Europeiska Unionens ambassadör i Washington
SimplicissimusFler och fler svenskar blir allt mer osäkra om eu-projektet är bra för Sverige. Det väger nästan jämnt mellan de som är för och de som är mot medan andelen tveksamma medborgare ökar. Inte mindre än var fjärde svensk, eller 24 procent, kan svara vare sig ja eller nej på frågan om medlemskap. Det här visar en undersökning från Göteborgs universitet som kommer publiceras i juni meddelar Sveriges Radios nyhetssida idag.
Naturligtvis är det här inte konstigt med tanke på den politiska klassens högdragna attityd till medborgarna. Som till exempel när man raskt passade på att inrätta en välavlönad tjänst i Washington för en person som fick den komiska titeln Europeiska unionens ambassadör i Förenta stater. Observera att detta skedde innan konstitutionen var antagen.
Dessutom trodde den politiska klassen att de med hjälp av konstitutionen skulle skaffa sig en utrikesminister för Europas stater. Gissa bara vad de franska väljarna tänkte när det visade sig att den posten var vikt för en före detta generalsekreterare för Nato?
Av förklarliga skäl blev eu-extremisterna i parlamentet något slokörade när fransmännen och holländarna sparkade bakut. Det stoppade givetvis inte oppositionen i det fina parlamentet. Lyssna bara på Ashley Mote i juni förra året när det stod klart att konstitutionen inte antagits:
Varpå den stackars Talmannen svarar:
Nej, herr Mote, det har jag inte.
posted by an at 08:15
6 Comments:
Exakt vad som är lustigt med att EU likt andra internationella organisationer skickar ambassadörer till viktiga länder och politiska organ framgår inte. Är det möjligen bara tänkt som underhållning för de EU-motståndare som inte känner till hur internationell representation fungerar?
Det som är lustigt är ju den pompösa titeln klistrad på en tjänsteman som ska representera någonting som inte finns. Eller, det är klart, du kanske jämför med Vatikanstaten och i så fall har du både rätt och fel
Men en ambassadör för EU när samtliga medlemsländer rent faktiskt redan har ambassadörer i Washington och dessutom ibland har nästan diametralt motsatta uppfattningar om relationen till Förenta Staterna. Ta bara Polen och Frankrike. Den politiska klassen måste ha gripits av storhetsvansinne när den sysslar med sånt där är min ödmjuka slutsats.
Och har inte du själv fått en släng av den där högdragenheten som är så utmärkande för eu-extremisterna när du insinuerar att jag – EU-motståndare - inte skulle ha en susning om hur det internationella umgänget fungerar?
Varför inte tagga ned med att läsa protokollen från det fina parlamentet. Jag rekommenderar det varmt så att du kan sätta dig in i vad det där du förespråkar.
Eller har du redan läst låt säga protokollen från låt säga januari 2003 och fram till sommaren 2005 och kan säga att detta är perfekt, detta är en organisation som fungerar demokratiskt och ebjuder en strålande möjlighet för medborgarna att se vart deras pengar tar vägen.
Eller om du inte tycker det så säger du att den jobbar frenetiskt på att förbättra sittt dåliga rykte med det här och det här projektet och så upp med korten på bordet.
Har du som jag verhligen gått till källan?
Jag vet inte riktigt vad du menar med EU-extremist, men när jag läser din blogg så får jag känslan av att det är din beteckning på alla som tycker att svenskt EU-medlemskap är bra. I så fall är jag väl EU-extremist, även om jag knappast tillhör dem som önskar en stor byråkratisk organisation – varken i Sverige eller på EU-nivå.
Nåväl. Om du är så insatt som du säger så vet du att det i internationella handelsfrågor så talar EU redan idag med en röst. Detta ska inte blandas samman med den "vanliga" utrikespolitiken. När USA således vill samtala med en representant för europamarknaden är det praktiskt med en EU-ambassadör eftersom det de facto är kommissionen som för alla EU-ländernas talan. Och som du nog vet så är handelsfrågor mycket viktiga i relationen mellan EU och USA.
Ambassadörer använder inte bara länder sig av. Även FN, OPEC, WTO, arabförbundet, Afrikanska Unionen och andra internationella organisationer skickar ambassadörer till varandra och vissa mer betydelsefulla länder. Ambassadörer nyttjas helt enkelt av internationella organisationer som i någon mening representerar flera länder i ett givet sammanhang. Det var detta jag tänkte på när jag undrade vad som var så kul med att EU skickar en ambassadör till USA.
Jag förstår din poäng men jag blir något bekymrad över det byråkratiska lättsinne du har när du behandlar det underliga eu-projektet med att si och så ska ha kontakt med si och så. Min invändning är ju, som du kanske redan förstått, oron för att demokratin och den nationella självbestämmanderätten ska minska eller rent av upphöra.
Jag började för ett tag sen med att läsa protokollen med en frågeställning - kan jag hämta argument för min kritik eller kommer min inställning att undermineras av det arbete parlamentet utför?
Ju mer jag läste, desto mer förvånad blev jag. Du finner mina iakttagelser i blogginläggen.
Några enskildheter kan vara värda att lyfta fram: Parlamentet är folkvalt och den kritik av den icke folkvalda kommissionen många parlamentariker för fram är alarmerande. Jag medger gärna att en del av kritikerna förefaller vara knäppgökar, men även en blind häpna kan hitta ett korn.
De talar om hur revisorer som påtalar ekonomiska underligheter avskedas. Kommissionen besvarar inte kritiken. De visar på fusk bland parlamentarikerna själva och bemöts med tom retorik eller hånfulla kalas som ordnas av eu-extremisterna. Parlamentariker av olika schattering visar på underliga beslut som går mot grunddirektiv, kommissionen svarar inte och dem jag raljerar med att kalla eu-extremisterna hukar i ideologiskt nit i bänkarna och vill liksom inte kännas vid vad katten släpat in.
Det är obehagligt att läsa sånt och för tanken till väljarbedrägeri. Ett bedrägeri det är ganska lätt att komma undan med eftersom väljarna har stora svårigheter att veta vad parlamentet sysslar med. Vet du att det sista protokoll som finns översatt till svenska är från mitten av februari detta år?
Vad säger du om det? Undviker du i ideologiskt nit den frågan? Varför läser du inte protokollen? Skäms du?
Jag måste säga att jag är häpen över att de tusentals ackrediterade journalisterna skriver så lite och så ointressant.
Vad är egentligen på gång? Är det ett sjunkande skepp vi ser segla vid horisonten?
Det finns många problem med EU, men jag vet faktiskt inte om det är värre än den soppa man hittar i FN. Jag tycker det är utmärkt att du och andra läser och är kritiska. Ett av de stora problemen med EU är att så mycket får ske utan insyn eller för att media och allmänheten saknar ork och intresse. Detta tror jag till stor del beror på den mellanstatliga strukturen som gör att EU ofta fungerar som ett sätt för nationella politiker att genomdriva politik de inte vågar stå för. (Parlamentet tillhör visserligen den överstatliga delen av EU, men det är inte där de viktiga besluten tas även om "medbestämmande" finns.)
Jag är ingen vän av onödig politik och stora byråkratiska organisationer och skulle därför vilja se en att såväl EU, FN och svenska staten sysslade med långt färre saker än de gör idag. Däremot vill jag se ett fördjupat europasamarbete på ett par områden.
När det gäller nationellt självstyre så tycker inte jag att det har ett egenvärde. Människor har inte per automatik gemensamma intressen bara för att de har samma nationalitet. Jag tycker ofta att jag har mer gemensamt med individer som bor i andra länder. (Dessutom bor jag Malmö, så Köpenhamn och Hamburg känns mer hemma än Umeå och Boden.) Nationalstaten är för övrigt en 1800-talsprodukt som egentligen inte behövs. Jag hoppas den blir en historisk parantes i Europa så att vår världsdel kan bli en gränslös enhet. Kanske gör det mig till "EU-extremist", men det får jag väl leva med...
Nu är det ju så att man inte kan ursäkta fel med att hänvisa till andra felaktigheter. Det är det första.
Det andra är att du påminner i ditt svar, om du ursäktar, faktiskt om en gammal och trevlig norrbottenskommunist jag talade med en gång.
Han såg felen i det stora projektet, men till slut så skulle nog allt ordna sig i varje fall med Sovjet. Frågorna jag ställde fick inga konkreta svar. Tja, det var lite trassel här och där och bra att du kollar sånt. Och det där har att göra med en struktur här och en där men till slut ska det fixa sig. Hans förtröstan på auktoriteter var, som du förstår, inte speciell hälsosam.
Dagens eu-extremister påminner på ett nästan komiskt sätt om de där sturiga gubbarna, och gummorna, som försvarade Moskva i vått som torrt. Deras teorier var lika svepande och man fick, precis som när jag läser dig, nästan för sig att man skulle sitta vid en ädel statsmans fötter vilken meddelade världen sin visdom.
Det är nog sant att människor inte har samma intresse för att de är medborgare i samma nation. Några tycker att det är gefundenes fressen att kunna skicka folk och varor över hela kontinenter medan andra däremot har en gnagande rädsla för att mista jobbet. Det är en skillnad. Och bara för att just du bytt vistelseort i ditt liv så betyder väl inte det att det är ett argument för att centralisera den politiska makten till Bruxelles.
Argument av den typen låter som den där norbottenskommunisten som varit i Sovjet och där var det minsann så trevligt så.
Och så gick det som det gick också.
Skicka en kommentar
<< Home