Den europeiska nationalismens rötter

Simplicissimus

Capitolium är en av Roms sju kullar. På Capitolium fannns fordomdags det tempel, invigt 509 före år 0, som var det självklara målet för det romerska imperiets triumftåg.
Det var hit till denna för alla europeer symboliska plats som de vanligtvis ödmjuka eu-extremisterna begav sig den 29 oktober 2004 för 'det ceremoniella undertecknandet av konstitutionen'. Detta meddelade Jo Leinen 15 september 2004.
Nu blev det ju inte så att konstitutionsförslaget antogs, men betraktelsen över denna högmodiga politiska klass ändar icke här.
Det är ett välkänt faktum att en auktoritär regim, eller en omnipotent politisk ideologi, blåser upp sig själv till den universella sanningens jordiska representanter samtidigt som man gör allt för att avhumanisera sina motståndare och beskriva dem som icke-människor. Den nazistiska propagandan är ett illustrativt exempel på detta.
Så när nu eu-extremisterna leder skarorna upp på Capitolium så blir den självklara konsekvensen att de som icke marscherar i flock och farnöte bakom triumfvagnen är ohyran, skadedjuren, icke-människorna.
Skojar jag? Överdriver jag? Inte alls. Jag berättar om spridandet av utsädet till den grosshandlarnationalism som kommer att stå mogen och skördas i samma ögonblick som den politiska klassen ska konsolidera sitt europeiska imperium tillsammans med våra vänner på andra sidan Atlanten. Ty då kommer oppositionen kallas författningsfiender, terrorister, förrädare, ohyran som måste utrotas för att det tusenåriga fredsriket ska realiseras.
Lyssna bara på fortsättningen av den ärade parlamentsledamotens Jo Leinens inlägg:

Det är redan märkbart att en populistisk och opportunistisk rörelse mobiliseras mot konstitutionen för Europa, och det faktum att denna bakterie redan har infekterat en av upphovsmännen till den europeiska idén, vilket tydligt framgått av debatterna under de senaste veckorna i Frankrike, är ett skäl till oro.

Känns tonfallet igen? Ekar det spökligt av de gamla trettiotalsropen? När tar någon av de ärade ledamöterna upp den gamla tanken på dolken som stöttes i ryggen? Vi som läst vår historia vi väntar och känner nackhåren resa sig.

Var stilla, var tyst och vänta,
Vänta på vilddjuret, vänta på varslet som kommer
Vänta på undret, vänta på undergången som kommer
(Ekelöf)