt är dagsläget och Luxemburgs premiärminister Jean-Claude Juncker, som kommer att gå till historien som den som inför Tv-kamerorna klappade Silvio Berlusconi på flinten, siar att konstitutionsfrågan är död minst ett par år framåt.

Men var inte säkra på det. Håll kvar garden. Den politiska klassen överger inte sitt fina parlament i första taget.

Barroso pratar korruption

2006-05-18T06:30:00.000+02:00

William Hogarth (1697-1764)

Nu är det så att för en vanlig eu-medborgare så finns det ju inte en chans att läsa aktuella protokoll från parlamentet eftersom översättningarna kan dröja flera månader. Det betyder att de flesta dumheter glöms bort och bara det mest färgsprakande hamnar i konventionella media.
Som till exempel när Barroso, kommissionens ordförande, i tisdags förklarade att Bulgarien och Rumänien var alltför korrupta för att kvalificera för medlemskap. Det låter ju handlingskraftigt och tjusigt och rapporterades givetvis.
För resten var det kul att höra det från en herre som umgås flitigt med den ekonomiska eliten och backades upp enbart med trovärdighetsargument när kritikerna krävde misstroendevotum. Läs om det här.
Eu-extremisterna är ju kända för att behandla fakta något lättsinnigt. Så även i detta fall. Transparency International har, liksom flera andra, listor över världens korrupta länder. Här placeras länderna i fallande ordning så ju högre placering ett land har desto mindre korruption.
Rumänien innehar plats 49 och Bulgarien plats 76 i listan. Det komiska är bara att medlemsländerna Lettland innehar plats 73 och Tjeckien plats 75 vilket gör dem mer korrupta än kandidatlandet Bulgarien.
Känner kommissionen till det här? Självklart. Kommer alltså Tjeckien och Lettland att uteslutas? Nej, nej, såna här små självmotsägelser bekymrar givetvis inte våra politiska ledare.

Diskuterades korruptionen i Tjeckien och Lettland i parlamentet? Det har vi medborgare inte en aning om eftersom protokollet inte översatts till svenska. Med den takt på översättningen som nu är så kommer veckans protokoll vara tillgängligt tidigast i början av augusti.

Eu-extremisterna sköter minsann sitt fögderi på ett ytterst charmerande sätt.

Eu-projektet vann alltså andra världskriget

2006-05-17T07:18:00.000+02:00

Giovanni Piranesi (1720-1778): Carceri

Eu-extremisternas framfart karaktäriseras för det mesta av medveten hänsynslöshet. Medveten därför att den varit i säck innan den kom i påse och lärts ut på seminarier av betalda spin doctors med syfte att förvirra åhörarna. Som till exempel när man säger att kritik av det underliga eu-projektet skulle vara ett Nej-till-Europa precis som om en göteborgares kritik av centralstyrning eller stockholmsfixering skulle vara ett Nej-till-Sverige.

Ett annat flagrant exempel på extremisternas hänsynslöshet är när man kidnappar kampen mot nazismen och hävdar att eu-projektet, och därmed också dagens eu-extremister, skulle ha bidragit till segern för över sextio år sen.

Läs bara vad dessa storhetsvansinniga människor skriver i den i parlamentet 12 maj 2005 antagna resolutionen B6‑0290/2005 med titeln Europaparlamentets resolution om sextioårsdagen av slutet på andra världskriget den 8 maj 1945.

Den europeiska integrationsprocessens och den transatlantiska alliansens framgångar och den fred och det välstånd de har fört med sig är ett mäktigt svar på de läxor vi lärt av svunna tiders motgångar och misslyckanden

Eller mer i samma text:

Europaparlamentet deklarerar att den europeiska integrationsprocessen och den ytterligare utvecklingen av EU som en modell för fred är resultatet av folkets fria vilja att välja sitt eget öde och en gemensam framtid.

Ska jag skriva att man kräks intellektuellt över att konfronteras med den här typen av resonemang. Det vore naturligtvis vulgärt att skriva så och därför gör jag det inte. Vulgär som en eu-extremist vill jag inte vara.

I stället skriver jag att en politisk klass som kan vara så dysmorfisk att den ljuger ihop sin nutida agenda med befrielsekampen mot nazismen kommer garanterat att ta till än värre bedrägerier i framtiden.

al-Qaida Jesus

2006-05-16T07:50:00.000+02:00

Rudi Hurzlmeier

Några av de polska ledamöterna representerar antagligen det sämsta som kan deriveras ur arten Den Politiska Människan. De är lika döda i skallen som flådda marulkar och kräver absolut och total ideologisk underkastelse av omgivningen. På annan plats och under andra omständigheter skulle de ha spänt på sig ett dynamitbälte och fånigt flinande sprängt sig själva i slamsor på en buss fullpackad med glada pensionärer.
Det här är från 4 maj 2004. Witold Tomczak har drabbats av religiös härdsmälta och babblar om jungfru Maria och moraliskt förfall och annat hämtat från ett medeltida skräckkabinett. Inte nog med det. Han viftar dessutom med det gamla romerska tortyrinstrumentet och hojtar

Jag är säker på att ni kommer att se till att detta kors hängs upp på en hedersam plats i parlamentet. Korset står för kärlekens triumf. Ett kors måste hängas upp i Strasbourg och ett annat i Bryssel. Låt er inte hindras, herr talman! Ni måste ha modet att stå för er övertygelse!

Vad har nu denne al-Qaida Jesus gjort i det fina parlamentet? I Pervenche Beres inlägg finns svaret:

Jag undrar hur en av våra ledamöter lyckades ta sig upp i talmannens talarstol, en handling som jag anser vara ytterst olämplig under vårt arbete, och att det gjordes i syfte att hänga upp ett religiöst emblem som är oförenligt med EU:s valspråk ”enighet i mångfald”. Ett sådant kristet kors har uppenbart ingen plats som en symbol för Europaparlamentet, och jag hoppas, fru talman, att inga sådana intermezzon kommer att inträffa igen.

Är detta den sorts individer som det tjusiga Eu-projektet släpper ut i full frihet och ger dem en kontinental tribun att stå på?

Har det aldrig fallit eu-extremisterna in att parlamentet en dag kan vara knökfyllt av galningar av den här sorten?

Glöm inte att strö krossat glas på murkrönet

2006-05-15T05:55:00.000+02:00

Daumier

Den 12 maj förra året undslapp det Matteo Salvini att 250 miljoner euro per år används för att propagera eu-projektet till folket. För fyra veckor sen, den 21 april, skrev jag att protokollen från parlamentets sessioner inte översatts till svenska efter den 16 februari. Idag den 15 maj kan jag upprepa och säga att protokollen fortfarande inte översatts efter den 16 februari.

Så här. Plocka fram en eu-extremist, ställ en fråga och orden forsar per automatik att EU är det viktigaste som hänt Europa och galaxen och universum sen andra världskrigets slut.
Det finns bara ett problem. Folket kan inte läsa protokollen från parlamentet i tid så att de skulle kunna diskutera och reagera på besluten.

Orsak? Det är systemets grundbult. Folket ska nämligen - trots retorik om det motsatta - hållas på armlängds avstånd så att de politiska ledarna i lugn och ro kan forma det arma folkets framtid.

Domen kommer att vara hård över denna arroganta politiska klass som tror att de kan låta sina särintressen trumpetas ut som allmänintressen. Redan idag vore det lika bra att om de kunde öka på sina egna pensioner en smula så att den också räcker till att skaffa ordentliga fönsterluckor innan de första stenarna kommer vinande genom luften. Och glöm inte heller att strö krossat glas på murkrönet så att de uppretade får svårt att ta sig in.

Den politiska klassens diskreta charm Del 2

2006-05-12T09:37:00.000+02:00

Simplicissimus 1900

Eftersom Nigel Farage bryskt kalfatrat några kommissionärer (se gårdagens inlägg) rider eu-extremisterna till attack med de politiska gruppledarna paraderande i fallande mandatordning. Först ut är Hans-Gert Poettering. Han börjar i klassisk stil med finhetsargumentet och hojtar att detta är 'ovärdigt Europaparlamentet'. Sen kör han trovärdighetsargumentet:

Jacques Barrot har aldrig någonsin begått något brott – aldrig någonsin! Trots att Jacques Barrot tillhör en annan institution har jag känt honom i många år och därför vill jag utnyttja det här tillfället för att på vår grupps vägnar säga att Jacques Barrot är en förträfflig person. Han är rättskaffens, han är trovärdig och vi har fullt förtroende för honom.

Jaha, så är det. Lita på oss. Han är min kompis. Vi sätter vår heder i pant! Martin Schulz kör också med trovärdighetsargumentet:
Jag vill att Jacques Barrot skall veta att trots att han tillhör en annan politisk familj än vår egen så råder det inget som helst tvivel om i synnerhet hans politiska integritet

Fast det är klart att substansen i trovärdigheten riskerar att devalveras kraftigt när den likt pollen kan pudras över både folk och fä.

Till de retoriska fyrverkerierna ansluter sig också Daniel Cohn-Bendit:
Därför uppmanar jag alla parlamentets ledamöter att fortsätta med sina politiska attacker på kommissionen, men att undvika att ge sig in på personangrepp, eftersom jag anser att den sortens prat inte leder någonstans.

Sen är det dags för att hota. Poettering svingar den blodiga stenyxan:
Jag kräver att det undersöks huruvida de förolämpande yttranden som Nigel Farage har gjort under den här debatten skulle kunna leda till straffrättsligt åtal.

Inte nog med det. Talmannen vill också visa vilken fraktion han gynnar:

Jag ber er att använda er talartid till att fundera över det ni har sagt. Ni har rätt att begära att det ni säger inte skall tas till protokollet. Om det gör det måste ni vara beredd att ta eventuella rättsliga konsekvenser av det ni har sagt.

Här har ni dem alltså. Alla de som dunkar varann i ryggen när undersåtarna inte ser på, som frekventerar samma restauranger och dricker varandra till och diskuterar det goda pensionsavtalet som undersåtarna är satta att jobba ihop åt dem och de gifter bort sina barn med varann på det sätt klaner plägar göra och om natten byter de underlivssekret med varann eller med könsmogna rookies som också de vill ha arbetsbeskrivning för att kunna doppa pullfingret i honungsburken.

Vad de kallas? De kallas den politiska klassen. Återuppstånden och klonad ur ruinerna i östra Europa.

Den politiska klassens diskreta charm Del 1

2006-05-11T06:45:00.000+02:00

Honoré Daumier 1808-1879

Kommissionen är, för att citera de Gaulle, "en konklav av teknokrater, utan land och ansvariga för ingen". Den är dessutom inte vald utan utsedd ungefär som om det hade varit vid ett feodalt hov och har till uppgift att kontrollera Eu-projektet likt Väktarrådet i den muslimska republiken Iran ska vaka över ayathollornas stat.
Men kommissionens måste godkännas av parlamentet och då tar oppositionen chansen att vara så taskig som möjligt. Eu-extremisterna däremot hukar i bänkarna och tycker i ideologiskt nit att man ska hålla färgen. Undersåtarna ute i provinserna får inte blir alltför upprörda.
Det var alltså i november 2004 som kommissionen skulle synas. Nigel Farage kastar sig givetvis över bytet. Han raljerar friskt över att kommissionen avskedar revisorer som gör en professionell granskning av bokföringen. I klartext alltså att skattebetalarna inte har en aning om hur kommissionen och dess tusentals tjänstemän handskas med pengarna. Sen halstrar han den föreslagna kommissionen över öppen eld:

Från Frankrike har vi Jacques Barrot som skall ta hand om transporter. År 2000 dömdes han till åtta månaders villkorlig dom för sin inblandning i ett fall av förskingring, och han förbjöds att inneha ett offentligt ämbete under två år.

Från Ungern har vi László Kovács som skall ta hand om skattefrågor. Under många år var han en kommunistisk partipamp, vän till Ungerns diktator Kádár, och en uttalad motståndare till de värderingar vi sätter högt i västerlandet.

Från Estland har vi Siim Kallas som under 20 år var byråkrat i det sovjetiska partiet innan hans nyligen förvärvade smak för kapitalismen gav honom problem. Om vi skall vara rättvisa frikändes han emellertid från oegentligheter och bedrägerier men dömdes för att ha tillhandahållit falska uppgifter. Han skall ansvara för bedrägeribekämpningen! Det är för bra för att vara sant!

Från Förenade kungariket har vi Peter Mandelson som skall ta hand om handelsfrågorna. Han har, naturligtvis, två gånger entledigats från den brittiska regeringen, men för att vara rättvis är han en av de mer kompetenta!

Från Nederländerna har vi Neelie Kroes som skall ansvara för konkurrensfrågorna. Hon har anklagats för att ha ljugit för Europaparlamentet. Det här kanske bara är påståenden, men de kommer från Paul van Buitenen och vi bör lyssna på dem.

Den här retoriska uppvisningen gör oppositionen salig. Den tjuter av lycka. I protokollet kallas det för livliga applåder och tumult. En eu-extremist, Jaques Toubon, blir så prillig att talmannen måste kasta ut honom. Kul bara det.
Förvirringen är stor, men till sist samlar sig den politiska klassen. Eu-projektet är ju deras levebröd och det tusenåriga fredsriket deras evangelium. Alltså går man till samlad motattack med flygande fanor och klingande spel.

(forts följer)

Det fina parlamentets hovnarr

2006-05-10T08:10:00.000+02:00

I det fina parlamentet kan ledamoten Carlo Fatuzzo säga precis vad han vill och det så ofta han vill. Antagligen tycker han att han är förbaskat rolig.

Vald är han. Visst. Men av någon anledning tycks han inte ta den här parlamentariska församlingen på allvar. Mest verkar han ta den som ett skämt.

Här ett inlägg från 16 september 2004 om Usama bin Ladin.

Herr talman! I går kväll somnade jag och tänkte på röstförklaringen om Irak och jag såg mig själv mitt bland de fördömda i helvetet, bland vilka jag fick syn på bin Ladin, vars skägg hela tiden brann som i Dantes inferno.
I drömmen frågade jag honom: ”Varför hatade du oss européer och amerikaner så mycket?”
bin Ladin, vars skägg fortfarande stod i lågor, svarade: ”Jag var mycket sjuk, och jag bad de sociala myndigheterna i Saudiarabien om sjukpension, men de gav mig ingen. Det är därför som jag var så arg på hela världen.”
Så låt oss då ge bin Ladin denna sjukpension, så att han åtminstone lämnar oss i lugn och ro!

Och nu är det meningen att vi alla ska skratta.

Det högmodiga sällskapet och friheten

2006-05-09T06:40:00.000+02:00

Simplicissimus 1933

I mars 2004 berättar Johannes Voggenhuber följande rörande historia om konstitutionen:

Någonstans i Paris, hos konventets ordförande Valéry Giscard d’Estaing, hänger en stor skrivtavla som på konventets sista sammanträdesdag stod längst fram i kammaren. Samtliga konventsledamöter skrev sitt namn där och visade därmed att de godkände konventets viktiga utkast till konstitutionellt fördrag.
I går bad jag ordförande Valéry Giscard d’Estaing att lämna ifrån sig denna tavla. Jag föreslår att den skall hängas upp på framträdande plats vid stats- och regeringschefernas nästa toppmöte, eftersom många av dem helt tycks ha glömt att de skickade sina egna personliga företrädare att delta i arbetet med att utarbeta konstitutionen och att dessa företrädares underskrifter visar att de godtar resultatet av konventets överläggningar.

Så kunde det låta bland eu-extremisterna i det fina parlamentet, men det var innan de franska och holländska väljarna sa nej i maj/juni förra året. Extremisterna gick till och med så långt i sin hybris att de ordnade ett kalas till en kostnad av 375 000 euro (ledamoten Tamara Liotard, 12 jan 2005) för att fira att de själva antagit konstitutionen ty tanken var ju den att undersåtarna självklart skulle följa sina politiska ledares önskemål.
Nu blev det inte riktigt så. Men tro inte att detta högmodiga sällskap har gett upp för det gäller ju deras existens. Vad vore de väl utan ett fint parlament där de kan stå och tala om fred och frihet och låta orden rinna som jordgubbskräm ur truten.

Håll i hatten för snart kommer de löpande med nya dokumentbuntar och de kommer att säga att det inte riktigt är som förra gången utan något nytt som handlar om samma sak fast tvärtom.

Och då ska undersåtarna fås att gå till valurnorna en gång till för att säkra den politiska klassens levebröd och inte för allt smör i Småland kommer de att säga att framtiden är att svenska unga män och kvinnor kommer att sändas som legosoldater över Europa, kanske ända ned till Tvåflodslandet, där de i skydd av hovrande amerikanska helikoptrar ska säkra den konstitutionella friheten att skicka arbetskraft som boskap fram och tillbaka mellan de europeiska provinser som deras föräldrar en gång lärde sig kalla självständiga nationer. Detta kommer de icke att säga ty deras levebröd är att säga något annat.

På dem bara! Avslöja tjuvarna!

2006-05-08T09:00:00.000+02:00

Honoré Daumier

Jaha, så var vi igång igen. Minns kaoset när Hans-Peter Martin avslöjade att parlamentarikerna snattade arvode utan att vara närvarande. Då väsnades och vrålade eu-extremisterna som drängfulla A-lagare på en parkbänk när systemet har stängt. Läs om det här.
Och nu den 12 januari 2005 kör vi igång igen:

Evelyn Gebhardt: Jag reser mig för att ställa en fråga i enlighet med artikel 28 i arbetsordningen. Under den förra mandatperioden såg vi att parlamentet utsattes för skamlös spionering, och detsamma verkar redan hända nu igen. I går fick jag nämligen höra att minst en närvarolista från december 2004 har överlämnats – jag betonar överlämnats – till en ledamot så att han skall kunna kopiera den.
Jag skulle vilja ställa två frågor om detta. För det första: Finns det någon faktisk grund för vad jag har hört? Och om det nu gör det, finns det någon rättslig grund för att detta görs?

Talmannen: Jag är inte säker på att detta är just en ordningsfråga, men jag kan hur som helst svara och säga att presidiet redan har diskuterat den här frågan och överlämnat den till rättstjänsterna. Nu inväntar vi en rapport från dem, så att vi skall få en grund för att agera.

Här ser vi ytterligare ett bevis på hur den politiska klassen kräver exklusivitet och särbehandling. Undersåterna däremot förutsätts glatt acceptera övervakningskameror, telefonavlyssning och andra allehanda intrång i den privata sfären.

Det är inte allenast trollen som spricker när solen lyser.

Slagsmål i parlamentet Rond 2

2006-05-05T08:30:00.000+02:00

Är talmannen partisk till eu-extremisternas förmån? Särbehandlar man ledamöter som är kritiska till eu-projektet?

Följande är hämtat ur protokollet och är en fortsättning på händelserna under förmiddagen 12 januari 2005 .

Roger Knapman:

Ni vet säkert att era anställda i förmiddags överföll två av våra anställda, det vill säga anställda inom UK Independence Party, med kroppsskada som följd. Jag skulle vilja fråga om detta skedde i enlighet med era instruktioner och om ni är beredd att ta på er ansvaret för detta eller ej?
Jag är glad att ni inte är parlamentets talman, som alltid har visat sig vara partisk. I det brittiska parlamentet är talmannens uppgift att skydda de vanliga ledamöters rättigheter. Det enda detta parlaments talman – som är fullkomligt oerfaren – tycks vilja göra är att bibehålla status quo.
I förmiddags gjorde han verkligen bort sig, eftersom han i förra månaden lät alla skyltarna med texten ”Ja till Turkiet” sitta uppe i kammaren en rätt så lång stund. Han skapade då ett prejudikat, så varför fick vi i dag inte hålla upp skyltar med texten ”Säg nej”?

Talmannen:

Ni har framfört er åsikt. Er fråga kommer att besvaras i sinom tid.
(Roger Knapman fortsatte att tala utan mikrofon.)

Det är ingen ordningsfråga. Ni har framfört er åsikt och kommer att få ett svar. Tack så mycket. Såvitt jag förstår finns det inga invändningar mot protokollet.
(Roger Knapman fortsatte att tala utan mikrofon.)

Och så här fortsätter det ett bra tag. Komiskt? Om man så vill. Fast mest är det sorgligt. Notera till exempel att de som kastas ut inte är parlamentariker utan helt ovidkommande personer som oppositionen släppt in.

Det var den ena sidan av saken. Den andra är att det finns mycket som talar för att eu-extremisterna själva provocerar fram händelser av den här sorten. Man skiter ju i nationella valresultat och fixar nya omröstningar när man inte får som man vill. (Vänta bara - snart är det dags att köra konstitutionen ett nytt varv i Frankrike och Holland.) Och man ordnar hånfulla jubileumskalas i parlamentet när man själv godkänt konstitutionen trots att den ytterst ska godkännas av väljarna.

Som man sår får man skörda och när oppositionen agerar lika provokativt så tappar man fattningen och tar till våld. I den här utvecklingen finns antagligen fröet till en obehaglig framtid. Kanske uttrycket eu-extremister en gång kommer att förvandlas till - just det - eu-fascister.

Slagsmål i parlamentet Rond 1

2006-05-04T06:50:00.000+02:00

Honoré Daumier (1808-1879)

Den 12 jan 2005 firade eu-extremisterna i det fina parlamentet att de själva hade röstat ja till den underliga konstitutionen. Festen gick på 3,5 milj. Notan betalade givetvis av undersåtarna.

Mot detta demonstrerade några ledamöter. Nu ska man komma ihåg att det finns flera grupper eu-kritiker i parlamentet. Det här är kanske den grupp som hörs mest eftersom den är britttisk. Alltsammans börjar så här:

Gerard Batten:

Herr talman! Jag har ett allvarligt klagomål: För ungefär 15 minuter sedan skulle en fredlig protest mot konstitutionen äga rum – en banderoll skulle vecklas ut. Två forskare som tillhör gruppen Självständighet/Demokrati överfölls fysiskt – en blev sparkad och slagen. Jag tror att Zylka och Dekhudt ur säkerhetspersonalen var inblandade. Jag ber om en seriös och omedelbar utredning av vad som hände.
Vår debatt om konstitutionen har varit ensidig. Enormt mycket pengar har använts. Banderoller vecklas ut för ja-sidan, medan nej-sidan inte får säga sin mening, och när en fredlig aktion äger rum överfalls deltagarna fysiskt. Detta strider fullständigt mot institutionens påstått demokratiska principer.

Men är detta sant? Har talmannen tidigare tillåtit ja-banderoller i parlamentet men avvisar nu nej-banderoller?

(fort följer)

Ett hjärtligt grattis till vår politiska ledare

2006-05-03T07:00:00.000+02:00

Grattis, Anna!

Vår svenska politiska ledare Anna Ibrisagic uppdaterade inte på lång tid dokumentet 'Förklaring om ekonomiska intressen' som skulle ge information om någon vid-sidan-av-verksamhet kunde vara menlig för ämbetets utövande. Jag skrev om det den 3 mars och påpekade att så handlar väl inte en som kallar sig själv för 'politisk ledare'.
Men nu - under över alla under - uppdaterade vår politiska ledare sitt dokument den 27 april och tog bort allt skryt om att sitta i prestigefyllda museistyrelser, vilket inte var sant, och annan sån där social positionering som mest hör hemma i Svensk Gamtidning.
Så ett hjärtligt grattis, Anna!

Maktens arrogans och flodvågskatastrofen

2006-05-02T06:34:00.000+02:00

Honoré Daumier (1808-1879)

Parlamentet diskuterar åtgärder för att bistå de som drabbats av flodvågskatastrofen i Asien. Det är ett allvarligt ämne.

Men den politiska klassen är sitt eget universum. De flesta har lärt uppförandekoden och spelar sin roll. De visar allvar. Några skiter i det. Att leva ut maktens arrogans är skönare än den köttsliga njutningen.
Det får ledamoten Daniel Cohn-Bendit att tappa fattningen. Han ryter:

Skulle ni vilja vara så vänliga och hålla tyst eller gå och dricka kaffe och komma tillbaka när vi har avslutat diskussionen om denna viktiga fråga? Skulle det vara möjligt? Det finns en bar utanför dit ni kan gå och supa till hur mycket ni vill. Tack. Jag ber om ursäkt, herr talman.

Sålunda inleds en helt vanlig arbetsdag den 12 januari 2005 i det fina parlamentet.

Den politiska klassens vardag

2006-05-01T07:19:00.000+02:00

Grandville (1803-1847)

Eftersom ledamöterna sitter i ett skojparlament har de svårt att hitta arbetsuppgifter. På annat sätt kan man inte tolka att de tid efter annan kräver att parlamentet ska lösa deras personliga problem. Anmärkningsvärt ofta handlar det om flyget. Antagligen tror ledamöterna att det visar hur folkliga de är. Problem med att komma till eller från jobbet har väl alla.

Som Evangelia Tzampazi. Under julhelgen 2004 blev hon oförskämt behandlad på Strasbourgs flygplats. Det tar hon upp i parlamentet första sessionsdagen 10 januari efter juluppehållet.
Händelseförloppet var dramatiskt:

När jag hade godtagit att jag inte skulle få tillbaka rullstolen och att den skulle lastas som bagage ville jag ta händerna till hjälp för att pressa mig själv genom metalldetektorn för att undvika att använda en främmande rullstol i stället för min anpassade rullstol. Men det fick jag inte. De femton poliser som hade samlats runt mig hotade att gripa mig. De bad om mitt pass och begärde att mitt bagage skulle skickas tillbaka så att jag inte kunde resa, samtidigt som tio kolleger och journalister försökte stoppa dem.

Sådant beteende är oacceptabelt. Jag anser mig ha omistliga rättigheter att resa fritt och säkert i den rullstol som är anpassad efter mina behov, naturligtvis utan att hindra några säkerhetskontroller. Jag vill be er att kontakta myndigheterna så att nödvändiga åtgärder kan vidtas för att undvika att något sådant inträffar igen. Det gränsar till rasism, utövad på en stads flygplats.

Tänk efter! Visar inte Evangelia Tzampazis sätt att utnyttja sin privilegierade position fräckheten hos den politiska klassen att så här öppet använda parlamentet i eget intresse?

Kan det inte ha varit som så att tjänstemännen på flygplatsen gjorde sitt jobb och att Evangelia Tzampazis uppträdde som en snorkfröken eftersom hon sitter i det fina parlamentet som ska ge den tusenåriga freden till Europas folk.

Om detta kan man bara spekulera.

Från vaggan till bålet

2006-04-28T06:12:00.000+02:00

Muntlig fråga 30 mars 2006 till frågestunden under sammanträdesperioden i maj 2006 i enlighhet med arbetsordningen till kommissionen:

Angående: Kremering av avlidna
Vad säger gemenskapslagstiftningen om möjligheten till kremering av avlidna? I vilka EU-länder är kremering tillåten och under vilka förutsättningar?

Kom inte och säg att parlamentarikerna inte undersöker möjligheten att reglera medborgarnas liv från vaggan till graven.

Svinen i det europeiska parlamentet

2006-04-27T08:00:00.000+02:00

Det är den politiska eliten som skriver den uppförandekod som ska råda i parlamentet. Men när de sjävla ertappas med fingrar i syltburken rinner polityren av dem. Som när kritikerna sa att kommissionens ordförande Barroso hade bolat med den finansiella eliten. Eller när man påpekade att ledamöter snattade sammanträdesarvoden utan att vara närvarande. Då vrålade de fina parlamentarikerna som lösspringande vildsvin.
Låter det sista vulgärt? Inte alls. Så får man uttrycka sig. Lyssna här. Det är Poettering som har ordet 22 april 2004:

I går sade Enrique Barón Crespo till Antonio Tajani, som vi alla har hög respekt för: ”Calla, desgraciado”, vilket översatt betyder ”håll mun, din usling!” Jag anser det vara ovärdigt för en ledamot av parlamentet att beskriva någon i dessa ordalag, och jag ber Enrique Barón Crespo att ta tillbaka denna kommentar.
Det sades något annat också, vilket jag beklagar. Jag hade aldrig kunnat tänka mig att jag skulle behöva säga något sådant här i parlamentet. Det finns något som förenar oss, oavsett vilka dispyter vi må ha med varandra, och det är vår ömsesidiga respekt. Det är något som i alla fall vår grupp står för och sådant språk skall inte användas till någon.
Jag vill tillägga att Enrique Barón Crespo också sade något som jag skall läsa upp som nedtecknades åt mig från bandet. Jag läser det på spanska som jag tyvärr inte talar, så jag ber om ursäkt om jag inte säger det helt rätt: ”Pediría a los jabalíes que andan sueltos por ahí que tengan tranquilidad.” Översatt betyder det: ”Jag vill be de lösspringande vildsvinen i kammaren att lugna ner sig!”

Baron Crespos svarar genom att ge en lektion i spanska:

Jag sade till Antonio Tajani att han var som en basilisk. Detta är inte en förolämpning, det är ett ord vars mening kan slås upp i ett lexikon. ”Calla, desgraciado [håll mun, usling].” ”Desgraciado”– jag hänvisar er till den kungliga akademin för det spanska språkets lexikon – beskriver någon utan heder, och såvitt mig beträffar är han helt klart en sådan person.
Vad gäller ”vildsvin” finns det ett problem, vilket jag erkänner har att göra med spansk parlamentskultur.
”Jabalí” är ett traditionellt uttryck i spanska parlamentsangelägenheter sedan den andra spanska republiken. Ricardo Pérez Madrigal var känd för att agera som Marco Pannella gör nu – att skrika till höger och vänster. På spanska betyder ”agera som ett vildsvin” att göra vad många av hans kolleger gjorde.
Jag är övertygad om, herr Poettering, att ni sedan i går inte fått några klagomål från den europeiska vildsvinsföreningen angående en sådan jämförelse.

Skäller man på Crespo och kastar ut honom för att han inte kan uppföra sig? Nej, nej. Talmannen bara småmyser och säger att

Vi skulle kunna ha mycket roligt; vi skulle kunna ägna de närmaste 30 eller 40 minuterna till att skoja om detta, eller så kan vi sätta i gång med omröstningen.

Varför det? Jo, för det här inte var något som hotade sammanhållningen inom nomenklaturan och då är det fritt fram att säga vad som helst. Det stannar ju liksom inom familjen om man säger som så.

En främmande art invaderar Europa

2006-04-26T07:00:00.000+02:00

Vad ska nu en stackars ledamot göra som inte riktigt fattar arbetsuppgifterna för Eu-parlamentet? Jo, då gäller det att hitta en bra fråga och driva den med kraft så att man kan ropa till väljarna att se vilka stordåd jag har uträttat i parlamentet där vi lägger fundamentet till det tusenåriga fredsriket.

Som det här med ekorrar till exempel.

Det kan nog vara en bra grej, tänkte Avril Doyle i september 2004 varpå hon raskt snodde ihop ett tal om en fientlig invasion som ödelägger land och rike.

Herr talman! Jag skulle vilja rikta er uppmärksamhet på vad jag kallar en främmande arts tysta invasion av Europa. Sciurus carolinensis, i övrigt känd som amerikansk grå ekorre, har i Förenade kungariket och på Irland både ödelagt skogsmarker och drivit ut den inhemska europeiska röda ekorren – Sciurus vulgaris – från många områden.
Detta är inte enbart ett irländskt eller brittiskt problem: den grå ekorren har fått starkt fotfäste i Italien och sprider sig hastigt norrut över kontinenten mot Frankrike, Tyskland och Österrike, och den lämnar förstörelse i kölvattnet efter sig. Jag skämtar inte. Jag vet att detta kan verka som en småsak i ett större perspektiv, men vi har ett ansvar. Den röda ekorren – vår inhemska europeiska ekorre – hotas nu av en större, robustare rival och av att dess naturliga miljö, våra lövskogsområden, ödeläggs.

Trots den hastiga utbredningen av den grå ekorren har kommissionen inte gjort någon omfattande undersökning för att kartlägga eller kontrollera spridningen av denna art. Kommissionen har i uppgift att utarbeta en politisk strategi för invaderande främmande arter, men än så länge har vi inte sett något tecken på detta. När kan vi i parlamentet förvänta oss att få ta del av kommissionens preliminära förslag till rättslig ram? Omedelbara gemensamma åtgärder på EU-nivå måste till för att rädda våra naturliga skogsmarker åt den röda ekorren innan det är för sent.

Notera Avril Doyles inpass: 'Jag skämtar inte.'

Kanske det var någon av bänkgrannarna som skrattade?

Om detta står dock inget i protokollet.

Vem har lagt en lort på fina brysselmattan?

2006-04-25T07:14:00.000+02:00

Den 25 maj 2005 anklagades kommissionens ordförande Barroso för att vara intim med den ekonomiska eliten och ett antal parlamentariker ställde misstroendevotum. Läs om detta här. Då råskällde de fina parlamentarikerna utan motbevis på dem som ställt misstroendevotum.

Det intressanta är att det inte var första gången Eu-extremisterna drabbades av kollektiv bortförklaringsfnatt. Det skedde även den 29 mars 2004 och då det gällde att

ledamöter har fyllt i den centrala närvarolistan men inte listorna för enskilda sammanträden.

Det vill säga lyft arvoden utan att vara närvarande vid sammanträdet. Precis som vid förra tillfället är det Schulz som lyfter knölpåken:

En ledamot här i kammaren har i dag i den tyska pressen och till Deutsche Presseagentur framfört omfattande och allvarliga anklagelser mot – enligt hans egna ord – närmare 200 ledamöter av Europaparlamentet, som han anser är skyldiga till brott mot kammarens regler. Det har att göra med utbetalningen av närvaroersättning och vem som har rätt att underteckna närvarolistan. Detta är inte något nytt, vi har tvingats diskutera det vid flera tillfällen. Vad jag emellertid anser vara mycket allvarligt är att ledamoten i fråga i dag har sagt till Deutsche Presseagentur att han känner till 7 200 specifika fall där detta har hänt – 7 200 specifika fall!

På den här salvan applåderar de snövita ledamöterna. Argumenten är av typen:

Förutom att delta i sessionerna har vi alla oräkneliga andra uppgifter att fullgöra, som inte finns med i några tidsplaner för sessionerna, och för att kunna delta i sådant arbete i Bryssel eller Strasbourg behöver vi dagtraktamenten för att täcka våra kostnader.

Jo, jo, det är ju så det brukar låta. Två dagar(!) senare har man gått genom 7 200 signaturer:

…förvaltningen har fullföljt sin granskning med hjälp av grafologer och kommit fram till att inga förfalskningar har ägt rum

Se där vad snabbt parlamentet arbetade den här gången! Fast gullighetsargumentet är nog det mest rörande:

Får jag be om ert stöd och beskydd för att se till att Hans-Peter Martin inte får beskriva denna verksamhet som ingår i mitt uppdrag som någonting som är till nackdel för allmänheten?

Talmannen tar till orda, 21 april, och självklart

finns det ingenting som tyder på att ledamöter har brutit mot parlamentets bestämmelser.

Nähä, ledamöterna kunde alltså i enlighet med reglerna hämta deg utan att vara närvarande. Men si det ska man ändra på. Förändringsarbete pågår bla bla bla. Och så börjar de retoriska fyrverkerier:

I ett historiskt perspektiv är vårt parlament relativt ungt och ständigt statt i förändring. Från maj månad och framöver kommer det att vara vår uppgift att finna system som säkrar rättvisa och lika villkor för ledamöter från 25 medlemsstater.

Sen råskäller talmannen på Hans-Peter Martin genom att tala om att ’svartmåla offentliga personer’ (var det inte sant då?) och ’förtal’ (jaså!) och ’vilseledande uppgifter’ (jaså!!). Därefter är det dags att kalla kritikern för ett kräk. Det låter så här på den artiga brysselitiskan:

I detta sammanhang vill jag dock uttrycka min personliga åsikt att varje ansats att i hemlighet filma ledamöter eller avlyssna deras konversationer är under alla omständigheter, och i synnerhet om det görs av en annan ledamot, oacceptabelt.

Nä, sånt får man inte göra då man tillhör den politiska eliten och lortar fina brysselmattan. Då gäller nämligen speciella ’uppförandenormer’ (undantagandes naturligtvis att snatta arvoden utan att vara nävarande) för det här var bara (och hör nu hur hemsk han var) ’ett groteskt försök att vinna största möjliga ryktbarhet’.
Under resten av våren och sommaren hatmobbar de fina parlamentsledamöterna uppstickaren Hans-Peter Martin, till och med under första dagen då det skulle vara så högtidligt med det utvidgade parlamentet så gnäller man, och allt slutar med att han helt sonika utesluts ur sin partigrupp.
Ja, herregud, ska verkligen dessa små människor vara de valda representanterna för Europas folk?
För att citera gatans parlament: Det suger som en bäverstjärt.

De har klädesplagg med slagord i Eu-parlamentet

2006-04-24T07:27:00.000+02:00

Såg det ut så här kanske?

Problemet med Eu-parlamentet är att det har jämförelsevis begränsade befogenheter. Dessutom är det inte ett nationellt parlament utan ska företräda ett Europa som ännu inte finns.

Det här skapar förvirring.

Många ledamöter fnattar omkring och försöker hitta på något att vettigt att sysselsätta sig med under mandatperioden. Det kan vara allt från att förmå de andra parlamentsledamöterna att sköta blomrabatter (Sant! Skrev om det den 18 mars.) till att i grupp besöka Långtbortistan och, tja, representera Europa.

Av förklarliga skäl finns det också ledamöter som obstruerar eftersom de tycker projektet är totalt galet. Och för att göra anarkin ännu värre så finns det ledamöter som visserligen accepterar Eu-projektet men tar alla chanser att bråka eftersom de anser att den icke-valda kommisionen inte bör bestämma över de demokratiskt valda parlamentsledamöterna.
Den komiska röran beskrivs i parlamentets betänkande A6-0413/2005 av den 16 december 2005:

Exempel på sådana störande inslag är talare som upprepat avbrutits, allmänt oväsen eller oväsen som provocerats fram av grupper av ledamöter, plakat eller banderoller som hållits upp och ledamöter som iklätt sig klädesplagg med slagord. Även handgripligheter mellan ledamöter har förekommit liksom försök att störa arrangemang som anordnats inom eller av parlamentet, t.o.m. med stöd av utomstående personer som fått tillträde till parlamentet med hjälp av vissa ledamöter.

Situationen är naturligtvis pinsamt för den politiska eliten som har en helt annan agenda. Den vill ju vara fin i kanten för att ge legitimitet åt Eu-projektet. Alltså har man infört ordningsregler som innebär att man helt sonika slänger ut ledamöter som inte accepterar ordningsreglerna, prickar dem eller – det som nog svider värst – drar in dagtraktamentet på upp till tio dagar.
Undrar hur det såg ut det där med ’ledamöter som iklätt sig klädesplagg med slagord’. Antagligen var den stackare som förde pennan i betänkandet så oerfaren av vardagen utanför den eurokratiska klassen att han inte visste att undersåtarna understundom bär en t-shirt med text eller bild.
Smaka för resten på formuleringen? 'Klädesplagg med slagord.' Hur off kan man egentligen vara här i världen?

Tomma tunnor skramlar mest

2006-04-21T13:10:00.000+02:00

I senaste numret av Europaposten, organ för Europeiska Kommissionens representation i Sverige, står om Hässleholms Eu-dagar. Rubrik: Varför är det så tyst om EU? 600 deltagare. Svenska politiker visar upp inför valet. Diskussioner om Eu. Jaså, är det sant det?
Faktum är att nu ligger översättningarna till svenska av parlamentsprotokollen på nätet tio veckor efter den aktuella debatten. Så länge får den undersåte vänta som vill ta del av debatterna.
Titta här. Det är det sista på svenska. 16 februari. Nästa sammanträde är inte översatt.

Vad hade man då att prata om i Hässleholm när man inte kunde veta ett smack om vad parlamentarikerna gjort under de senaste veckorna?
Vad var det kommissionären Wallström pratade om för ett tag sen? Plan D. D för demokrati.

Äh, tomma tunnor skramlar mest. Så är det skrivet.

Cederschiöld uttrycker sig kristallklart

2006-04-20T07:00:00.000+02:00

Charlotte Cederschiöld är en tvättäkta Eu-taliban. I oktober 2004 berörde hon fallet med Kalle Jonsson, ynglingen som för ett par år skulle rannsakas i grekisk domstol. Inlägget blev minst sagt förvirrat eftersom det skulle vara både för och mot.
Värt att notera är också talarens klarsynta uppfattning om hur man lurat undersåtarna att rösta i den norröna provinsen Sverige. Typ 'de flesta människor i mitt land tror...'. Fascinerande!
Först förklarar hon vad fallet med Kalle Jonsson gäller, och det var ju pedagogiskt. Sen kommer analysen. Eller kanske ett tungomålstalstal orsakat av al-kohl (uttalas med hest h-ljud).
Observera den devota avslutningen. Kanske Charlotte Cederschiöld trots allt inte bara är berusad av ideologiskt svärmeri. Tack, tack, tack. I inlägg efter inlägg. Kanske hon tror att det ska vara så här när man ska vara fin i kanten. Tack, tack, tack. Det skulle vara intressant att se minerna bakom hennes rygg när hon talar i parlamentet:

EU:s rättssystem bygger på ömsesidigt förtroende. Förtroende för varandras rättssystem. De flesta människor i mitt land tror att EU handlar om handel och inre marknad, de har ingen aning om att vi skall erkänna varandras domar, och det även i morgondagens åter en gång utvidgade EU. Och oavsett hur t.ex. erkännandet har kommit fram.
EU har redan – och kommer att få fler – problematiska områden inom sina egna yttre gränser. Det gäller att samtidigt skapa det nödvändiga medborgarförtroendet för rättssystemet i alla medlemsstater. Det är svårare än att medborgarförankra fördraget. Om förankringen inte skulle lyckas inom beräknad tid, är det då utvidgningen som försenas eller är det rättssamarbetet som försvagas, eller t.o.m. rättssäkerheten som det kommer att tummas på. Helt enkelt: Hur skall kommissionen kunna klara uppgiften, eller talar vi om en dröm, talar vi om en utopi?
Till sist, varmt tack, herr Vitorino, för att ni har hjälpt till att föra oss närmare den drömmen, och varmt tack, herr Bourlanges, för att ni visar att ni tänker försöka snabba på denna process.

Vad är det egentligen människan vill säga? Tack, tack, tack.

Hur man är riktigt elak i parlamentet

2006-04-19T06:40:00.000+02:00

EU-kommissionens högkvarter i Bryssel.
240 000 kvm. 2 700 rum. 1 150 parkeringsplatser.

Så här kan man också säga till parlamentet som Jens Bonde gör i april 2005:

Tack så mycket, herr talman, även om det ännu inte finns så mycket att säga tack för.

Bloggen som borde få EUs demokratipris

2006-04-18T05:10:00.000+02:00

Den andra februari i år konstaterade kommissionären Margot Wallström att

Det finns en oroväckande spricka mellan Europeiska unionen och dess medborgare.

Om åtgärderna för att komma till rätta med detta kan man läsa bland annat här.
De centralt placerade euroklerkerna tycks ha en närmast spöklik oförmåga att kommunicera med folk. Minns hur det var med konstitutionsförslaget eller inför eurovalet. Kommissionens propagandanissar producerade inte ett enda papper som kunde förklara för Hulda i Hedesunda vad som skulle hända. I stället avvisade kommissionären Barrot (15 september 2004) vad han kallade för 'europatäckande kampanjer' med argument av typen:

Det skulle kunna motverka sitt eget syfte, eftersom ett sådant initiativ skulle kunna uppfattas som överstatlig propaganda.

Wallström-linjen är den rakt motsatta. Nu ska de centrala propagandaavdelningarna kränga egenproducerade nyhetsrullar till Tv-bolagen. Det låter faktiskt lika dumt som det är eftersom nyhetscheferna givetvis kommer att genomskåda bluffen.
Men det finns en annan möjlighet och det är att ge den här bloggen Eu:s demokratipris. Varför det? Jo, för det är en blogg som läser, citerar, häcklar och diskuterar de folkvalda parlamentarikernas debatter för att få igång en diskussion. Vilka andra gör det? Inte många. Priset skulle dra tusentals läsare till bloggen och euroklerkerna skulle plötsligt framstå i mänsklig dager eftersom de ger pris till en kritiker. Debatten skulla ta fart. Garanterat.
Men så kommer det naturligtvis inte att bli. Pris och ryggdunk tillkommer bara de inställsamma fursteslickarna.
Nu till allvaret:
Uppgiften var alltså att få igång en diskussion. Gott. Men hur sjutton ska det gå till när parlamentsdebatterna som regel är två månader gamla när de översätts?
Fast det är klart kan man tänka sig en bättre illustration till föraktet för vanligt folk? Det går ungefär så här:

Ni där nere ni ska hålla er på er kant. Vi här uppe vi ordnar visserligen med elitskolor får våra ättelägg och fixar trivsamma pensionsavtal åt oss själva men i gengäld får ju ni det tusenåriga fredsriket till skänks av oss.

Den europeiska nomenklaturan

2006-04-12T09:20:00.000+02:00

ENISA - Europeiska byrån för nät- och informationssäkerhet- är EU:s IT-byrå som i strid mot grundtanken placerades på en avlägsen ö i den grekiska skärgården på långt avstånd från forskning och företagsamhet. Bloggens tidigare inlägg om ENISA finns här och här och här.
Att den utlokaliserade verksamheten skulle generera en grupp däggande på EUs kassakistor var väl i det närmaste självklart.
Fråga (E-2740/05) till Kommissionen:

Lagförslaget om att grunda en Europeisk skola i Grekland innebär i praktiken en finansiering med 5,5 miljoner euro i syfte att erbjuda gratis skolgång på olika nivåer för barnen till de tjänstemän vid ENISA som kommer att bosätta sig i Grekland.

Bloggen har tidigare (21 mars) skrivit om de förhållanden som råder vid dessa EU-finansierade skolor. De som en gång var avsedda för korttidsanställda eu-administratörer har nu i praktiken utvecklats till exklusiva skolor där en majoritet av eleverna hämtas från den lokala administrativa och ekonomiska eliten. Skolgången är gratis eller sker till kraftigt subventionerade avgifter. Undervisningen är förstklassig.
Alltsammans betalas av de europeiska undersåtarna som själva naturligtvis får hålla till godo med en helt annan kvalitet på undervisningen.
Den skola som startas med hänvisning till ENISA:s behov kommer med stor sannolikhet inte att utgöra ett undantag.
Det är i privilegierade skolor av den här typen som det uppväxande släktet ska formas i ett Lebensborn till nytta för The Eurostate. Här ansas, vattnas och samgror den kader som ska ta över när grundarna faller ifrån.

Det är uppriktigt sagt märkligt att euroklerkerna vågar att skapa en europeisk nomenklatura så här öppet.
Har man glömt historien?

--------------------------------------------------------------

Bloggen gör nu ett påskuppehåll.

Den politiska elitens Lebensraum

2006-04-11T07:07:00.000+02:00

Det är vid tiden för den franska valkampanjen om konstitutionen och ett sjuttiotal parlamentsledamöter har lagt fram ett förslag om misstroendevotum gentemot kommissionen. Kommissionens ordförande Barrsoso är på plats, det är han som denna dag den 25 maj 2005 får en spark på en mjuk och lågt belägen kroppsdel.
Sparken levereras av Nigel Farage som läst en artikel i Die Welt:

Den upplyste oss om att Barroso hade åtnjutit en kryssning ombord på en lyxjakt som ägs av Spiros Latsis, som i flera år har gjort affärer med EU-institutionerna. Bara en månad efter denna semester fick hans skeppsvarv Lamda grönt ljus från Europeiska kommissionen för ett stöd på tio miljoner euro. Så sent som förra veckan blev ett företag som ägs av Latsis – Aegean Motorways Group – uppsatt på en slutlista med två kandidater till det lukrativa motorvägsprojektet mellan Aten och Thessaloniki…
Vi har också fått veta att Peter Mandelson har åkt på semester med lobbyisten Peter Brown. Han åkte också med en lyxjakt som ägs av Microsofts medgrundare Paul Allen…
Vad hände när jag i november förra året avslöjade att kommissionsledamot Jacques Barrot precis hade fått en fällande dom för delaktighet i ett förskingringsfall? Jag blev påhoppad, jag kallades för huligan och jag sades ha betett mig som en fotbollssupporter. Det enda jag gjorde var dock att säga sanningen!

Och vad svarar Barrsoso? Svarar han att han som ordförande för Kommissionen ska undvika att öppet mingla med folk i den ekonomiska eliten? Inte alls. Han svarar, fast lite tjusigare, att ni ska ge fullständigt fan i vilka jag umgås med för jag sitter på Olympens topp och är så fin att jag gör som jag vill:

I augusti i fjol tillbringade jag tillsammans med min familj en vecka tillsammans med en tidigare lärare och vän till mig på inbjudan av en annan gemensam vän på den senares privata jakt i Grekland. Min vänskap med dem började för mer än tjugo år sedan när jag var vid universitetet i Genève. Detta är med andra ord ett långvarigt personligt och akademiskt vänskapsband från tiden innan jag började ägna mig åt politik, och vänskapens karaktär har inte förändrats sedan dess. Våra relationer har aldrig omfattat något slags affärsmässiga mellanhavanden eller intressen..

Reser sig nu hela parlamentet upp och buar och säger att det där tror vi inte på för vi har ingen insyn i kommissionens verksamhet?
Nä, nä, eu-talibanerna är nämligen berusade av ideologisk extremism. Nu gäller det att hålla färgen. Nu måste gruppen hålla ihop. Alltså haglar okvädingsorden över uppstickarna:

Kommissionen:
den extremistiska inställningen hos upphovsmannen
Kristdemokratiska gruppen:
förslaget är ovärdigt anständiga människor

Socialdemokratiska gruppen:
syftet var att det skulle finnas kameror där uppe och att massor av människor skulle trängas med varandra framför ingången till kammaren

Liberalerna:
förslaget är ingenting annat än ett trick för att misskreditera Europeiska kommissionen

Så här låter det när den politiska elitens Lebensraum ifrågasätts. Den är ett kompisgäng som känner varann sen gammalt och bor i ungefär samma områden och äter på ungefär samma restauranger och man är buksvågrar och gifter bort sina barn med varann och låter ytterst diskret makten gå i arv. Namnen må skifta, gruppen är en och samma. Alla arbetar enligt devisen att allt måste förändras för att ingenting ska ändras.

Undantag finns, givetvis, men när faran hotar blir de politiska skillnaderna försumbara och man samlas i kraalen för att hålla rovdjur och infödingar på avstånd.

Berlusconi i EU-parlamentet

2006-04-10T09:50:00.000+02:00

Idag när italienarna går till val för andra dagen i följd kan det vara på sin plats att påminna om när Italien i juli 2003 tillträdde som ordförande.
Då talade premiärminister Silvio Berlusconi inför det fina parlamentet i Strasbourg. I debatten efteråt säger Martin Schulz att Berlusconi utnyttjat sin politiska position och myglat med det italienska domstolsväsendet för att själv slippa åtal och att..

ni, herr rådsordförande, inte är ansvarig för intelligenskvoten hos era ministrar, men ni är ansvarig för vad de säger.

Berlusconi blir förbannad:

Herr Schulz, jag vet att det i Italien finns en producent som just håller på med en film om de nazistiska koncentrationslägren. Jag skulle kunna tänka mig er i rollen som kapo. Ni är helt perfekt!

Ett kanske inte helt oväntat sätt att tala från en politiker som härom veckan kallade de som inte röstar på honom för ’coglioni’, alltså ungefär ’kukhuvuden’.

Nu får Schulz ett glänsande tillfälle att agera den förorättade oskulden:

Jag skall fatta mig kort. Berlusconi sade i sitt anförande följande – om det tolkades korrekt: I Italien håller en regissör på att göra en film om koncentrationslägren, och han har erbjudit mig rollen som kapo, uppsyningsman, ...

I protokollet står sorl. Det kan lika gärna vara Schulz som gör en teatralisk paus. Typ tar sig för pannan, himlar med ögonen. Notera också hur Schulz extrapolerar Berlusconis förolämpning - agera en ondskefull karaktär i en filminspelning - till att bli något som faktiskt associerar till nazisternas massmord.

... det vill säga som SS-bödel. Jag säger bara en sak: Min respekt för fascismens offer förbjuder mig att ens kommentera detta. Men jag har fått klart för mig att det är svårt att acceptera att en tjänstgörande rådsordförande förlorar fattningen på det sättet

Då utbryter, enligt protokollet, livliga och ihållande applåder från vänster och stående ovationer.

Men Berlusconi har inte fattat uppförandeetiketten i det fina parlamentet där den tjusigare delen av den politiska eliten håller i taktpinnen och säger:

Finns det någon som inte var här och lyssnade på Schulz? Han förolämpade mig allvarligt på ett personligt plan, genom att gestikulera och använda ett tonfall som sannerligen inte borde vara tillåtet i ett parlament som detta. Jag sade det jag sade på ett ironiskt sätt. Om ni inte kan förstå ironi, så är det tråkigt för er. Men jag tänker inte ta tillbaka det jag sade med ironi, om inte Schulz tar tillbaka de personliga förolämpningar han riktade mot mig. Det jag sade var ironi; det han sade var ren illvilja!

På dettta följer givetvis att högern applåderar och vänstern tjoar protester.
Två fraktioner inom den politiska eliten bekrigar varann.

EU-parlamentariker konfiskerar kamera

2006-04-08T09:47:00.000+02:00

I eu-parlamentets arkiv finns märkliga fynd. Under rubriken Omröstning ligger ett hysteriskt skrik från Lissy Gröner av den 12 februari 2004:

Herr talman! Jag vill påpeka att någon just har fotograferat där uppifrån med det tydliga syftet att misskreditera en kvinnlig ledamot. Jag vill att man tar fotografens kamera och konfiskerar bilderna.

Sen inget mer. Bara detta.
Spöklikt.

Margot Wallström polerar en rova

2006-04-07T10:03:00.000+02:00

(forts från föreg dag)
Så här sa kritiken:

Kära Margot. I ditt vackra tal ligger det faktum att EU:s PR-avdelning skulle vilja ha mer pengar till ytterligare PR. Man vill anställa fler journalister för att sälja det man själv drar fördel av. Man vill inrätta en ny nyhetsbyrå så att man kan bestämma vad medierna ska skriva om EU och så att varje nyhet kan förses med ett lättbegripligt meddelande som lovprisar EU. Kommissionen behöver inte en kommunikationsstrategi utan öppenhet och demokrati. Kommissionen bör börja med att öppna kontona för granskning i parlamentet. Ge EU:s revisorer tillgång till alla utgifter så att de kan kontrollera dem. Offentliggör namnen på dem som får betalt för att ge goda råd inom kommissionens hemliga arbetsgrupper.

Varpå kommissionär Wallström snorkar på det där överlägsna sättet att 'vi har nog inte läst samma dokument'. Det är en brysselitisk förlämpning och betyder på ren svenska något i stil med att du är ju dum i huvudet.
Fast i sak visar det sig att kritiken sköt mitt i prick. Vad kommissionären menar är att det enda som behövs är mer effektiv propaganda. Innehållet är det inget fel på. Det som erbjuds är alltså en gammal torrbulle som kommissionären piffat upp med en klick glasyr. Glasyren är storsinthet och medlidande med de 'som inte har råd'.
Sånt kallas retorik. Det ska gå in i magen, eller hjärtat om man så vill, för att mjuka upp förnuftet. Så här låter det:

Om vi vill ha bättre kvalitet och mer fakta och siffror, och bättre kunna täcka det som händer i rådet, parlamentet och kommissionen, behöver vi mer personal och utrustning. Som jag sa tidigare är det på detta sätt vi stöder regional television och radiostationer som inte har råd att skicka korrespondenter till Bryssel.
Om vi menar allvar med att tillhandahålla den informationen inifrån, interinstitutionell information, behöver vi människor som gör det. I slutändan kommer vi att behöva en mycket yrkeskunnig person som beslutar om vad som är mest intressant ur journalistiskt perspektiv. Bör vi skicka ut ett team till parlamentet i dag, eller kanske en annan plats för att täcka en annan nyhet? Vi gör redan det, men med mycket få resurser.

Det här är alltså det nya. En Tv-kanal som kränger propagandarullar till nyhetsbyråerna. En teckningstävling. Och möjlighet för organisationer att söka pengar. Ansökningsstiden går storsint nog ut om två veckor.
Och, javisst, en diskussionssida på nätet för den svenska menigheten. Besök den gärna för den behöver nämligen besök. Om man så säger. Klicka här för att skicka en hälsning till de stackare som ska vara moderatorer så att de har något att göra. De betalas ju ändå med skattemedel.

En riktig giftblåsa, Alyn Smith, snodde åt sig sista ordet trots att debatten var avslutad:

I Skottland har vi ett gammalt ordspråk som säger att man kan inte kan polera en rova, och ingen framställning i världen döljer det faktum att EU har ett strukturproblem som vi inte tar itu med.

Margot Wallström informerar

2006-04-06T09:24:00.000+02:00

Det här kommer att bli mycket text och den som inte är intresserad av vad EU planerar för att förändra våra sinnen bör sluta läsa här.
De som vill förstå sin samtid kan fortsätta.

Kommissionären Margot Wallström har presenterat en Vitbok om hur EU ska föra ut sin propaganda. Det har hon pratat om förr. Plan D kallades den. D för demokrati.
Nu var det alltså dags i det fina parlamentet den 2 februari. Klockan nio höll kommissionär Wallström ett långt inledningstal.
Varför är medborgarna så ointresserade av att diskutera det kommande tusenårsriket av fred? Jo, det saknas "en europeisk politisk kultur" blev svaret.
Intressant att få veta att det inte diskuterats politik i Europa sen Platon, Sokrates, Solon och Demosthenes. Sen Augustinus, Dante, Cesare Beccaria, Luther och Thomas Münzer. Sen Voltaire, Rousseau, Robespierre, Danton, Marx, Smith, Burke, Ricardo, Bentham, Kautsky, Bernstein, Lenin och Popper. För att ta några obetydliga namn vars lyskraft givetvis förbleknar vid sidan av de intellektuella giganter som sitter i kommissionen.
Europa har alltså varit tyst i sekler och nu i den yttersta av alla tider är det dags för att konstruera en europeisk politisk diskussion. Det ska de skarpa hjärnorna bakom det tusenåriga fredsriket ordna, det rike som har sitt ursprung i en simpel kol- och stålunion.
Efter den idehistoriskt fascinerande inledningen från kommissionärens sida kommer så de konkreta förslagen. Då handlar det om att utveckla

en rad informationskanaler, inte endast press, radio och TV utan också Internet. Ett av förslagen är, som ni redan har sett genom mediebevakningen, att vi borde uppgradera vårt nuvarande Europe by Satellite – en interinstitutionell tjänst – och till exempel regional TV, som tillhör dem som använder EBS-tjänsten.

En kommissionär är inte demokratiskt vald som medlemmarna i det fina parlamentet. Kommissionen fungerar ungefär som Väktarrådet i det muslimska Iran, den vakar som en sträng fader över de andra och ska se till att alla sköter sig i enlighet med de en gång kodifierade grunderna för verksamheten.
Det här gör givetvis parlamentsledamöterna sura eftersom de anser sig vara demokratiskt finare än kommissionärerna. En inte alldeles obegriplig aspekt. Alltså går några till attack.

Jan Marinus Wiersma menar att det finns ju för tusan redan 1 300 ackrediterade journalister vars jobb det är att rapportera. Så varför ska EU-byråkratin slänga ut en massa pengar på att göra det.

Jens-Peter Bonde är mest elak. Han ger sig direkt på Väktarrådet, förlåt Kommissionen:

(forts följer)

EU är ett monster

2006-04-05T08:59:00.000+02:00

Parlamentsledamoten Mario Borghezio ansåg sig i oktober förra året kunna analysera vad en majoritet av européerna anser om EU.

De flesta EU-medborgare betraktar EU som ett monster och Europeiska ombudsmannen borde ha känt ett behov av att få göra sig till tolk för denna känsla, som uttryckts så tydligt.

EU-tjänsteman svarar bloggen del 2

2006-04-04T08:06:00.000+02:00

Kan det vara bättre för en jäktad eu-tjänsteman?

(forts från föregående dag)
Låt oss se det så här. Vilken är utvecklingsnivån på IT i Grekland?
Ta för enkelhetens rankningen i Top500 Supercomputer sides som mäter muskelkraften i världens datorpark. Den som studerar tabellerna inser ganska raskt USA:s skrämmande dominans. Sverige ligger på en hedrande sjuttionde plats. Grekland existerar över huvud taget inte.
Placeringen av den europeiska IT-enheten på en avlägsen skärgårdsö i ett land med en dimunitiv IT-utveckling förenklar rimligen inte arbetet med att bygga konkurrenskraftig IT-verksamhet i Europa. Det var ett beslut som visar, tja, ska vi säga kompetensen hos den politiska och ekonomiska elit som fått för sig att den kan driva EU-projektet med den självtillräcklighet som tillkommer en autokratisk chefsgrupp i ett storföretag.
Nu finns det ju också ett annat mer eller mindre vetenskapligt sätt att mäta kapaciteten hos staben på ENISA.
Ulf Bergströms text är skrivet på ett tangentbord som tycks sakna de där konstiga vokalerna med prickar över. En sån sak är ju enkel att fixa. Varför inte höra med någon av kollegorna där ute på den grekiska landsbygden? Eller är det kanske som så att ingen av de rekryterade specialisterna vet hur man gör?
Stämmer det verkligen att ”med sommar 6 manader om aret saa har vi inga problem med rekryteringen". Jaså. Kan badstränder och turistrestauranger på Kreta ersätta närheten till universitet och forskningscentra?
Med såna argument klamrar sig Bergström fast vid en turistbroschyrs beskrivningar likt en drucken vid en lyktstolpe i Heraklion, men inte för att lysa upp vägen utan för att inte ramla pladask omkull i sina försök att försvara ett skandalöst beslut.

EU-tjänsteman svarar bloggen 1

2006-04-03T08:10:00.000+02:00

Ulf Bergström, kommunikationsansvarig på ENISA (European Network and Information Security Agency) har haft vänligheten att kommentera bloggens inlägg av den 31 mars. Den texten finns att läsa under kommentarsfunktionen.
Först av allt - av med hatten för eu-tjänstemannen Ulf Bergström som ger sig in i den demokratiska bloggvärlden. På så sätt ordnar han kanske fler sympatisörer till det underliga EU-projektet än ett ton broschyrer med Margot Wallström på framsidan. Kommissionären som brukar säga 'och så vidare' när hon inte tycker man behöver precisera argumenten då man talar till folket. (se bloggpost 3 mars)
Nu till sakfrågan. Ulf Bergström gillar inte beskrivningen av den plats där rådet valde att placera ENISA. En slarvig formulering - mea culpa - kan få en likaledes slarvig läsare att tro att det gäller dagens situation, det gör det inte.
Varifrån kom då bloggens påståenden? De hämtades som allt som här skrivs ur EU-parlamentets protokoll. I föredragande Paasilinnas tal i parlamentet 18 nov 2003 heter det om placeringen av den europeiska IT-byrån, ENISA:

Byrån måste vara placerad någonstans där det redan finns tillförlitliga IKT-system av hög klass, inbegripet trådlösa system. Världens främsta operativa center måste finnas där, och vi måste även med lätthet kunna hitta Europas mest kompetenta personal på samma plats.

Det här låter ju som en god utgångspunkt, men alla föresatser faller platt till marken när ENISA slutligen lokaliseras till den grekiska skärgården. En lokaliseringsort som beskrivs (fråga 47, H-0025/04) 10 januari 2004 så här:

Enligt uppgift skall den europeiska byrån för nät- och informationssäkerhet (IT-byrån) förläggas på Kreta, drygt två timmar från närmaste flygplats i en by som saknar bredband. Kommissionen har tidigare gett uttryck för att en lokalisering nära bl.a. moderna kommunikationer, infrastruktur, forskning och ett IT-näringsliv vore det bästa för byrån och det arbete den är satt att utföra.

Inlägget görs av den svenska parlamentsledamoten Charlotte Cederschiöld, EU-parlamentets mest höviska person (se t ex 21 februari)
En möjlighet är att Ulf Bergström, tidigare pressekreterare hos s-finansminister Bosse Ringholm, menar att moderaten Charlotte Cederschiöld far med felaktiga uppgifter. I parlamentsdebatten antyds inte detta på något ställe. Kommissionären Liikanen polemiserar inte mot sakuppgifterna, därför finns det goda skäl för att anta att hennes påstånden är korrekta.
Kul för resten att få höra att ni har bredband numera. Fast kostnaden för installationen skulle nog ha blivit väsentligt mindre om verksamheten lokaliserats till ett område med befintlig infrastruktur. Det är inte underligt att parlamentsledamöterna varje år klagar över de svarta hålen i EU:s budget.
Den viktiga frågan är ju trots allt att ENISA placerades på en avlägsen ö i den grekiska skärgården på långt avstånd från både bransch och kvalificerade forskningscentra. Ett milt sagt häpnadsväckande beslut.
(Fortsättning följer imorgon.)

Ur led är tiden

2006-04-02T12:33:00.000+02:00

Som tidigare påpekats råder en gemytlig stämning i det fina parlamentet när ledamöterna får frotteras med sina likar. Som en nutida Hamlet utropar Christian Rovsing den 26 feb 2004:

Jag ser två klockor här i kammaren, och de tycks vara helt osynkroniserade. När jag tittar på den klocka som hänger där borta får jag känslan att parlamentet har kört fast och inte längre kommer någon vart. Så har det varit ganska länge, och jag tycker det är dags att göra något åt det.

Talmannen mumlar att visst ska det fixas, men eftersom det dröjer så kastar sig Mary Banotti över detta för mänskligheten så viktiga problem:

Ibland kan man bli förvirrad här i kammaren, men om någon inte gör något åt klockan där borta, som har varit trasig i åtminstone två månader, kommer vi att bli ännu mer förvirrade! Kan någon vara vänlig att antingen sätta i gång den eller stänga av den?

Nu applåderar ledamöterna i det fina parlamentet. Klapp, klapp. Det får en herr Watson att ta sig upp ur bänken och delge mänskligheten denna fundering:

Jag råder Mary Banotti att följa det råd som jag en gång fick av stationschefen vid Crianlarich, när jag påpekade för honom att de två klockorna, en på varje perrong, visade olika tid. Han svarade: ”Vad är det för mening med att ha två klockor om båda visar samma tid?”

Då skattade alla i det fina parlamentet. Står det i protokollet.

Det tyska odjuret har vaknat

2006-04-01T16:01:00.000+02:00

Det går kalla kårar på ryggen när Boguslaw Rogalski i november 2004 uppmärksammar organisationen ”Landsmannschaft Ostpreußen” som kräver att delar av nuvarande Polen ska tillfalla Tyskland.

Ändå beviljar den tyska regeringen stöd till dessa sammanslutningar, och kansler Gerhard Schröder och Bayerns regeringschef Edmund Stoiber har närvarat vid deras möten, där inspelningar av Waffen SS-marscher säljs. Hur kan Tyskland, som är en EU-medlemsstat, stödja revisionistiska organisationer och tillåta dem att verka lagligt, samtidigt som dessa organisationer uppmanar till krig?
Det tyska odjuret har vaknat igen, och Hitlers ande svävar över Europa.

Fast det är klart att såna här petitesser bekymrar ju inte det fina parlamentet när det gäller att modellera ett Europa efter våra vänners mäktiga rike på andra sidan Atlanten.

Europeiska IT-enheten

2006-03-31T10:00:00.000+02:00

En grundskola på landsbygden?

ENISA är förkortningen av European Network and Information Security Agency vilket är byrån för EU:s Nät- och Informationssäkerhet, det vill säga den europeiska IT-byrån.
Var finns nu ENISA placerat i den fysiska verkligheten?
Kanske i ett centralt placerat befolkningscentra med den urbana miljöns alla bekvämligheter vilket skulle underlätta rekryteringen av kompetent personal som vid behov kan flytta till orten och dessutom ta med familjen? Samt i ett område som är fullproppat med den digitala tidsålderna alla kommunikationsmedel?
Tyvärr, tyvärr. Enligt protokollen från det fina parlamentet placerades ENISA på en enslig landbygd. Närmare bestämt i ett gudsförgätet område på en avlägsen ö i Medelhavet. Och ännu närmare bestämt i en byhåla utan tillgång till bredband och två timmars bilfärd från närmaste flygplats.
Läs bara beskrivningen på ENISA:s hemsida hur man kör från flygplatsen. Det är komik i kvadrat och det enda som saknas är 'ta till höger vid den vita ladan och följ stigen men glöm inte att stänga grinden för annars kommer korna ut på vägen'.
Vem fattade nu beslutet om den här lokaliseringen?
Det gjorde ingen ansvarig i det centrala EU.
Nähä. Men någon måste väl ha gjort det?
Europeiska rådet fattade beslutet att Grekland skulle fatta beslutet.
Men vilka sakliga argument fanns då för placeringen i Grekland?
Det vet ingen eftersom de inte behöver redovisas. Det enda som sagts det sades i februari 2004 i parlamentet av den icke valde tjänstemannen, kallad ’kommissionär’ på brysselitiska, Erkki Liikanen:

Den 13 december träffades företrädare för medlemsstaterna på statschefs- och regeringsnivå och beslöt genom gemensam överenskommelse om sätet för vissa av Europeiska unionens kontor och byråer, och i samband med detta togs ett beslut att ”den europeiska byrån för nät- och informationssäkerhet (ENISA) skall ha sitt säte i Grekland, på en plats som bestäms av den grekiska regeringen”.

Och så är det. Den europeiska IT-enheten ligger i halvöknen på en avlägsen ö i Medelhavet.

Atombomb orsakade tsunami

2006-03-30T06:30:00.000+02:00

Vad finns att säga om Georgios Karatzaferis? En politisk ledare? En stor tänkare? En statsman i vardande? Eller bara en vanlig ledamot? Så här lät han den 12 jan 2005 i det fina europaparlamantet.

För det andra måste vi reagera på vissa synpunkter som framförts i tidningar i Mellanöstern, där man säger att katastrofen skulle ha föregåtts av ett kärnvapenprov. Vi kan inte tillåta att något sådant sprids, ens som en löjlig eventualitet. Först måste vi kontrollera om något sådant kärnvapenprov utfördes.

Fatuzzos drömmar

2006-03-29T08:22:00.000+02:00

Vin av druvor som inte skadar levern

Det har sagts förr men det förtjänar att upprepas: Carlo Fatuzzo personifierar sannerligen den sköna kompissamvaro som finns bland ledamöterna i det fina parlamentet. I den spatiösa sessionssalen kan man långt borta från världens oro och vimmel umgås med sina likar och fullt ut njuta av att vara en av de utvalda som bygger tusenårsriket.
I början av februari 2004 lät herr Fatuzzo de bildningstörstande massor få ta del av den esprit med vilken en glad ledamot kan tryffera sin historiska gärning. Och, ja det var så sant, på åhörarläktaren satt dottern Elisabetta Fatuzzo för att lyssna på sin far. Då lät det så här:

Eftersom hon visste att jag skulle tala om betänkandet om jordbruksinkomster inom Europeiska unionen påpekade hon att vi en gång hade fruktträd som gav äpplen, päron, körsbär och vackra söta bigarråer och att det fanns vetefält och grönsaker. När kommer vi på nytt att ha nöjet att skörda dessa produkter nära våra hem som vi brukade göra? När kommer vi igen att liksom Adam kunna få äpplen som Eva plockat direkt från trädet?

Efter ytterligare några talare äntrar Fatuzzo återigen talarstolen för att tala om nödvändigheten av den vetenskapliga utvecklingen:

Jag skulle vilja att jordbruksforskningen gör framsteg, framsteg, framsteg fram till den punkt där ett vin kan produceras av druvor som inte skadar levern för den som dricker det.

Någon timme senare flyger han igen upp i talarstolen och nu handlar det om gommens njutningar:

Men framför allt, herr talman, skulle jag vilja att mynta – vilket är min favoritsmak – har och fortsätter att ha till och med ännu mer smak och doft av mynta, som ger mig sådan tillfredsställelse, och som jag älskar.

Och en stund senare berättar han om hur det går till att komma fram till beslut i en trafikpolitisk fråga:

Det var en dröm, eftersom jag aldrig träffade Giuseppe Gargani, men enligt min åsikt är det rätt att rösta för betänkandet, vilket jag i själva verket har gjort.

Och sen om ännu fler drömmar som hjälpt den ordentlige ledamoten att fatta beslut:

I det ögonblicket vaknade jag och insåg att det var en dröm. Jag kände därför att jag var fri att rösta i enlighet med mitt samvete, och därför röstade jag i själva verket för Cercasbetänkandet, trots att San Berlusconi rådde mig att rösta mot det.

Ja, det måste sannerligen ha varit tryggt för dottern Elisabetta att under en och samma dag få veta att det tusenåriga fredsriket skapas av stora politiska tänkare.

Gudsstaten Europa

2006-03-28T08:10:00.000+02:00

Från den kristne tänkaren Augustinus (354-430) kommer tanken på De civitate Dei, dvs den fullkomliga Gudsstaten som efter syndafallet ersattes av de världsliga staterna, så lyder teorin. En god stat sätter givetvis Gud i främsta rummetoch en ond stat koncentrerer sig på de materiella tingen.
Bogdan Pek, en av de tvättäkta kristna talibanerna i det fina parlamentet, har plockat upp tanken på en gudsstat och avser att konkretisera den i det europeiska projektet. Så här lät han i april förra året när Karol Wojtyla, han förekommer i texten under artistnamnet Johannes Paulus, hade avlidit och herr Pek drabbas av akut tungomålstalande.

Vid en tidpunkt då Europeiska unionen befinner sig i en djup värdekris behöver denna kammare höra den riktiga sanningen om källan till Johannes Paulus II:s moraliska och andliga styrka och källan till den andliga kraft som denna fantastiska människa utstrålade. Det kom från någonting som ni förkastar, mina damer och herrar, nämligen från själva kärnan i Jesu Kristi lära som är fylld av kärlek och sanning.
Det finns endast en sanning, och om den europeiska stat som för närvarande är under uppbyggnad förkastar denna sanning kommer den att gå emot tron hos miljoner människor över hela världen och begå ett allvarligt fel, vilket i sin tur kommer att leda till att hela bygget rasar samman.

Ja herregud, varifrån får folk allt ifrån? Fast det är klart att med Vatikanens väloljade organisationsmaskineri i de folkrika staterna med de många parlamensledamöterna så har de kristna ayathollorna redan stort inflytande.

Fatuzzo föryngrar de åldrade européerna

2006-03-27T21:01:00.000+02:00

Hur plastikkirurgin fick ett ansikte

Som tidigare påpekats berättar protokollen ganska otvetydigt att parlamentsledamöterna lever som en riktig storfamilj. Visst grälar man lite med varann, men inte så det stör och i vilken familj gnabbas man väl inte?
Ledamot Fatuzzo är nog det fina parlamentets mysgubbe numro uno. I januari 2004 utropar han sig till talesman 'för pensionärer och äldre människor i hela Europa'.
Vi har inte tid att vänta på att staten Europa ska uppstå eftersom vi är så gamla, utropar han. Fast det är ju klart att det finns ju en hel del metoder att föryngra alla gamla européer. Den gode Fatuzzo tipsar sålunda alla medborgare i den blivande europeiska staten om följande excellenta föryngringsmetod:

Mot bakgrund av att rådsordföranden Berlusconi tycks ha blivit tio år yngre – som ett resultat av plastikkirurgi sägs det – skulle jag vilja be att alla pensionärer och äldre människor i Europa får samma möjlighet, på statens bekostnad, så att också de kan bli tio år yngre och ha tid att vänta på att Europeiska rådet till slut ger oss konstitutionen.

Visst tar Fatuzzo sin uppgift på stort allvar. På skattebetalarnas pengar.

Spotta snus i motvind

2006-03-26T16:29:00.000+02:00

Här möts två uppfattingar om hur det lilla Europa ska skötas. Det är de tre från Junilistan som yttrar sig i början av september förra året.
Junilistan säger för det mesta nej till det mesta så det billigaste för skattebetalarna vore om de bodde kvar i Sverige och skötte sin verksamhet via mail.
EU-administrationen är ju så fiffigt konstruerad att den inte kan användas för att vara ett diskussionsformum om EU-administrationens vara eller inte vara. Att vara mot EU i parlamentet är som att spotta snus i motvind. Kritiken befäster bara det som kritikerna vill upphäva. Något som på sikt kan få otrevliga konsekvenser eftersom en opinion utan parlamentarisk pysventil kan välja ett släppa ut trycket på ett alldeles eget sätt.

Fast den insikten har inte Junilistan. Den är bara förvånad över att statsbygget är ett statsbygge.

Vi välkomnar internationell solidaritet då ett land drabbas av naturkatastrofer, eller andra händelser med förödande konsekvenser. Vi anser dock inte att EU ska använda denna typ av händelser till att förstärka unionens inflytande över olika politikområden. Kommissionen ska inte genomföra detaljerade analyser om orsakerna till att skogsbränder inträffar. EU ska inte utveckla en gemensam politik för hur skogsbränder ska motarbetas. EU-organ med ansvar för att övervaka olika klimatfaktorer ska inte bildas. Det är beklagligt att EU-parlamentet försöker ta varje tillfälle i akt till att flytta fram EU:s positioner.

Bin Laden på Bahamas, kanske

2006-03-25T21:56:00.000+01:00

Georgios Karatzaferis är en seriös parlamentsledamot. Hans intellekt arbetade för högtryck när han i juni förra året gav offentlighet åt några psykologiska funderingar som förklarar varför Usama bin Laden handlar som han gör.

Det duger inte att betrakta terrorismen från Europaparlamentets bänkar. Vi måste göra det inifrån grottorna i Afghanistan och utifrån hur någon där ser på saken, så att vi någon gång kan få ett sätt att kommunicera och lösa frågan. Varför bor inte en förmögen prins i Londons kasinon, varför bor han inte på Bahamas och tillsammans med, t.ex., vackra kvinnor, utan väljer i stället att bo och dö i en grotta? Vi måste se verkligheten såsom den är. Är det fanatism? Det är det enkla svaret. Men vad är det som föder denna fanatism? Var vi alltid så ärliga förr i tiden? Förslavade vi inte dessa områden på planeten under åratal? Gjorde sig inte vår allierade i jakten på terrorister skyldig till den värsta etniska rensningen på flera hundra år när den krossade en hel ras, de nordamerikanska indianerna? Grundade den inte sina framsteg på tortyr och förslavande av negrerna?

Vet väljarna det här?

2006-03-24T21:54:00.000+01:00

Medborgarna som väljer till det fina parlamentet utgår med stor sannolikhet från att de röstar på ett parti som ska genomföra ett program baserat på en viss politisk ideologi. Detta är tyvärr fel.
I ett EU-val röstar nämligen väljaren på två paketlösningar. Det första paketet kallas partiet som väljaren ger sin nationella röst. Det andra är ett större paketet, eller container om man så vill, som kallas parlamentsgruppen. Kan inte partiet ingå i en parlamentsgrupp så fungerar inte heller partiet fullt ut i det fina parlamentet.
Förra året i december fick en herr Luca Romagnoli lära sig detta.

Herr talman, mina damer och herrar! I enlighet med artikel 168 i arbetsordningen begär jag att Wallisbetänkandet omedelbart hänvisas tillbaka till utskottet i fråga eftersom förfarandet inte följts fullständigt osv osv osv. .

Varpå Talmannen svarar:

Herr Romagnoli! Ni tillhör ingen politisk grupp, ni är en grupplös ledamot. Ni kan därför inte göra denna begäran. Detta visar bara hur viktigt det är att tillhöra en grupp, särskilt en stor grupp!

Anförandet hälsades med, som det står, ’skratt och applåder’. Kanske protokollföraren glömde lägga till ordet 'hånfulla' för att fullständiga bilden.

Jag vill ha ersättning av parlamentet

2006-03-23T17:12:00.000+01:00

I parlamentet tar ledamöterna upp både stort som smått, allt av både hemtrevlig och kanske av mindre hemtrevlig karaktär. Mysfaktorn är i vilket fall som helst minst fyra på en skala från ett till fem.
På kvällen den en 19 januari 2004 blev parlamentsledamoten Marieke Sanders-ten Holte rånad någonstans i Bryssel. Bilrutan slogs sönder och handväskan stals. Hon tog sig då till parlamentet där hon med hjälp av säkerhetsvakterna eskorterades till polisen där nidingsdådet kunde anmälas.
Berättelsen är mycket detaljerad med allt från handväskans innehåll –

’Jag kan försäkra er om att en damhandväska innehåller allt man kan tänka sig’

- till svårigheten att ringa och spärra kreditkorten och att tala en komplicerad flamländsk dialekt med en polis som var ’trevlig och det var inget fel på honom’.
Det här berättar nu ledamot Marieke Sanders-ten Holte för sina vänligt lyssnande arbetskamrater vid fikabordet, förlåt, i parlamentets sessionssal.
’Jag har lidit enorma förluster’ utropar hon enligt protokollet från 9 februari och avrundar sitt anförande med:

’Som jag just sade var det en enorm förlust. Jag skall inte säga hur mycket det rör sig om, men jag förväntar mig att Europaparlamentet ser till att jag får full ersättning.’

Uj, uj, det är inte lätt att vara europaparlamentariker. Självklart ska väl alla ha full ersättning från jobbet om man blir rånad på gatan, det är ju en mänsklig rättighet. En sån begäran framförd i full frihet och utan skyddsnät i det fina europeiska parlamentet med ansvar för freden och friheten för Europas miljontals medborgare måste väl ändå bifallas. Speciellt som det protokollförs och hamnar i arkiven för tid och evighet.

'Pretty Woman' i parlamentet

2006-03-22T11:16:00.000+01:00

Vladimír Železný, filosofie doktor, är en parlamentsledamot som kombinerar knivskarpt intellekt med goda cineastiska kunskaper. Under en debatt 6 september förra året angående ett förslag om att stimulera den europeiska filmkonsten har Vladimír Železný en hel del att anföra.

Givetvis avvisar han förslaget. Det är snudd på kommunistiskt, han känner det, han har erfarenheter av sånt, ja, det är ju så som östereuropéer alltid brukar låta när argumenten tryter men känslorna svallar. Herr Železný menar nämligen att det inte finns någon europeisk kultur. De enda kulturer som finns är ”nationella, och det kommer alltid att vara de som fyller de europeiska kvoterna.”

Och dessutom, håll i hatten nu, för här kommer det tyngsta argumentet som ska bevisa att han har rätt:

För övrigt är det mest europeiska programmet av alla den amerikanska filmen Pretty Woman, eftersom varenda tittare från Finland till Portugal kan förstå den i dess helhet.

De nya härskarna ordnar för sina barn

2006-03-21T08:35:00.000+01:00

En trist och nedsliten skola för den nya elitens barn

Det finns kritiker i det fina parlamentet som talar om att, som det heter på brysselitiska, den europeiska gemenskapen utvecklats till en stat i staten. Europaskolorna är ett utmärkt exempel på detta. I ett betänkande från juni 2005, signerat Mary Honeyball, samt den efterföljande parlamentsdebatten i september samma år finns en hel del att hämta.

Europaskolornas funktion i dag är att säkra återväxten till den nya härskargruppen i den stat som växer fram. Som ledamoten Manolis Mavrommatis så träffande formulerade det under diskussionen kring betänkandet är avsikten den att

barn som blir européer i själen får det lättare att älska sin jord och bygga en mer stabil väg mot Europeiska unionen.

Tanken med europaskolorna var en gång att utländsk personal anställd vid EU-institutionerna skulle kunna ta med sig familjerna under en tidsmässigt begränsad tjänstgöring och att konstnaden skulle betalas av arbetsgivaren, dvs EU.
Det här systemet har nu helt gått över styr när administratörerna rekryteras lokalt eller under långa perioder, kanske hela yrkeskarriären, bosätter sig på orten. Gruppen har dessutom det på kontinenten avundsvärda privilegiet att slippa betala för barnens skolgång. Ett nog så gott skäl för att binda samman EU-administratörerna, och deras arvtagare, i en tyst sammanhållning lik den som behärskar vissa sicilianska subgrupper.

Läsåret 03/04 fanns 19 267 elever inskrivna i fjorton europaskolor där sammansättningen av elevgruppen för länge sen blivit annan än den ursprungligen avsedda. I stället dominerar barn från den lokala finansiella eller administrativa eliten i Luxemburg, Bryssel och på andra ställen. Allt finns belagt i rapporten och i anföranden under den efterföljande debatten.
Europaskolorna är i dag en del av ett alltmer utpräglat och i tysthet upprättat apartheid-system vars syfte är att fostra fram morgondagens ledare ut ur de familjer som idag tillhör samhällets styrande skikt.
Skolorna är reservat för en utvald klass, skolavgifterna är subventionerade, eller gratis, och notan på 127 miljoner euro årligen betalas av de europeiska skattebetalarna som givetvis inte underrättats om att de bekostar skolgången för elitens barn.
Kan det för resten bli ett fiffigare system när utbildningen av de nuvarande ledarnas barn bekostas av föräldrarna till de kommande undersåtarna? Kan föraktet ges en bättre gestalt?

Visst finns det de som skulle kunna förstå. Därför designar man ett system för lojalitet. Europaskolornas metod att köpa tystnad formuleras utmärkt på Skolverkets hemsida. Vid rekrytering av lärarpersonal påpekas att tjänstgöringstiden kan för den som har mjuk rygg och håller tyst bli upp till nio år samt :

Vi erbjuder ett spännande och utmanande arbete med mycket goda lönevillkor.

Tystnaden kring europaskolorna är stor. Kanske orsaken är att även de ackrediterade mediarapportörerna placerar sin barn i dessa skolor? Till denna fråga avser bloggen att återkomma när kartläggningen är klar. Tips mottages gärna.

Den som är intresserad av betänkandet kring europaskolorna kan skicka ett mail så kommer en pdf-fil.

Intellektuella giganter

2006-03-20T13:24:00.000+01:00

Idag är det på dagen tre år sen invasionen av Irak. Då, för tre år sen, debatterades det kommande kriget i parlamentet och det kan kanske vara på sin plats att presentera två intellektuella giganter ur den svenska myllan. Först Cecilia Malmström:

I mitt hemland, Sverige, föreslog i går en präst att man för att undvika krig skulle låta lönnmörda Saddam Hussein. Det kanske är ett något märkligt budskap för att komma från en representant från Svenska kyrkan, men idén om furstemord i folkets tjänst är annars ganska gammal. Säkert har en del av oss i hemlighet tänkt denna tanke, men naturligtvis kan inte denna typ av mord begås. Det strider mot internationell rätt. Icke desto mindre kanske kriget skulle kunna stoppas om Saddam Hussein avgick eller gick i exil.

Jaså, jaha, och det ser vi ju hur det gick när Saddam Hussein avsattes. Kul dessutom att hon insåg att mord inte är förenligt med internationell rätt.
Nästa talare är Lennart Sacrédeus (efternamnet betyder ungefär ’helige gud’ eller något sådant förvirrat), en kristen taliban som sannolikt kan de mer blodtörstiga kapitlen i Bibeln utantill.

Ta bara det här som är gudomens befallning att utrota hettiter, grigaséer, amoréer, kananéer, periséer, hivéer och jibuséer:
”Och alla de folk som HERREN din Gud giver i din hand skall du utrota; du skall icke visa dem någon skonsamhet.” (Femte Mosebok 7:16).¨

Med en inställning av den sorten blir det konsekvent att stå i det fina parlamentet och säga:

I tolv år har Saddam Hussein försökt gäcka omvärlden genom en katt- och råttalek med FN:s vapeninspektörer. Han måste avsättas, både för att skapa lugn och stabilitet i regionen, men i första hand för frihet och demokrati åt Iraks förtryckta befolkning.

Och Saddam Husein blev ju avsatt och ställd inför segrarnas rättvisa domstol och lugn och stabilitet råder ju i Irak. Som alla kan se.

Gollum i det fina parlamentet

2006-03-19T10:44:00.000+01:00

(forts från föregående avsnitt)

Det är nu april 2005 i det fina parlamentet. Minns den passionerade Dorette Corbey, en grönfingrad dam som skulle göra världen bättre genom att få parlamentsledamöterna att sköta ett litet ’grönområde’ i Bryssel beläget i ’markplanet mycket nära postkontoret’.
Idag gäller det något annat, nämligen ett domstolsutslag som förbjuder folk att snatta ägg ur fågelbon. Då är tonen en annan. Tro det eller inte, men den snälla holländska blomsterdamen har förvandlats till en parlamentarisk inkarnation av Gollum, det slemma krypet vars själ destruerades av Ringens möjligheter till makt.
För nu är det nämligen en gammal tradition att plundra ägg ur fågelbon och barnen får komma ut i naturen och det är naturvård och bla bla bla:

Detta utslag har väckt förvåning i provinsen Friesland. De som vill att en gammal tradition skall få leva vidare påpekar vikten av ett system för naturvård, som är oupplösligt förbundet med att ägg från tofsvipor letas upp och samlas in. På det sättet kommer otaliga frivilliga att bidra till skyddet av vadarfåglar och ungdomar får alltifrån en tidig ålder stifta bekantskap med naturen.

Hur kan det nu ha gått till att denna pastorala blomsterdam har förvandlats till en slem äggtjuv? Är svaret kanske det att provinsen Friesenland är belägen i Dorette Corbeys hemland Holland och att där finns de väljare som kan ge henne ytterligare en mandatperiod då hon i lugn och ro får strosa runt i det hemtrevliga parlamentet och lukta på blommorna medan den lilla, oansenliga lönen tickar in på kontot.

Parlamentets fina trädgårdsmästare

2006-03-18T09:37:00.000+01:00

Parlamentsledamöterna kan vara riktigt mysiga. Ta bara den underbara damen från Holland, Dorette Corbey, som ger talmannen en alldeles egen blomsterlåda och upplåter sin stämma i ett eldande tal i mitten av april 2004. I sitt anförande är hon helt övertygad om att blommor kan förändra människan på samma sätt som när tjuren Ferdinande luktar på buketterna i Tv:n på julafton.
Tänka sig bilden! Där gick de goda ledamöterna som har ansvar för den tusenåriga freden för de 457 miljoner européerna och de påtade så fromt och fridsamt i den belgiska myllan. Kanske de 22 000 tjänstemännen som arbetar för Kommissionen också hjälpte till, men då fick de väl jobba i skift, båd' dag och natt, för att alla skulle få chans att sköta det där ’grönområdet’ som ligger så trevligt placerat i ’markplanet mycket nära postkontoret’.

Herr talman! Jag vill återigen varmt tacka er för att ni mottagit den blomsterlåda som symboliserar EU:s natur och biologiska mångfald. Blomsterlådan är en gåva från European habitat forum, som företräder miljoner européer. Genom er vill vi också göra ledamöterna medvetna om att vi nu har ett attraktivt grönområde i Bryssel, nämligen i markplanet mycket nära postkontoret. Avsikten är att vi skall sköta detta område tillsammans, men också att se till att Natura 2000-nätverket får tillräckliga ekonomiska resurser för att skydda den europeiska biologiska mångfalden, eftersom det finns ett oerhört stort behov av det. Jag vill uppmana alla parlamentsledamöter att gå förbi blomsterlådan och fundera över vikten av naturen.

Några månader senare försvinner den pastorala idyllen. I den finstämda trädgårdsmästarsjälen dväljs en hänsynslös varelse, en gestalt helt klart släkting till den obehaglige Gollum, Sagan om Ringen-kräket som levde på avfall, smågnagare, rå fisk och att snatta ägg ur fågelbon.
(Fortsättning följer sålunda)

Europaposten förklarar

2006-03-17T16:16:00.000+01:00

I Bryssel finns per invånare
fler restauranger med michelinstjärnor än i Paris

Europaposten utges av Europeiska Kommissionens representation i Sverige. Det är en reklamtidning som i varje nummer låter folk med jobbansökan i blick tungomålstala om det fina med EU. Ingen ska väl klandra dem, arbetslösheten är stor för akademiker.
Den senaste Europaposten (3/2006) berättar hurtigt att Sverige är bland de fem bästa länderna vad det gäller att införliva EU:s bestämmelser i den nationella lagstiftningen. Sämst är Italien, Spanien, Portugal och Luxemburg.
För den som tar allvarligt på vad EU publicerar så förklarar det här resultatet i senaste Europabarometern. Där stod att att folk i Italien, Spanien, Portugal och Luxemburg generellt sett var mycket positiva till EU. Hälften eller drygt åttio procent tycker att medlemskapet är bra och att det framkallar positiva känslor.
I Sverige gäller det bara för en tredjedel, något som gör svenskarna till dem som minst av alla gillar EU.
Nu har Europaposten antagligen kommit med förklaringen till varför nära nog två tredjedelar av italienare, luxemburgare och portugiser litar på det europeiska parlamentet. De har ju liksom inte fått stifta bekantskap med vad EU riktigt innebär.

När Fatuzzo förlorade glasögonen

2006-03-17T09:06:00.000+01:00

Nu ska det ju sägas först som sist att de flesta ledamöter i det fina parlamentet inte alls är sådana där surmökar som häcklar och är allmänt förbannade under sessionerna. Att döma av tonen i många inlägg tycks de flesta trivas. Stundtals verkar det som om det råder en mysigt familjär stämning i sessionsalen, något som får en protokolläsare att förstå att ledamöterna bildar ett sammansvetsat kompisgäng med starka vänskapsband.
Ta bara när Carlo Fatuzzo i september 2004 har fått sina glasögon beslagtagna i säkerhetskontrollen på flygplatsen. Inte är han ledsen för det när han berättar det för sina likar i det fina parlamentet. I stället överför han sina erfarenheter ur den hårda verkligheten till att förbättra arbetet i, som det heter på brysselitiska, den europeiska gemenskapen.
Håll med om att det råder en avslappnad stämning när ledamöterna arbetar för att ena de 457 miljoner människorna i de 25 medlemsländerna.

Herr talman, mina damer och herrar! När jag lämnade Milanos flygplats blev jag tyvärr av med mina glasögon för hundrade gången, så jag kan inte se saker och ting på nära håll men däremot ser jag klarare på lite avstånd, och när jag ser saker och ting på avstånd ser jag risker för vårt parlament.
Jag skulle därför vilja uppmana er till ökad säkerhet i Europaparlamentets byggnader i Strasbourg och Bryssel. Jag anser att Europaparlamentets ledamöter skulle vara en riktig godbit att sätta tänderna i för fula fiskar som terrorister, och om ni frågar mig kan jag tala om vad jag anser saknas i säkerhetsväg för oss ledamöter. Jag anser inte att det är lämpligt att jag offentligt går in på vad som oroar mig när det gäller en så viktig fråga.

Den blodiga muslimska handen

2006-03-16T15:48:00.000+01:00

Mehmet II (1432-1481) intar Konstantinopel

Jean Marie Le Pen är en av förgrundsfigurerna i den obehagliga europeiska främlingsfientligheten. Även han återfinns i det fina parlamentet, men där är han konstigt nog ganska fåordig. Fast när han talar , som här i november 2004, så vill han liksom sina partikamrater visa att han kan sin historia och att muslimen är den farlige främlingen.

Jacques Chirac, som alla vet varken känner till Europas geografi eller historia, sade nyligen att vi alla är Bysans barn. Det är svårt att tänka sig ett mer olycksbådande omen, eftersom Bysans barn, som var upptagna med att diskutera änglarnas kön med sina föräldrar och rådgivare, övermannades av sultan Mehmet II:s islamiska armé den 29 maj 1453 efter en belägring som varade i en och en halv månad. Som en symbolisk och barbarisk gest doppade sultanen sin hand i de döda kristnas blod och strök ut detta blod på väggen till Hagia Sofia i Konstantinopel, som blev och har förblivit Istanbuls viktigaste moské.

Synd bara att han inte tog upp den gamla skrönan om att sultanen lovade ’stadens kvinnor och gossar’ till sina soldater, det hade blivit en smaskig avslutning.

Att förolämpa Spanien

2006-03-16T11:20:00.000+01:00

Den slaktade, styckade europeiske väljaren

Ett problem för parlamentsledamöterna är att de måste bestämma sig för vilka de representerar. Det här låter kanske underligt eftersom en förtroendevald normalt sett representerar sin valkrets eller sina väljare.
I den brysselitiska varianten av demokrati däremot så ska ledamöterna i första hand representera ett Europa som kommer att finnas men inte finns.
Det här får underliga konsekvenser. När parlamentsessionerna sparkar igång på höstarna hoppar mängder av ledamöter upp och säger ’jag representerar norra Schlaraffenland och där är fisket hotat’ eller att någontingt i den där gammalmodiga stilen.
De här ledamöterna har inte läst på läxan, eller så har de inte fattat. Eller så är de så där gammaldags demokratiska att de verkligen tror att de ska representera sina väljare. Något som de naturligtvis inte gör eftersom den europeiske väljaren för länge sen är slaktad, styckad och fördelad ut i en paneuropeisk pyttipanna.
Sen finns det de andra ledamöterna, de som läst på läxan och är lydiga. De står upp och företräder liksom hela Europa utifrån ett tjänstemannaperspektiv av typen ’vi har ett jobb att göra och nu kör vi.’
Därför är den spanske ledamoten Martinez Martinez helt ute och cyklar när han i oktober 2004 klagar på att den spanska kommissionsledamoten Loyola de Palacio förolämpat Spanien genom att påstå…

…att Spanien håller på att förlora betydelse inom Europeiska unionen och bli ett bihang till Frankrike och Tyskland.
Eftersom vi anser det vara en förolämpning mot mitt hemland Spanien, och förmodligen mot två av unionens övriga länder, skulle jag vilja be kommissionens vice ordförande om ett särskilt tillrättaläggande och uppmana tjänstgörande ordförande Prodi att ingripa.

Ja, vad kan då en stackars talman, eller hela parlamentet, göra när man lyssnar på en underlig figur som talar om att en landsman förolämpat hans fosterland? Platt intet eftersom parlamentsledamoten inte fattat att Spanien inte har ett smack med det hela att göra. Det handlar ju om ett Europa som kommer att finnas men inte finns. Det är det han representerar och slaktresterna efter hans väljare finns utduttade lite varstans på gator och åkrar i medlemsländerna.

Köttfärs är inte människan

2006-03-15T14:50:00.000+01:00

Säga vad man vill om Georgios Karatzaferis, men han kan svänga till det ganska effektfullt. Som i januari förra året:

Om ni gav konstitutionen, eller vad ni till sist kallar den, till en karikatyrtecknare i något av EU:s länder där man respekterar demokratins principer om nationell suveränitet och värdet av vårt historie- och kulturarv, skulle han teckna konstitutionen som en köttkvarn där olika delar av olika djur, från får till kor, kom ut i form av malet kött. Men människor är inte djur, och det är ett brott att behandla dem som malet kött.

En strålande debatt

2006-03-15T08:18:00.000+01:00

Inget är för omöjligt för parlamentet. Den 6 september förra året i Strasbourg diskuterade man ”antagandet av Europaparlamentets och rådets direktiv om minimikrav för arbetstagares hälsa och säkerhet vid exponering för risker som har samband med fysikaliska agens (optisk strålning) i arbetet”. Skydd mot solstrålning för att tala klarspråk.
Debatten sätter igång. Den inleds som vanligt av ett frenetiskt tackande ledamöterna emellan. Kanske detta mystiska tackande beror på att ledamöterna så ofta möter otacksamhet från väljarna och därför måste stärka sina egon? Att bara 37 procent röstade i det senaste svenska EU-valet skulle ju kunna tyda på en viss, tja, otacksamhet.
I vilket fall som helst inleder Philip Bushill-Matthews sitt anförande på följande sätt:

Herr talman! Jag beklagar att kommissionsledamoten själv inte kan vara hos oss i dag, men jag förstår att han måste vara i Kina. Jag hoppas att solen skiner på honom där och att han får instruktioner om att täcka kroppen väl.

Och det var ju kul.
Ett annat inlägg kommer från Avril Doyle. Han har kommit till slutsatsen att förslaget är omöjligt att genomföra och förklarar det med att berätta om hur det skulle se ut på jobbet en måndagmorgon:

Radar de upp sina anställda en måndagmorgon och kontrollerar deras hudtyper och om de har varit överexponerade under helgen? Eller kontrollerar de om de har blivit brända på båda sidor i Torremolinos under de senaste fjorton dagarna när de var på semester och säger ”Tyvärr, ni får inte vara ute i solen alls den här veckan”? Det är omöjligt att genomföra.

En strålande invändning i en strålande debatt om man så vill.

I luftballong över Europa

2006-03-14T14:05:00.000+01:00

En vänlig läsare har skickat mig följande trevliga fabel angående tillståndet inom den europeiska administrationen.

A man in a hot air balloon over the Belgian countryside realized he was lost.
He reduced altitude and spotted a woman below.
Descending a bit more he shouted:
- Excuse me, can you help? I promised a friend I would meet him an hour ago but I don't know where I am.
The woman replied:
- You're in a hot air balloon, approximately 30 feet above the ground, between 40/41 degrees latitude, north, and 59/60 degrees west, longitude.
- You must be a middle-grade Commission Official, said the balloonist.
- I am, replied the woman, I'm a Grade A*8. How did you know?
- Well, answered the balloonist, everything you told me is technically correct but I have no idea what to make of your information and the fact is, I am still lost. Frankly, you've not been much help at all. If anything, you have delayed my trip.
The woman below responded:
- You must be a Senior Commission Official.
- I am, replied the balloonist. But how did you know?
- Well, replied the woman, you don't know where you are or where you are going. You have risen to where you are due to a large quantity of hot air. You made a promise which you have no idea how to keep, and you expect people beneath you to solve your problem. The fact is you are in exactly the same position you were in before we met, but now, somehow, it's my fault.

En fråga för Europas folk

2006-03-14T07:46:00.000+01:00

Ledamöterna i det fina parlamentet är ofta på resande fot. Flygresor hör till vardagen. De här erfarenheterna visar sig naturligtvis i debatten. I januari 2004 har ledamot Corrie en viktig fråga att ta upp inför den församling som ska representera Europas 450 miljoner medborgare.

Herr talman! Jag måste tyvärr än en gång framföra ett klagomål mot Air France. Nu rör det ombordstigningen. Tidigare reste vi via terminal 2D, där det finns gott om säkerhetsanordningar och allt flöt på utan problem, men de senaste två månaderna har vi rest från terminal 2B, där det finns en enda liten säkerhetsanordning. I dag tog det i genomsnitt 40 till 45 minuter att gå igenom. Jag talar verkligen för några mycket stressade passagerare från tolkavdelningen och för personal som var gråtfärdiga över tanken på att de kanske skulle missa planet. Ledamöter som gick till vänthallen och anropades i rätt tid tvingades i praktiken att stå i kö i 40 minuter. Planets avgång var sedan kraftigt försenad. Skulle ni kunna begära att dessa arrangemang förbättras?

Talmannen. – Jag var med på det planet, herr Corrie, och jag skall faktiskt inleda en korrespondens. ”2b or not 2b” – det är frågan vi måste ställa!

Den europeiska managementdemokratin

2006-03-13T12:39:00.000+01:00

Hans-Martin Tillack

Varför är européerna så misstänksamma mot EU? Varför förkastade Frankrikes och Hollands väljare konstitutionsförslaget. Paul Rübig lät parlamentet höra några funderingar kring detta i september förra året när man diskuterade ämnet 'EU:s informationsstrategi'.

Jag skulle vilja fråga vad som faktiskt görs i fråga om den vilseledande information som spritts om EU och dess institutioner. Sprids denna vilseledande information av EU-medborgare, eller har den sitt ursprung utanför Europa? Framför allt, vem betalar för den? Skulle inte den bästa reaktionen på detta vara att utbilda journalister att motsätta sig den? Låt oss anstränga oss för att varje år få hundra journalister att komma till Bryssel, där de bästa får motta ett internationellt erkänt pris.

Strålande! För att få journalisterna att skriva lydigt så ska EU alltså dela ut en muta inlindad i ett papper på vilket det står PRIS.
Kommissionär Margot Wallström studsar då upp och förtydligar att det där håller man redan på med:

Det är även därför vi måste engagera oss i exempelvis journalistutbildningarna. Vi bjuder faktiskt in ett antal journalister från medlemsstaterna varje år och dessa kurser är väldigt populära. Detta är exakt den typ av proaktiva handlingar som vi vill förstärka för att kunna förbättra kommunikationen.

Jo, jo, det var väl det EU pysslade med när polisen på order från EU-administrationen stormade in hos Stern-journalisten Hans-Martin Tillack och la beslag på hans arkiv i april 2004. Tillack var då mitt uppe i ett arbete för att avslöja bedrägeri med eu-pengar.
Kommissionär Wallström traskar dock vidare och talar om att sätta sprutt på en ’vederläggningstjänst’. Och så ska givetvis mer information på allehanda sätt spridas ut över kontinenten.
Det är så det låter efter det att de två grundarländarländerna Frankrike och Holland sagt nej till konstitutionsförslaget. Information ska det vara.
Inte ett pip om att valutslaget bör respekteras. Sånt sysslar man inte med i den europeiska managementdemokratin där ett Bund av tjänstemän ska härska över de bångstyriga européerna som inte förstår sitt bästa.
Det kanske ska tilläggas att Tillack 2005 fick det välrenommerade Leipziger-priset tillsammans med Seymour Hersh och Anna Politovskaya.

Greve Dracula i det fina parlamentet

2006-03-13T08:03:00.000+01:00

Vlad 'Dracula' Tepes 1431-1476

Retoriska bilder och liknelser haglar i parlamentet. Naturligtvis inte från dem som vill vara riktigt fina och göra som Kommissionen önskar. Deras anföranden är som nystrukna blanketter.
Undantaget är ju kommissionären Margot Wallström som för exakt ett år sen försökte ta sig upp ur den retoriska gråsmeten och jämförde ett nej till konstitutionsförslaget med första steget till koncentrationsläger.
Efteråt sa hon att fel version av talet publicerats och att hon inte sagt det hon skulle ha sagt. ’Och så vidare’ som kommissionären brukar säga när hon talar till folket.
För den som läser protokollen är det de som känner sig som bonnkatter bland hermelinerna som är de eldiga talarna.
Lyssna bara på Gererd Battens salva från i juni förra året när konstitutionsförslaget förkastats. Det är minsann ingen lydig karriärist som håller ett tal för att det ska bli en punkt på ett CV när det dyker upp en trivsam eu-tjänst med goda pensionsförmåner:

Den europeiska konstitutionen är död. Fransmännen dödade den, nederländarna lade den i kistan och nu är locket på. Men liksom greve Dracula har EU-fördrag en otäck vana att återuppstå. Konstitutionen behöver en påle genom hjärtat. Den pålen skulle kunna utdelas av en brittisk folkomröstning som skulle ge ett rungande nej. Nu verkar det dock som att den brittiska regeringen kommer att förvägra det brittiska folket den möjligheten. I stället för en påle kunde ett ännu mer dödligt slut vara möjligt, i form av en silverkula. Den silverkulan kommer att ta formen av upplösningen av den gemensamma europeiska valutan.

Intressant att läsa det här nu i mars 2006 när Der Spiegel nyligen rapporterat att Chirac och Merkel diskuterar hur man ska få de franska väljarna att rösta om konstitutionen en gång till.

EU vill ge sig själv fredspriset

2006-03-12T10:18:00.000+01:00

Renzo Imbeni - en man med fina tankar om sig själv

Med tanke på att vissa parlamentsledamöter pucklade på varann i november förra året så kan tanken på fred i palamentet kännas något malplacerad. Men har man skaffat sig en ideologisk övertygelse som ligger som ett blött lakan över intellektet så blir verkligheten följaktligen mindre intressant. Ungefär som när kommissionär Wallström menade att de som var mot konstitutionsförslaget var nazister. Mer om detta nästa gång.
I vilket fall som helst verkar de flitiga myrorna i den europeiska elien knappast underskatta sin egen betydelse. Som här när Renzo Imbeni i januari förra året drar till med att EU, dvs den politiska eliten, har rätt(!) att begära att EU, dvs den politiska eliten, ska få Nobels fredspris.

Precis som Hans-Gert Poettering sade för en liten stund sedan är detta den största och mest extraordinära fredsinsats som någonsin har gjorts. Jag anser att Europeiska unionen – och jag talar inte om Europaparlamentet, rådet eller kommissionen, utan om själva unionen – skulle vara i sin fulla rätt att begära och stödja att Nobels fredspris tilldelas unionen. Jag hoppas att samtliga ledamöter, och inte minst ni, herr talman, kommer att stödja denna idé.

Självklart bemöttes detta av livliga applåder från parlamentet.

Slagsmål i det fina EU-parlamentet

2006-03-11T08:39:00.000+01:00

"Och det blev en strid i himlen: Mikael och hans änglar
gav sig i strid med draken. Och draken och hans änglar stred"

Några parlamentariker har varit i slagsmål. Eller nästan slagsmål. I mitten av november förra året ordnade några polska parlamentariker en ’antiabortutställning’. Smaklösa och intellektuellt dimmiga i likhet med alla fanatiker jämförde utställarna aborter med morden i koncentrationslägren.
Detta kunde givetvis inte pågå opåtalat. Parlamentledamöterna Véronique De Keyser och Ana Maria Gomes besökte sålunda utställningen i parlamentet.
Om vad som då inträffade finns det, som det brukar heta, skilda uppfattningar. En utomstående kan dock konstatera att det var då det kokade över.

Véronique De Keyser reser sig upp. Det blir första inlägget för dagen i det fina parlamentet. Vi blev, säger hon i ett unikt och dramatiskt uttalande till de närvarande i sessionssalen,

... inte bara trängda, nästan slagna, utan även kallade ”fascister” och ”nazister” av denna grupp.

Och, fortsätter Véronique De Keyser, senare på kvällen kulminerade det hela ty

…eftersom min kollega var fräck nog att ringa upp oss för att klaga på att ha blivit kallad ”fascist”, vill jag ändå påpeka att vi själva blev kallade ”nazister”.

Detta bör föras till protokollet i det fina parlamentet menar den upprörda talaren som kanske aldrig hört talas om det svenska ordspråket 'den som sig i leken ger får leken tåla'.

Parlamentsledamot hotar EU

2006-03-10T08:16:00.000+01:00

Gatukravaller 1860-talet

Ashley Mote tvivlar verkligen på den grekiska rättvisan. Därför hotade han i februari förra året parlamentet. Eller var det kommisssionen? Eller kanske båda?

Om nationella domstolar får befogenhet att straffbelägga körkort från andra länder kommer blotta tanken på att en grekisk domstol kan förbjuda, eller försöka förbjuda, en brittisk bilförare från att köra bil i Storbritannien att ställa till en kalabalik som inte ens ni har sett maken till hittills från Storbritanniens sida!

Undrar vad mr Mote menar med ’kalabalik’. Kan det vara uppror? Kan det vara terrorism?
Borde inte mr Mote i så fall rapporteras för brott mot de brittiska terroristlagarna?

Nu är det ju så att det faktiskt finns parlamentsledamöter som slåss. Med varandra. Allt finns protokollfört och missdådarna kommer att visas upp i nästa avsnitt.

De svältande barnen kan äta flaggor

2006-03-09T09:39:00.000+01:00

Platon: 'Min idealstat har fått revansch!'

(forts från gårdagen)
Innan det här fortsätter måste man veta om att parlamentsledamöternas uppgift är att skapa en europeisk identitet. Brysseldemokrati är nämligen en annorlunda representativ demokrati. Att representera sina väljare, dvs att ta nationella hänsyn, är det fulaste som finns i det fina parlamentet. (Se Hjelmborn – Zetterman ’EU-parlamentet - lobbyist ett mer federalt Europa’, C-uppsats 2001 Statsvetenskapliga Institutionen, Stockholm)

Men nu tillbaka till parlamentet. Sylwester Chruszc är förbannad. Han ryter:

Jag är upprörd över att polska flaggor än en gång har stulits från ledamöters bänkar i parlamentets plenisal i Strasbourg.
Med tanke på att det inte är första gången som sådana incidenter inträffar måste jag protestera kraftigt mot detta. Jag vill också tala om att det bara gör oss ännu mer övertygade om att vi polska ledamöter gjorde rätt i att understryka vår lojalitet mot vårt hemland. Vi anser inte att sådana incidenter borde äga rum i dagens klimat. Jag kan försäkra parlamentets ledamöter och talman om att flaggorna kommer att komma tillbaka och att de kommer att stanna kvar så länge som Polska familjeunionen är företrädd i Europaparlamentet.

Och som alla förstår har den stackars Sylwester Chruszc helt missuppfattat sin uppgift. Inte sjutton representerar han sina väljare. Sånt är gammalmodigt tjafs. Till parlamentet väljer medborgarna inte en representant. De väljer en chef som ska leda dem. Sånt kallas ledarskap på managementkurserna.

Ledamoten Proinsias De Rossa är en kul kille. Han är en lojal tjänsteman – ursäkta, folkvald parlamentsledamot. Därför hojtar han åt den patetiske Sylwester Chruszc att :

Jag vill kommentera det som några tidigare talare nämnde i denna fråga. De kolleger som bekymrar sig om flaggor bör komma ihåg att om dessa gick att äta skulle det inte finnas ett enda hungrigt barn i världen. Jag anser att vi har alltför många flaggor.

Hö, hö – visst är det kul? Lösa svälten i världen med att låta barnen med de uppsvällda magarna äta flaggor. Sköter den mannen sina kort kommer han att göra en strålande karriär i den nya europeiska demokratin.
Men vem stal flaggan? Var det vaktmästaren eller talmannen?
Om detta ger protokollet tyvärr inget besked.

Mysteriet med den stulna flaggan

2006-03-08T18:13:00.000+01:00

Den sista november förra året blev flaggor intressanta i det fina parlamentet.
Stavros Lambrinidis menade att vid de olympiska spelen skulle varje EU-land bära Eu-flaggan tillsammans med den nationella flaggan.
En stund senare reser sig Derek Roland Clark. Han vet att kommississionen tänker kräva att den brittiska handelsflottan ska segla under den europeiska flaggan i stället för den brittiska. Men si det går inte och parlamentsledamoten hojtar att den EU-flaggan kommer att kastas i havet:

Vad kommer sedan? Ett försök att äntra de brittiska handelsfartygen? Jag skulle inte tro det.
Varför inte välja en lättare måltavla, en som inte rör på sig? Bara några minuters väg härifrån vajade stolt en stor belgisk flagga just denna dag – och med rätta – under femtioårsjubileet. Varför inte riva ned den och låta den ersättas av den europeiska flaggan och sedan se vad det belgiska folket tycker om det?

Efter den brittiska bredsidan mot fienden är det dags för näste talare i ämnet flaggor. Det är Sylwester Chruszcs. Han är heligt förbannad. Någon har snott hans flagga. Den stod på locket till hans bänk.
Vad är det som händer i det fina parlamentet? Stjäl vaktmästarna flaggorna från ledamöterna? Kommer mysteriet att lösas?

(fortsättningen följer)

Vackra kvinnliga analfabeter

2006-03-08T07:25:00.000+01:00

Kan bedöma skönhet

Charlotte Cederschiöld har sannerligen sinne för hyperboler. Eller så var det bara så att orden inte räckte till den där Luciadagen 2004 och då blev den svenska ledamoten, tja, lite motsägelsefull.
Sen är det ju så att man kan ju aldrig riktigt veta hur en tidig luciamorgon med tillbehör kan ha påverkat en stressad parlamentariker som så gärna vill prestera ett intelligent argument för turkiskt medlemskap.

När Turkiet blir medlem kommer hundratusentals, kanske miljontals unga, vackra kvinnliga analfabeter att bli medborgare i en union där bra utbildning är avgörande för en normal levnadsstandard.

Gratis packad i parlamentet

2006-03-07T12:19:00.000+01:00

Fri dricka - bara att hugga in

När man läser de ibland närmast shakespeareanska protokollen från Europaparlamentet finns det alltid något värt att lyfta fram. Det är bara märkligt att så lite av detta underhållande och intressanta material syns i de etablerade medierna.
Kanske beror det på att det inte står att läsa i informationsbroschyrerna, i pressutskicken eller att det inte omnämns på presskonferenserna. Eller att det kanske betraktas som något som inte bör intressera populacen.
I vilket fall som helst - den som läser protokollen hittar alltid något. För läsa måste man. Långa stycken. Det är nämligen textmassorna som håller borta de nyfikna men lata. Den som däremot ger sig tid att läsa hittar dokumentära ögonblicksbilder från den hårda parlamentariska vardagen.
Som detta att man i det fina parlamentet är som folk är mest och kan svinga en bägare när skottarna bjuder på eldvatten. Och kul verkar man ha. Så kul att det påverkar balanssinnet. Och gratis är det. Och på bästa arbetstid. Kanske.
Här en historisk skärva från 30 november förra året. Skotten David Martin för ordet:

Herr talman!

Skottland deltar fullt ut i det brittiska ordförandeskapet för ministerrådet, och som ett erkännande av detta har Skottlands sju ledamöter, som kommer från fyra olika politiska grupper, gemensamt anordnat en temavecka om ”det bästa av Skottland” här i parlamentet. Man har visat filmer från Skottland – med världskända skådespelare såsom Ewan McGregor – och anordnat föreläsningar med personer som Alexander McCall Smith, den världskände författaren till Damernas detektivbyrå. I foajén visas dessutom verk av John Bellany, Skottlands största nu levande konstnär. Men vad skulle ett firande av Skottland vara utan god mat och dryck? Så i kväll, för att uppmärksamma Skottlands nationaldag ”St Andrew’s Day”, anordnar vi en mottagning i restaurangen där skotskt oxkött kommer att erbjudas i Europaparlamentet för första gången på tio år.
Herr talman! Genom er vill jag tacka hela parlamentet för deltagandet i temaveckan om ”det bästa av Skottland”. Vi har fått ett storartat stöd från parlamentets ledamöter, och jag hoppas att de har uppskattat att se hur bra Skottland är och vilka goda produkter vi har att erbjuda resten av världen.

(Applåder)

Talmannen:
Ja, i egenskap av skotte, herr Martin, vill jag skriva under på allt det ni har sagt. Den ostadiga gången hos vissa av ledamöterna anser jag vara ett erkännande av den whisky som ni serverade. Det enda jag beklagar är att ni inte bjöd in mig att återigen framföra ”Ode till glädjen” på säckpipa. Det kanske kommer fler tillfällen.

Låtom oss alla lyfta en bägare för de hårt arbetande parlamentsledamöterna!

Sanningens ögonblick

2006-03-06T12:26:00.000+01:00

Josep Borrell Fontelles
född 1947, Spanien

Talmannen i det fina och mäktiga europeiska parlamentet, Josep Borrell, är upprörd. Det är nämligen som så att ledamöterna skolkar från debatterna. I ett uttalande för tidningen The European Voice (3 mars) uppger talman Borrell att han fått klagomål från kommissionens icke folkvalde ordförande, José Manuel Barroso.
Barroso klagar över att när man presenterade kommissionens arbetsordning för 2006 så fanns det fler icke folkvalda tjänstemän från kommissionen än folkvalda ledamöter i salen. Borrell blev då, som han säger i artikeln, ’riktigt förlägen’.
Han lovar att från och med nu vidtaga åtgärder. Framför allt avser han att sätta stopp för parlamentsledamöternas alla inspektionsresor runtom i världen. Sånt skapar bara förvirring. Och, kan man tilägga, en öde sessionssal.
Kanske problematiken ligger i det som Zdzisław Zbigniew Podkański så klarsynt berörde den 12 december förra året:

Det har gått nästan 18 månader sedan det senaste valet till Europaparlamentet. Följaktligen har tillräckligt lång tid förflutit för att vi ska ha bildat oss en uppfattning om hur parlamentet fungerar och om Europeiska unionens roll och betydelse. Även om vi inte har några problem att anta resolutioner till stöd för demokratin och de mänskliga rättigheterna i tredjevärldenländer, måste jag tyvärr säga att vi dessvärre inte förmår upprätthålla våra egna rättigheter lika effektivt.

Och sen efter en smula prat om en sockermarknadsreform (!) och att de små staterna inte har mycket att säga till om och att de stora grälar så kommer slutklämmen:

Detta leder till några grundläggande frågor, såsom vart vi är på väg och vad meningen med vårt arbete är.

Och det är ju en intressant fråga.

Den lettiska nazismen

2006-03-05T09:47:00.000+01:00

Athanasios Pafilis
född 1954, Grekland

Athanasios Pafilis ställde den 23 februari detta år en intressant fråga om Lettland som besvaras av rådet under den kommande sammanträdesperioden i mars.

Nyligen beslutade en majoritet av det lettiska parlamentet (Saeima) att utesluta parlamentsledamoten Nikolaj Kabanov ur utrikesutskottet som ett ”straff” för att denne deltagit i produktionen av en film med titeln ”Nazismen i Baltikum”, som handlar om SS-förbandens verksamhet.
Kabanov anklagades för att därigenom ha deltagit i ”statsfientlig” verksamhet och för att under ett sammanträde ha talat ryska i det lettiska parlamentets kammare.
Med tanke på detta oacceptabla politiska agerande, som bland annat bidrar till ett historiskt rättfärdigande av medlemmarna i SS, undrar jag:
Hur ställer sig rådet till de lettiska myndigheternas alltmer nazivänliga inriktning, till kraven på ett upphävande av förbudet mot kommunistpartiets verksamhet och ett ogiltigförklarande av den vallag som hindrar medlemmar i det tidigare kommunistpartiet och i andra organisationer från att delta i nationella och lokala val, samt till frågan om rösträtt för en stor del av den lettiska befolkningen (rysktalande), som sedan 1991 berövats sina politiska rättigheter?

Om detta är sant måste frågan ställas om hur Lettland lyckats bli medlem av det som på brysselitiska benämns Den Europeiska Gemenskapen.
Men det är inte första gången det förefaller som om tanken på att en medlemstat ska vara ett rättssamhälle, och därmed ett skydd för den vanlige medborgaren, väger lättare än tanken på att upprätta en gränslös marknad för storföretagen.

Har du sett Herr Kantarell?

2006-03-04T10:24:00.000+01:00

Bogdan Pek (se även blogpost 20 feb 2006) gillar att gå i skogen. Där hittar han svamp. Det berättade han om i september förra året för alla de andra 731 ledamöterna.

Herr talman!
Som företrädare för motståndarna till EU-konstitutionen vill jag ta detta tillfälle i akt och välkomna kammaren till sin första session efter sommaruppehållet.
Jag vill även informera ledamöterna om att det har varit ett bra år för svamp och andra skogsprodukter i Polen, trots krisen i Europeiska unionen. Vi klarar oss mycket bra och antalet motståndare till konstitutionen ökar dramatiskt.

Finns det möjligtvis ett samband mellan den fryntlige Bogdan Peks inlägg i parlamentet och att 32 procent av svenskarna (flest i Europa) tycker att medlemskapet är dåligt och att 56 procent (också det flest i Europa) tycker Sverige förlorat på medlemskapet? (Se Eurobarometern nr 64)

Mycket snack och lite verkstad

2006-03-03T16:52:00.000+01:00

Georgios Toussas
född 1954, Grekland

Inför parlamentsejouren i mars ställer ledamoten Georgios Toussas en fråga. Den lyder så här i svensk översättning på parlamentets hemsida:

Angående: Politisk mobilisering av sjömän
Den grekiska regeringen fattade den 21 februari ett skandalöst beslut om politisk mobilisering av strejkande sjömän som för en kamp för rättmätiga krav. Politisk mobilisering strider mot kärnan i författningen….

Visst låter det snurrigt?
Alltsammans klarnar emellertid efter en jämförelse med översättningarna till andra språk. Vad Toussas menar är inte 'politisk mobilisering' utan detta: Zivile Dienstverpflichtunge (tyska), drafting (engelska), réquisition civili (franska) och tvangsudskrivning (danska)
Den grekiska staten tvångsinkallar alltså strejkande sjömän. Ett flagrant brott mot fackliga rättigheter och självklart något att diskutera.
Det här skulle kanske kunna låta som gnäll på en översättningsmiss, men det är inte det enda. Ta det här med att prenumerera på utskick från parlamentet. Visst kommer mailen regelbundet, men länkarna är nästan aldrig fullständiga eftersom de bara i stort länkar till parlamentets hemsida. Sen får den som kan leta vidare. Och det är inte det enklaste.
Eller ta det här med att översättningarna från de skojiga parlamentsdebatterna som kan dröja flera månader. Varför ska det dröja så länge för en vanlig medborgare att få sig ett gott skratt?
EU-förespråkarna har problem med vad de tjusigt beskriver med den reklambyråpåhittade termen ’det demokratiska underskottet’. Alltså att systemet är odemokratiskt.
Därför har de bestämt sig för att göra någonting åt det hela.
I DN 12 oktober 2005 var det mycket snack från en kommissionär. Då smattrade trumpeterna för ”Plan D för demokrati.”
Då menade den tillsatte – obs icke demokratiskt valde - kommissionären att det skulle skapas ett "europeiskt offentligt rum för debatt" vilket "bör innefatta ökad användning av traditionella breda kanaler som tv, men också utveckling av nya europeiska medier, verksamhet på internet och så vidare".
Notera det intellektuellt slappa "och så vidare" i slutet av citatet.
På svenska kan man också säga mycket snack och lite verkstad. Och så vidare.

En politisk ledare och dess undersåtar

2006-03-03T12:19:00.001+01:00

Anna Ibrisagic

När Anna Ibrisagic kör sina utläggningar om Balkan försummar hon aldrig, som påpekats tidigare (23 februari), att tala om att hon minsann kommer därifrån och alltså bör behandlas som ett sanningsvittne. Så sker också den 13 april 2005 och när det är klart levererar hon följande:

När vi pratar t.ex. om att åtalade för krigsförbrytelser i Republika Srpska eller Serbien köar för att komma till Haag är det inte många i detta parlament som vet att de själva och deras familjer får mycket pengar från myndigheterna för att göra det.

Det är alltså så det är. Folk får pengar för att delta i politiska skådespel.
Jaha.
Ungefär som en eu-parlamentariker alltså.
I ena fallet fattigt folk.
I andra fallet ’en politisk ledare’.
Att uppdatera sin förklaring om ekonomiska intressen utanför parlamentet behöver Anna Ibrisagic som ’politisk ledare’ naturligtvis inte heller befatta sig med. Det är ett pdf-dokument på parlamentets hemsida där ledamoten kan undanröja eventuella misstankar om partiskhet. Där står att 'Ledamoten är personligen ansvarig för uppgifterna i denna förklaring vilka ska uppdateras varje år'.
Nu är det så att vår politiska ledare inte uppdaterat dokumentet sen i juli 2004. Men fortfarande skryter vår politiska ledare om att hon sitter i styrelsen för den myndighet som ansvarar för Livrustkammaren, Halwyllska och Skokloster. Fast det gör vår politiska ledare inte alls enligt myndighetens hemsida.
Nu är det väl så att det här är väl bara petitesser och sånt behöver inte vår politiska ledare ordna åt undersåtarna.
Balkan är väl viktigare kan tänka. För vår politiska ledare.

Asfaltera Bryssel

2006-03-02T06:28:00.000+01:00

Ashley Mote
född 1936, London

Ashley Mote är en konstruktiv parlamentsledamot. Han har insett att lastbilsförarna har ett miljöproblem. Den 27 oktober 2005 föreslog han följande:

Fru talman!
Jag underskattar inte alls vikten av arbetsmiljö, men jag måste fästa kammarens uppmärksamhet på det faktum att Europeiska unionens förordningar undergräver personligt ansvar och, i många fall, användningen av sunt förnuft.
Vi får nu till exempel höra att lärare måste skyddas från högljudda barn. Segelflygare får inte starta eftersom helt säkra vinschar inte längre uppfyller nya krav. Är det kammarens sak att tala om för en byggarbetare att han måste använda en byggnadsställning för att lägga taktegel? Det är verkligen på tiden att människor i Bryssel upptäcker hur irriterande dessa störande struntsaker kan vara.
Helt visst är att lastbilsförarnas arbetsmiljö kräver en ny förordning: att Bryssels alla kullerstensgator grävs upp och ersätts med asfalt.

Mister Kilroy-Silk är förbannad

2006-03-01T17:07:00.000+01:00

Robert Kilroy-Silk

Robert Kilroy-Silk (se även blogpost 21 feb 2006) är upprörd. Här går han loss den 14 december 2004.
Lyssna och lär sen av talmannen hur det bör låta när man på det där tjusiga von oben-sättet tvålar till någon med ’fy fan vad du är korkad’.

Herr talman!
Dessa människor är verkligen fräcka, och jag häpnar över att de är dumdristiga nog att dyka upp här. De har inte fått sina räkenskaper godkända på de senaste tio åren, och de vill ha mer pengar att slösa bort, att slarva med, att lämna till bedrägeri och korruption.
Om de hade drivit ett småföretag i mitt land skulle de inte bara ha åtalats – de skulle sannolikt ha fängslats!
Varför skulle jag rösta för detta? Tala om det för mig! Varför skulle någon av mina väljare? Varför skulle någon av mina landsmän?
I mitt land finns det 2,6 miljoner pensionärer som lever i fattigdom på behovsprövade bidrag, det finns 3,6 miljoner barn under fattigdomströskeln, det finns 3,9 miljoner barnlösa vuxna som lever i fattigdom – och vi är ett rikt land! Vi är den fjärde största ekonomin i världen.
Varför lever så många av mina väljare i fattigdom?
Därför att sådana som ni tar pengarna!
Därför att 19 miljarder brittiska pund av dem går till den ineffektiva jordbrukspolitiken för att stödja ineffektiva franska, italienska och grekiska jordbrukare.
Varför skall mina väljare lida för deras bedrägeri, korruption och ineffektivitet? Det borde de inte.
Bara genom att ta tillbaka våra pengar från den gemensamma jordbrukspolitiken skulle vi öka pensionerna med 30 pund i veckan.
Tillfrågades mina väljare om de ville ge pengarna till Frankrike, Italien och Grekland? Nej!
Rådfrågades de? Nej!
Gavs de en röst? Nej!
Och skulle de ha röstat för det om så hade varit fallet? Nej, det skulle de inte; och det tänker inte jag heller göra.
Ni kan lägga ned er ordförandeklubba nu, herr talman, för jag har avslutat i tid.

Talmannen:
Absolut! Jag beklagar det också eftersom vi gärna skulle ha låtit er fortsätta. Jag vet faktiskt inte vad ni talade om, om det verkligen handlade om Europeiska unionen, men det råder ingen tvekan om att budgeten var ämnet.

Kan man muta en kommissionär?

2006-03-01T08:08:00.000+01:00

Kommissionären Jan Figel
studerar kanske ett lukrativt erbjudande

Famagusta bör bli europeisk kulturhuvud menar den alltid lika energiske Georgios Karatzaferis i februari 2005. Dessutom kryddar han - parlamentsledamot - erbjudandet med ett storslaget löfte till den icke folkvalde kommissionären Jan Figel. Sällan har väl en muta erbjudits så öppet?

Om vi gör Famagusta till kulturhuvudstad kommer ni att få se en grekcypriotisk student marschera tillsammans med en turkcypriotisk student och vi kommer alla att vara stolta. Vi kommer att vara stolta därför att vi för med oss fred och liv till den vackraste staden vid Medelhavet. Det är en god idé att vi fattar beslut där diplomatin inte fungerar, att vi fattar beslut där förnekandet är alldeles särskilt plågsamt. Låt oss förverkliga detta initiativ. Detta är en viktig fråga. Om Ján Figel öppnar denna stad kommer Stora torget en dag att döpas om till Ján Figel-torget. Försök att hjälpa oss att göra heder åt denna idé.’

Varför inte försöka samma tricks med någon svensk stad? Kommissionen tycks ju vara öppen för alla slags förslag. Vad sägs t ex om att döpa om Götaplatsen i Göteborg till Jan Figel-platsen. Malmö erbjuder Möllevångstorget som Jan Figel-torget. Stockholm kunde ju toppa med att döpa om Slottet till Jan Figel-huset. Kanske det skulle göra susen?

Ljuset kommer från Europa

2006-02-28T15:52:00.000+01:00

Gyula Hegyi
född 1951, Ungern

Det Europeiska parlamentet lyser såsom en fyrbåk i andens mörker. Ty här strövar sanningens, rättvisans och det skarpa intellektens gudar och gudinnor fritt omkring på de elyseiska fälten.
Lyss till dem, o, världens ledare! Lapa deras vishet, I undersåtar som tålmodigt utstår ett bittert ödes stygn och pilar.
Hör när Gyula Hegyi den 30 nov 2005 erbjuder en lösning på alla problem.

…vi är också ett moraliskt forum som sprider EU:s värderingar och fredsbudskapet. Om så bara några av världens länder följde vårt initiativ skulle vi rädda många liv.

Bröderna Marx i Strasbourg

2006-02-28T08:39:00.000+01:00

Strasbourg

En underhållande debatt i klar Bröderna Marx-stil ägde rum i oktober 2004. Det var i samband med att parlamentet accepterat den till kommissionen utsedde ordföranden José Manuel Barroso. För att förtydliga - till kommissionen utses medlemmarna som om det gällde ett medeltida hov regerat av en konung med Guds nåde.
Parlamentet är alltså folkvalt, men toppstyrs av ett gäng – kommissionen - som myglas fram genom hemliga korridoravtal. Den här motsättningen kan vara en förklaring till de upprörda känslorna.
På brysselitiska, sanningen och klarhetens språk, kallas detta för ’det demokratiska underskottet’.
Och nu över till sessionssalen i Strasbourg. Klockan är snart halv ett. Protokollförarens ord 'oro' är ledamöter som skriker och visslar. Martin Schulz, ordförande för den socialdemokratiska gruppen, talar:

Schulz: Herr talman, herr blivande ordförande för kommissionen ...
(Oro)
Herr talman! Läkartjänsten kan kanske ge ledamoten något lugnande.
(Applåder och häcklande)
Herr talman! Jag offrar med nöje två minuter av min tid på huliganism i Europeiska unionen. Detta är inte acceptabelt. Dessa människor påstår att de talar för det europeiska folket! Ni borde skämmas, era drumlar!
(Applåder och häcklande)
(Robert Kilroy-Silk reste sig och försökte tala.)
Talmannen. – Var tyst och sitt ned är ni snäll, herr Kilroy-Silk.
(Applåder)

Nu pratar Schulz och en annan ledamot. Protokollet fortsätter:

(Robert Kilroy-Silk fortsatte att störa sammanträdet.)
Talmannen. – Herr Kilroy-Silk! Om ni fortsätter att störa sammanträdet kommer jag att förvisa er från plenisalen.
(Applåder)

Sen talar Daniel Cohn-Bendit för de gröna. För att förstå innebörden bör man veta att Barroso i sin ungdom hade Mao Zedong som politiskt föredöme.

Herr talman, blivande herr ordförande Barroso! Jag vill börja på ett språk som är vårt förflutnas språk genom att citera Mao Zedong för er.
(Protester)
Mao Zedong sade: att förstå nederlaget är att förbereda sig för segern. Herr Poettering! Ni och herr Barroso borde läsa lite Mao Zedong tillsammans.
(Applåder)
För det andra krävs det en lång marsch för att vinna parlamentets förtroende. Vi skall hjälpa er under denna långa marsch ...
(Skratt)

Så förflyter allltså en strävsam arbetsdag för de alltid lika flitigt verksamma folkvalda i det europeiska parlamentet. Denna gång var det i Strasbourg. Alltså - för den som blir förvånad - parlamentet har två lokaler och flyttar enligt ett speciellt schema fyrtiotre mil mellan belgiska Bryssel och franska Strasbourg. Detta för att inte fransmännen ska bli sura och för att puffa för att franskan, som talas av ganska få, ska betraktas som ett viktigt språk. En omständighet som eventuellt skulle kunna inspirera till ytterligare en scen i filmen 'Bröderna Marx i Strasbourg'.

Med ironi som stilmedel

2006-02-27T08:49:00.000+01:00

Jean-Claude Martinez
Född 1945, Frankrike

Retorik är inte alls en utdöende konstart. Här visar monsieur Jean-Claude Martinez hur man den 15 november 2005 arbetar med ironi som stilmedel.
Notera för övrigt reaktionen från Daniel Cohn-Bendit. En vänlig protokollförare har snällt bevarat hans skrikande till eftervärlden. Herr Cohn-Bendit är för övrigt redan inskriven i historien för sina insatser under de händelser i Frankrike som kallas maj 68.

Herr talman, herr Barroso!
Ceutahändelsen har passerat, Melillahändelsen har passerat och nu är det förorterna som står i brand. Världens medier ställer frågor och vi, vad gör vi? Vi utformar ett lagstiftningsprogram. För vad? Global uppvärmning exempelvis, vilket verkar vara logiskt.
När bilar och skolor står i brand finns verkligen problem med global uppvärmning och, därmed, med efterlevandet av Kyotoprotokollet. Vi skulle vid sidan av Mariann Fischer-Boel kunna göra ytterligare något för att försämra vårt jordbruk som sådant: Peter Mandelson skulle kunna nå en överenskommelse i Hongkong, och vi skulle för vår del få en något högre arbetslöshet.
Låt oss anta några fler direktiv, så kommer berget av lagstiftning till sist att göra oss fullständigt maktlösa. Jag kan till och med gå så långt som att föreslå en rubrik till José Manuel Barrosos lagstiftningsprogram: ”Operation dimma och speglar”, för programmet är en dimridå som döljer trevliga idéer som dock maskerar tragedier.
Ett sista ord, herr Barroso: En juldag på 400-talet e.Kr. frös Rhen efter en klimatförändring. Tusentals stridsvagnar korsade Rhen, och Rom plundrades. Vet ni vad den romerska senaten gjorde under denna vinter 483? Man utformade ett lagstiftningsprogram.

(Daniel Cohn-Bendit ropade till Jean-Claude Martinez: ”Milda makter, vad intelligent han är! Han kan sin historia!”.)

Slutligen en språklig fundering. Är verkligen 'milda makter' en bra översättning av Oh là là! eller Mein Gott! beroende på vilket språk Cohn-Bendit nu använde?

Kafkaliknande parlament

2006-02-26T12:51:00.000+01:00

Alyn Smith
född 1973, Glasgow

Herr talman!
Det finns inte många ämnen som ligger en skotte varmare om hjärtat än pengar, och som den enda skotska företrädaren i det tillfälliga utskottet för budgetplanen har jag studerat debatterna, som ofta varit Kafkaliknande, med stort intresse, även när den riktiga debatten verkar utspela sig någon annanstans…

Vad är det herr Smith säger 7 juni 2005?
Jo, att det jag gör i det här parlamentet betyder ju ingenting alls. De viktiga besluten fattas på annat håll.

Kvinnan ska stå vid spisen

2006-02-25T18:05:00.000+01:00

Maciej Marian Giertych
född 1936, Warszawa

Det finns en plats där en försvarlig del av världens galna polacker tycks ha samlats. Platsen är Europaparlamentet. För dessa personer är världen enkel, påven ofelbar och arbetslösheten avskaffas med ett penndrag.
Alltså, det är inte krångligt alls för om kvinnan stannar hemma och sköter hushållet och mannen arbetar så avskaffas ju arbetslösheten. För en man känns ju arbetslösheten värre än för en kvinna. Eller hur? Se bara på kvinnans händer.
Detta enligt den store ekonomiske tänkaren och den av skattemedel avlönade ledamoten av det fina europeiska parlamentet Maciej Marian Giertych den 12 oktober 05.

Herr talman!
Det är konstig tid vi lever i. Å ena sidan finns den höga arbetslösheten, och å andra sidan det ekonomiska trycket att ha två inkomster i varje hushåll. Vi borde anstränga oss för att överföra åtminstone en del av den arbetslösheten till hem och familjer, eftersom detta är något som vi ändå måste finansiera. En kvinna som sköter ett hushåll känner sig inte arbetslös. Hon är tvärtom sysselsatt 24 timmar om dygnet, vilket syns på hennes händer.
Vi gör kvinnor som sköter hushållet en mycket stor otjänst om vi betraktar dem som arbetslösa. En arbetslös man däremot känner sig frustrerad, oduglig, värdelös och tillintetgjord…

Barnsligheter

2006-02-25T10:07:00.000+01:00

Luciana Sbarbati
född 1946,Roma

Herr talman, mina damer och herrar! Jag tackar Manolis Mavrommatis för hans utmärkta betänkande och jag tackar även ombudsmannen.
Det första ombudsmannaämbetet i Europa inrättades i Sverige redan 1809. Som italienare skulle jag emellertid vilja påpeka att det var Giuseppi Mazzini – som föddes för två hundra år sedan – som skapade framställningsverktyget genom att ge medborgare, både enskilt och i grupp, rätt att lämna in framställningar i enlighet med artikel 10 i konstitutionen för den romerska republiken från 1849…

Här (27 oktober 2005) har vi det envisa tackandet igen. Men ok, till saken. Skulle inte parlamentet vara europeiskt? Varför snackar då signora Sbarbati om Guiseppe Mazzini (1805 – 1872) som var fyra år när den svenska tanken på en ombudsman lanserades?
Vad är det här för barnsligheter?
Eller - är det så här det går till?

Ruttet inuti

2006-02-24T14:57:00.000+01:00

Jonas Sjöstedt
född 1964, Göteborg

I Europaparlamentet finns Jonas Sjöstedt. Han säger sig tillhöra de mycket eu-kritiska, men det motsägelsefulla är att han låter som en sirlig hovman som verkar trivas mycket bra i Det Stora Huset. Även den radikale Jonas Sjöstedt bugar och bockar och skrapar servilt med foten
Sen hösten 2004 har han gjort 37 egna inlägg i parlamentet och här haglar det tackerier.

26 okt 04
Fru talman! Jag tackar kommissionen för detta svar

27 okt 04
Herr talman! Jag vill också tacka rådet för svaret på frågan

16 nov 04
Jag skulle vilja använda mina sista sekunder till att tacka dig, Margot, för det arbete du gjort under dessa fem år med miljöfrågor. Det är inte lätt att vara miljökommissionär i EU. Jag är säker på att det finns motståndare både utom och ibland kanske även inom EU-kommissionen, men jag är övertygad om att du har gjort detta arbete så bra som det någonsin är möjligt och för det är du värd allt tack.

23 feb 05
Jag vill först tacka ordförandeskapet för svaret.

8 mars 05
Herr talman! Även jag vill tacka John Bowis för ett gott arbete

10 mars 05
Herr talman! Jag vill börja med att tacka kommissionsledamoten för hans svar på frågan.

12 april 05
Fru talman! Även jag vill tacka föredraganden Satu Hassi…

11 maj 05
Herr talman! Jag vill tacka rådet

6 juli 05
Jag skulle vilja tacka ordförandeskapet…

5 sept 05
Sist men inte minst vill jag tacka mina kolleger för ett gott samarbete…
Jag vill även tacka skuggföredragandena…
…och jag vill tacka kommissionen för ett hittills mycket gott samarbete

24 okt 05
Herr talman! Jag vill tacka föredragande…

16 nov 05
Vi tackar föredraganden för arbetet…

16 nov 05
Jag vill tacka rådet för svaret…

17 jan 06
Jag skulle slutligen också vilja passa på att tacka dem jag har arbetat med…
Jag skulle vilja tacka EU-kommissionens tjänstemän som den här gången har varit utmärkta att samarbeta med, och ordförandeskapet som genomförde en mycket bra förlikning.

16 feb 06
Herr talman! Jag skulle först vilja tacka föredraganden för ett i stort sett bra betänkande

Har bilarbetaren – det säger han om sig själv - Jonas Sjöstedt kanske också börjat luftpussa kind så där kontinentalt som de gör i Bryssel? Eller lagt sig till med en präktig halsduk som hänger ovanpå kavajen?
Kollegialiteten och kamaraderiet verkar ligga tät som en nederlagets dimma vid Lützen.

15 nov 05
Och till sist – Sacconis äpple. Om du har fått det här äpplet av Nassauer, då skulle jag se upp. Det är sannolikt fullproppat av farliga kemikalier och bekämpningsmedel och antagligen ruttet inuti.

Så låter det när ordföranden för den socialdemokratiska gruppen fått ett äpple av en kristdemokrat och bilarbetaren från Umeå lite äppelkäckt kan avsluta ett miljöinlägg.
Frågan är bara: Vad är det som är ruttet inuti?

Bayerska servitrisers bröst

2006-02-24T09:26:00.000+01:00

Roger Helmer
född 1944, London

Grabbarnas grabb, eller vad man nu ska kalla den här killen. Ölskvättar, gapflabb och väl buren embonpoint. Så här lät det i det fina parlamentet den 6 september 2005.

Herr talman!

Varför fortsätter vi här i parlamentet att dra ett löjets skimmer över oss genom att verka för sådana idiotiska åtgärder som denna?
I Tyskland har medierna drivit med förslaget på grund av den effekt det får för bayerska servitrisers bröst.
I Storbritannien har pressen gjort sig lustig över förslaget därför att det begränsar byggnadsarbetarnas rätt att gå med bar överkropp.
Jag medger att en murares bringa kanske inte är någon vacker syn, men att skapa regler om det är inte någon uppgift för Europaparlamentet.
När ska vi börja behandla EU-medborgarna som vuxna som kan fatta egna beslut? Hur länge ska vi fortsätta att behandla dem som små barn genom att försöka reglera och kontrollera varje detalj i deras liv? Hur länge ska vi fortsätta att betunga arbetsgivarna med kostnader, ansvar, osäkerhet och omfattande byråkrati och därigenom göra EU:s ekonomier mindre lönsamma och mindre konkurrenskraftiga?
Jag har kontaktats av en rad organisationer, från National Farmers Union till Federation of Master Builders, som är djupt oroliga för effekten på deras verksamhet. Tråkigt nog har jag inte kontaktats av några bayerska servitriser, men min dörr står alltid öppen om de skulle vilja träffa mig.
Detta är en onödig och skadlig åtgärd. De enda som kommer att dra nytta av den är skadeståndsjurister. Vi bör utan att tveka förkasta de delar av förslaget som handlar om optisk strålning.

Bögarna styr parlamentet

2006-02-23T14:47:00.000+01:00

Boguslaw Rogalski
född 1972, Maków Mazowiecki

Den 27 oktober 2004 utropar ledamoten i Europaparlamentet Boguslaw Rogalski:

Detta är en ordningsfråga, herr talman. För Förbundet För Polska Familjers räkning vill jag föreslå att parlamentet upplöser sig, eftersom det har blivit en gisslan för den europeiska homosexlobbyn. Det är en ineffektiv, dyr och improduktiv institution.

Vår politiska ledare

2006-02-23T07:58:00.000+01:00

Anna Ibrisagic
född 1967, Sanslu Most

Sen hösten 2004 har Anna Ibrisagic gjort 49 inlägg. Trettioåtta kollektiva, elva egna. Av de egna handlar ett om svenska förhållanden. Resten är utrikespolitik, då med tonvikt på Balkan.
Anna Ibrisagic är född på Balkan. Det understryker hon alltid när hon tar till orda i kammaren. Som t ex när hon 15 sept 2004 ska uttala sig om ockupationen av Irak så säger hon bums till parlamentet att:

I Europaparlamentet representerar jag Sverige men jag är född och uppvuxen på Balkan, en del av Europa som har sett många krig och mycket lidande.

Det här upprepar hon envist i de flesta inlägg. Ta bara för några dagar sen, den 16 februari, då påminde också hon de numera kanske något förvånade, eller uttråkade, förbryllade eller förstulet fnissande åhörarna att

Jag är född och uppvuxen i Bosnien och har upplevt kriget där.

Nu ska man inte driva med folk som varit med om uppslitande händelser. De får vara lite eljest som man säger när man står på kiosken i Norrland.
Anna Ibrisagic tänker nämligen på annat också. Och då speciellt tänker hon fint om det fina parlamentet. Och fint om sig själv. Och då låter det så här den 25 oktober 2005:

…vi politiska ledare i Europa…

En ödmjuk politisk ledare från Stengatan i norrländska Luleå har definierat sin kallelse i livet.