Den rättrådiga kvinnan och de politiska ledarna

Grandville 1803-1847

Det hör ju till sakens natur att eu-extremisterna måste berätta uppbyggliga anekdoter för varann. Marianne Mikko fablar sålunda12 maj 2005:

Mina damer och herrar! När jag nyligen var i Pärnu, i mitt hemland, blev jag rörd när en äldre kvinna kom fram och tackade mig för att jag hade informerat om EU:s konstitutionsfördrag. Hon önskade att det hädanefter skulle finnas betydligt mer information om Europeiska unionen.

Det här med gamla rättrådiga damer som liksom ingriper i världspolitiken tycks vara en vanlig stilfigur i parlamentet. Två dagar innan Marianne Mikko drog sin story stod nämligen Afghanistans president Hamid Karzai i parlamentet och fablade följande:

För två och en halv månader sedan åt jag lunch med en grupp stamäldste från en mycket konservativ del av Afghanistan, och jag noterade att det fanns kvinnor bland dessa stamäldste och präster. Jag fick intryck av att kvinnorna kom från de urbaniserade delarna av landet, och jag hälsade på stamledarna vid namn. Jag visste vad många av dem hette, och jag sade: ”Herr den och den, välkommen, och hur står det till?” När jag hade hälsat på alla män sade jag till damerna: ”Välkomna, vad trevligt att se er.” Med ens ställde sig en av kvinnorna upp och sade: ”Herr president, ni hälsade på männen vid namn. Ni hälsade inte på oss vid namn.” Jag blev överrumplad. Jag sade: ”Jag är ledsen, frun, men jag känner inte till ert namn.” Hon sade: ”Ni skall veta att ni är vald på grund av våra röster. Nästa gång jag träffar er är det bäst att ni känner till mitt namn, annars kommer ni inte att bli vald!”
(Skratt och applåder)

Visst är det hjärtknipande? En rättrådig representant för folket tillrättavisar de politiska ledare som för en stund nedklivit till massorna. Våra ögon tåras.