Den politiska klassens diskreta charm Del 1

Honoré Daumier 1808-1879

Kommissionen är, för att citera de Gaulle, "en konklav av teknokrater, utan land och ansvariga för ingen". Den är dessutom inte vald utan utsedd ungefär som om det hade varit vid ett feodalt hov och har till uppgift att kontrollera Eu-projektet likt Väktarrådet i den muslimska republiken Iran ska vaka över ayathollornas stat.
Men kommissionens måste godkännas av parlamentet och då tar oppositionen chansen att vara så taskig som möjligt. Eu-extremisterna däremot hukar i bänkarna och tycker i ideologiskt nit att man ska hålla färgen. Undersåtarna ute i provinserna får inte blir alltför upprörda.
Det var alltså i november 2004 som kommissionen skulle synas. Nigel Farage kastar sig givetvis över bytet. Han raljerar friskt över att kommissionen avskedar revisorer som gör en professionell granskning av bokföringen. I klartext alltså att skattebetalarna inte har en aning om hur kommissionen och dess tusentals tjänstemän handskas med pengarna. Sen halstrar han den föreslagna kommissionen över öppen eld:

Från Frankrike har vi Jacques Barrot som skall ta hand om transporter. År 2000 dömdes han till åtta månaders villkorlig dom för sin inblandning i ett fall av förskingring, och han förbjöds att inneha ett offentligt ämbete under två år.

Från Ungern har vi László Kovács som skall ta hand om skattefrågor. Under många år var han en kommunistisk partipamp, vän till Ungerns diktator Kádár, och en uttalad motståndare till de värderingar vi sätter högt i västerlandet.

Från Estland har vi Siim Kallas som under 20 år var byråkrat i det sovjetiska partiet innan hans nyligen förvärvade smak för kapitalismen gav honom problem. Om vi skall vara rättvisa frikändes han emellertid från oegentligheter och bedrägerier men dömdes för att ha tillhandahållit falska uppgifter. Han skall ansvara för bedrägeribekämpningen! Det är för bra för att vara sant!

Från Förenade kungariket har vi Peter Mandelson som skall ta hand om handelsfrågorna. Han har, naturligtvis, två gånger entledigats från den brittiska regeringen, men för att vara rättvis är han en av de mer kompetenta!

Från Nederländerna har vi Neelie Kroes som skall ansvara för konkurrensfrågorna. Hon har anklagats för att ha ljugit för Europaparlamentet. Det här kanske bara är påståenden, men de kommer från Paul van Buitenen och vi bör lyssna på dem.

Den här retoriska uppvisningen gör oppositionen salig. Den tjuter av lycka. I protokollet kallas det för livliga applåder och tumult. En eu-extremist, Jaques Toubon, blir så prillig att talmannen måste kasta ut honom. Kul bara det.
Förvirringen är stor, men till sist samlar sig den politiska klassen. Eu-projektet är ju deras levebröd och det tusenåriga fredsriket deras evangelium. Alltså går man till samlad motattack med flygande fanor och klingande spel.

(forts följer)