Jätteroligt! sa Cecilia Malmström

Den sovande församlingen
William Hogarth (1697-1764)

Den politiska klassen har det minsann inte lätt.
Först har man gett folket friheten så att man kan skicka slaktboskap och arbetskraft utan papperskrångel över gränserna mellan de europeiska staterna.
Sen bygger man tillsammans med våra vänner på andra sidan Atlanten upp en armé så att också svenska ungdomar kan få göra inspirerande utlandsresor och dessutom får de friheten att dö för sitt fosterlands (förlåt provins ska det vara) provins frihet i exotiska länder som till exempel Afghanistan.
Och slutligen ska man konstruera det 1000-åriga fredsriket genom att den politiska klassen får sitta i ett alldeles eget centralt placerat och fint parlament där de kan lagstifta och diskutera och sätta sina barn i exklusiva skolor som folket betalar och slutligen som tack för allt slit få pensioner som samma folk ska arbeta ihop åt dem.
Och till råga på allt så vrenskas och gnölar och struntar det konstiga folket i allt det här fina man tänkt ut.

Därför får man verkligen förstå att Cecilia Malmström blev så tagen den 5 juli förra året att hon glädjestrålande utbrast där hon stod i det fina parlamentet:

Herr talman! Detta är en mycket komplicerad fråga som är föremål för en enorm lobbying från olika grupper. Jag tycker att det är jätteroligt att medborgarna för en gångs skull bryr sig om vad vi håller på med här i huset. Det är vi inte bortskämda med.