måndag, juni 12, 2006

Den europeiska nationalismens rötter

Simplicissimus
Capitolium är en av Roms sju kullar. På Capitolium fannns fordomdags det tempel, invigt 509 före år 0, som var det självklara målet för det romerska imperiets triumftåg.
Det var hit till denna för alla europeer symboliska plats som de vanligtvis ödmjuka eu-extremisterna begav sig den 29 oktober 2004 för 'det ceremoniella undertecknandet av konstitutionen'. Detta meddelade Jo Leinen 15 september 2004.
Nu blev det ju inte så att konstitutionsförslaget antogs, men betraktelsen över denna högmodiga politiska klass ändar icke här.
Det är ett välkänt faktum att en auktoritär regim, eller en omnipotent politisk ideologi, blåser upp sig själv till den universella sanningens jordiska representanter samtidigt som man gör allt för att avhumanisera sina motståndare och beskriva dem som icke-människor. Den nazistiska propagandan är ett illustrativt exempel på detta.
Så när nu eu-extremisterna leder skarorna upp på Capitolium så blir den självklara konsekvensen att de som icke marscherar i flock och farnöte bakom triumfvagnen är ohyran, skadedjuren, icke-människorna.
Skojar jag? Överdriver jag? Inte alls. Jag berättar om spridandet av utsädet till den grosshandlarnationalism som kommer att stå mogen och skördas i samma ögonblick som den politiska klassen ska konsolidera sitt europeiska imperium tillsammans med våra vänner på andra sidan Atlanten. Ty då kommer oppositionen kallas författningsfiender, terrorister, förrädare, ohyran som måste utrotas för att det tusenåriga fredsriket ska realiseras.
Lyssna bara på fortsättningen av den ärade parlamentsledamotens Jo Leinens inlägg:

Det är redan märkbart att en populistisk och opportunistisk rörelse mobiliseras mot konstitutionen för Europa, och det faktum att denna bakterie redan har infekterat en av upphovsmännen till den europeiska idén, vilket tydligt framgått av debatterna under de senaste veckorna i Frankrike, är ett skäl till oro.

Känns tonfallet igen? Ekar det spökligt av de gamla trettiotalsropen? När tar någon av de ärade ledamöterna upp den gamla tanken på dolken som stöttes i ryggen? Vi som läst vår historia vi väntar och känner nackhåren resa sig.

Var stilla, var tyst och vänta,
Vänta på vilddjuret, vänta på varslet som kommer
Vänta på undret, vänta på undergången som kommer
(Ekelöf)

fredag, juni 09, 2006

Kilroy-Silk - den brölande tjuren

Grandville

Robert Kilroy-Silk är en utmärkt representant för den prilliga delen av de eu-kritiska parlamentsledamöterna. Se t ex blogginlägg här och här och här. Han gjorde en teatralisk entré, sett utifrån protokollen, 2004 då han i det fina parlamentet brölade som en tjur med tarmvred. Sen har han tystnat och det finns sammanlagt enbart sju registrerade inlägg från denne hysteriske retoriker som gjorde en sån lysande entré.
Har han kanske insett att det fina parlamentet är eu-extremisternas konstruktion?
När han var i sitt esse kunde det gå till så här den 17 nov 2004.

Herr talman! Jag är angående en ordningsfråga tacksam för möjligheten att få tala till er.

(Blandade reaktioner)

Ni minns nog att jag tidigare i dag, i slutet av min tilldelade talartid på en minut, märkte att ni höll upp klubban efter 59 sekunder. Jag påpekade detta faktum och sade att det verkade lite orättvist att ni var beredd att stoppa mig när andra hade talat i en och en halv minut. Man har sagt mig – jag har inte hört er säga det – att jag hade tur att ni inte använde klubban tidigare eftersom jag sade saker som inte var sanna.

Jag skulle vara väldigt tacksam om ni kunde säga mig två saker. Vad var det jag sade som inte var sant, och vilken är regeln som tillåter parlamentets talman att censurera ledamöters tal?

Talmannen. – Herr Kilroy-Silk! Ni måste respektera talartiden på samma sätt som alla andra. Dessutom är det ni sade inte något som rör arbetsordningen
.

torsdag, juni 08, 2006

Protokollen ännu inte översatta till svenska

Frank Beard (1842-1905)
Vet alla varför man firar pingst? Jo, det var för att lärjungarna, alltså byggnadsarbetare Krister Josefssons projektgrupp, fick någon slags eld på sig och började tala på språk de i vanliga fall inte kunde begripa. Inget tragglande av verbformer eller passé simple eller undantag från huvudregeln här inte. Det var bara att snacka på.
Kanske är det så de fina parlamentarikerna har tänkt om oss undersåtar i den norra provinsen? Vi har genom ett eu-direktiv begåvats med en bengalisk eld på huvudknoppen och kan tala och använda alla de språk som brukas i parlamentet.
På annat sätt kan man ju inte förstå att protokollen från parlamentsdebatterna inte har översatts till svenska sen mitten av februari.

onsdag, juni 07, 2006

Italiens president orsakar kravaller i parlamentet

Thomas Rowlandson (1756 -1827)

Det är den 5 juli 2005. En helt vanlig dag i det fina parlamentet. Italiens president en herr Carlo Azeglio Ciampi ska hålla tal.
Talmannen hälsar honom med de vanliga retoriska välkomstarabeskerna och påminner även om han "var den minister som spelade en avgörande roll för Italiens införande av euron".

Så talar då den italienske presidenten och efter inledningsfraserna bla bla bla så säger han:

Det är en djup ära för mig att få tala i den mest förfinade demokratiska miljön i Europa och att göra Italiens röst hörd i hjärtat av unionens konstitutionella system.

Men då tar det hus i helsicke. Protokollet tar härmed över texten:

(Mario Borghezio avbröt högljutt talaren och banderoller hängdes upp.)

Talmannen. – Kan vaktmästarna omedelbart avlägsna den där symbolen. Visa ut ledamoten, kör ut honom från kammaren! Kör omedelbart ut honom från kammaren! Kör ut honom från kammaren, sade jag!
(Applåder)
Kan vaktmästarna avlägsna alla symboler och attiraljer som kan störa ordningen i kammaren.
(Högljudda protester)
Vänligen se till att det inte finns något kvar som kan störa ordningen i kammaren. Avlägsna allt sådant.
(Ledamöterna i fråga kördes ut.)
Jag beklagar, herr president. Var snäll och fortsätt.
(Applåder)

Och inte nog med detta. Efter den italienske presidentens tal har en herr Bruno Gollnisch ordet. Han påpekar att det kan inte finnas något 'unionens konstitutionella system' eftersom konstitutionsförslaget har förkastats. Detta

innebär att konstitutionsfördraget har reducerats till noll och intet och därmed även, är jag rädd, president Ciampis anförande, med all respekt för honom som person och president.

Hade eu-extremisterna verkligen glömt att berätta för den italienske presidenten att eu-projektet inte har någon konstitution?
Eller var det helt enkelt som så att eu-extremisterna menade att såna där trivialiteter som demokratiska val behöver man väl inte ta hänsyn till när resultatet går mot den politiska klassens intressen?

tisdag, juni 06, 2006

Jätteroligt! sa Cecilia Malmström

Den sovande församlingen
William Hogarth (1697-1764)

Den politiska klassen har det minsann inte lätt.
Först har man gett folket friheten så att man kan skicka slaktboskap och arbetskraft utan papperskrångel över gränserna mellan de europeiska staterna.
Sen bygger man tillsammans med våra vänner på andra sidan Atlanten upp en armé så att också svenska ungdomar kan få göra inspirerande utlandsresor och dessutom får de friheten att dö för sitt fosterlands (förlåt provins ska det vara) provins frihet i exotiska länder som till exempel Afghanistan.
Och slutligen ska man konstruera det 1000-åriga fredsriket genom att den politiska klassen får sitta i ett alldeles eget centralt placerat och fint parlament där de kan lagstifta och diskutera och sätta sina barn i exklusiva skolor som folket betalar och slutligen som tack för allt slit få pensioner som samma folk ska arbeta ihop åt dem.
Och till råga på allt så vrenskas och gnölar och struntar det konstiga folket i allt det här fina man tänkt ut.

Därför får man verkligen förstå att Cecilia Malmström blev så tagen den 5 juli förra året att hon glädjestrålande utbrast där hon stod i det fina parlamentet:

Herr talman! Detta är en mycket komplicerad fråga som är föremål för en enorm lobbying från olika grupper. Jag tycker att det är jätteroligt att medborgarna för en gångs skull bryr sig om vad vi håller på med här i huset. Det är vi inte bortskämda med.

måndag, juni 05, 2006

Talmannen smutskastar Polen

Daumier 1865


Den 10 januari 2005 attackerar Mirosław Mariusz Piotrowski talmannen Joseph Borelles som ska ha utstött 'extrema och partiska åsikter som är förolämpande och ärekränkande för Polen'. Därför kräver han talmannens avgång.
Vad är det då talmannen påstås ha sagt?
Jo, i samband den så kallade 'Orangefärgade Revolutionen' i Ukraina ska talmannen ha sagt att 'Polen och Litauen inte är enade med resten av unionen i frågan om Ukraina eftersom de är påverkade av Förenta staterna'.
Men det har minsann inte kommit över hans läppar. Bevisen finns i den videokassett han skickat runt. Den är översatt till polska och då kan man se att 'anmärkningarna av den polska ambassaden i Madrid i 80 procent av fallen inte är någonting annat än ren lögn'. Talmannen har absolut ingenting att be om ursäkt för (med undantag för den femtedel som uppenbarligen var ärekränkande - utan förväntar sig tvärtom en ordentlig ursäkt från Polens utrikesminister.
Och så fortsätter dagen i det fina parlamentet som ska ordna den tusenåriga freden åt Europas folk.

fredag, juni 02, 2006

I Bryssel har man tre dagars arbetsvecka

Posada 1852-1913

Av barn och fyllhundar får man höra sanningen. Ehuru Hans-Peter Martin är svår på flaskan undantar sig mitt bedömande, men det förefaller i varje fall som han har en förmåga att reta upp de ärade ledamöterna - ja, det finns faktiskt parlamentariker som kräver att få bli betitlade Honourable. (se parlamentsprotokoll 22 juni 2005)
Nu till saken. Den högvälborne och ärade Othmar Karas tappade besinningen den 4 juli i förra året och pucklade på Hans-Peter Martin med följande komiska slagserie:

Hans-Peter Martin, grupplös ledamot av kammaren, förekommer nu i österrikiska medier och kommer med svepande, motbjudande, oberättigade insinuationer och förtal riktat inte längre bara mot kammaren och EU:s institutioner, utan även mot dem som bistår oss i vårt arbete som ledamöter och mot Europaparlamentets tjänstemän. Bland annat har han i en dagstidning skrivit följande, jag citerar:
Assistenterna, huvudsakligen unga akademiker, vänjer sig snabbt vid tre dagars arbetsvecka, lockade, förförda och fördärvade av Bryssel.”
Han fortsätter i samma anda, så här:
Gud hjälpe den parlamentsledamot som förväntar sig hårt arbete på det här stället; nästan allihop tycker det är alldeles för jobbigt. Resultat och ansvar finns inte i deras ordförråd; slapphet är normen. Och framför allt kan personalen varken koncentrera sig eller slutföra saker och ting.
Jag tillbakavisar kraftigt dessa svepande, nedsättande yttranden om vår personal och kammarens personal.
(Applåder)
Jag vill tacka all vår personal. Utan dem skulle vi varken kunna tjäna folket så väl eller kunna hantera så många besökare och så mycket lagstiftningsarbete.
Jo, jo så kan det gå till en vanlig dag i det fina parlamentet.

torsdag, juni 01, 2006

Kommissionär Wallström är folklig

Honoré Daumier


Den 22 juni förra året, då parlamentets majoritet fortfarande debatterade nederlaget för konstitutionsförslaget, talade kommissionär Margot Wallström. Hon hade naturligtvis klart för sig vad som behövs för att ordna upp situationen:

Vi kommer naturligtvis att forma det vi kallar plan D: debatt, dialog och demokrati. Vi kommer att arbeta med de andra institutionerna, och vi kommer att försöka mobilisera de nödvändiga resurserna för detta.

Varpå talet avslutas med det genuint folkliga utropet:

Courage, les Européens!

En kanske uppfriskande uppmaning till de miljoner Andersson, Pettersson och Lundström från Ystad till Haparanda som parlerar franska. För oss andra med de begränsade förståndsgåvor naturen oss gav återstår endast att konstatera att resultatet av den geniala planen D är att protokollen från det fina parlamentet inte har översatts till svenska sen mitten av februari.
Fast det är ju klart. Såna petitesser spelar väl ingen som helst roll för en visionär.
Creeper Bloggtoppen.se BlogRankers.com