Mister Kilroy-Silk är förbannad

Robert Kilroy-Silk

Robert Kilroy-Silk (se även blogpost 21 feb 2006) är upprörd. Här går han loss den 14 december 2004.
Lyssna och lär sen av talmannen hur det bör låta när man på det där tjusiga von oben-sättet tvålar till någon med ’fy fan vad du är korkad’.

Herr talman!
Dessa människor är verkligen fräcka, och jag häpnar över att de är dumdristiga nog att dyka upp här. De har inte fått sina räkenskaper godkända på de senaste tio åren, och de vill ha mer pengar att slösa bort, att slarva med, att lämna till bedrägeri och korruption.
Om de hade drivit ett småföretag i mitt land skulle de inte bara ha åtalats – de skulle sannolikt ha fängslats!
Varför skulle jag rösta för detta? Tala om det för mig! Varför skulle någon av mina väljare? Varför skulle någon av mina landsmän?
I mitt land finns det 2,6 miljoner pensionärer som lever i fattigdom på behovsprövade bidrag, det finns 3,6 miljoner barn under fattigdomströskeln, det finns 3,9 miljoner barnlösa vuxna som lever i fattigdom – och vi är ett rikt land! Vi är den fjärde största ekonomin i världen.
Varför lever så många av mina väljare i fattigdom?
Därför att sådana som ni tar pengarna!
Därför att 19 miljarder brittiska pund av dem går till den ineffektiva jordbrukspolitiken för att stödja ineffektiva franska, italienska och grekiska jordbrukare.
Varför skall mina väljare lida för deras bedrägeri, korruption och ineffektivitet? Det borde de inte.
Bara genom att ta tillbaka våra pengar från den gemensamma jordbrukspolitiken skulle vi öka pensionerna med 30 pund i veckan.
Tillfrågades mina väljare om de ville ge pengarna till Frankrike, Italien och Grekland? Nej!
Rådfrågades de? Nej!
Gavs de en röst? Nej!
Och skulle de ha röstat för det om så hade varit fallet? Nej, det skulle de inte; och det tänker inte jag heller göra.
Ni kan lägga ned er ordförandeklubba nu, herr talman, för jag har avslutat i tid.

Talmannen:
Absolut! Jag beklagar det också eftersom vi gärna skulle ha låtit er fortsätta. Jag vet faktiskt inte vad ni talade om, om det verkligen handlade om Europeiska unionen, men det råder ingen tvekan om att budgeten var ämnet.