Sanningens ögonblick
Talmannen i det fina och mäktiga europeiska parlamentet, Josep Borrell, är upprörd. Det är nämligen som så att ledamöterna skolkar från debatterna. I ett uttalande för tidningen The European Voice (3 mars) uppger talman Borrell att han fått klagomål från kommissionens icke folkvalde ordförande, José Manuel Barroso.
Barroso klagar över att när man presenterade kommissionens arbetsordning för 2006 så fanns det fler icke folkvalda tjänstemän från kommissionen än folkvalda ledamöter i salen. Borrell blev då, som han säger i artikeln, ’riktigt förlägen’.
Han lovar att från och med nu vidtaga åtgärder. Framför allt avser han att sätta stopp för parlamentsledamöternas alla inspektionsresor runtom i världen. Sånt skapar bara förvirring. Och, kan man tilägga, en öde sessionssal.
Kanske problematiken ligger i det som Zdzisław Zbigniew Podkański så klarsynt berörde den 12 december förra året:
Det har gått nästan 18 månader sedan det senaste valet till Europaparlamentet. Följaktligen har tillräckligt lång tid förflutit för att vi ska ha bildat oss en uppfattning om hur parlamentet fungerar och om Europeiska unionens roll och betydelse. Även om vi inte har några problem att anta resolutioner till stöd för demokratin och de mänskliga rättigheterna i tredjevärldenländer, måste jag tyvärr säga att vi dessvärre inte förmår upprätthålla våra egna rättigheter lika effektivt.
Och sen efter en smula prat om en sockermarknadsreform (!) och att de små staterna inte har mycket att säga till om och att de stora grälar så kommer slutklämmen:
Detta leder till några grundläggande frågor, såsom vart vi är på väg och vad meningen med vårt arbete är.
Och det är ju en intressant fråga.
Barroso klagar över att när man presenterade kommissionens arbetsordning för 2006 så fanns det fler icke folkvalda tjänstemän från kommissionen än folkvalda ledamöter i salen. Borrell blev då, som han säger i artikeln, ’riktigt förlägen’.
Han lovar att från och med nu vidtaga åtgärder. Framför allt avser han att sätta stopp för parlamentsledamöternas alla inspektionsresor runtom i världen. Sånt skapar bara förvirring. Och, kan man tilägga, en öde sessionssal.
Kanske problematiken ligger i det som Zdzisław Zbigniew Podkański så klarsynt berörde den 12 december förra året:
Det har gått nästan 18 månader sedan det senaste valet till Europaparlamentet. Följaktligen har tillräckligt lång tid förflutit för att vi ska ha bildat oss en uppfattning om hur parlamentet fungerar och om Europeiska unionens roll och betydelse. Även om vi inte har några problem att anta resolutioner till stöd för demokratin och de mänskliga rättigheterna i tredjevärldenländer, måste jag tyvärr säga att vi dessvärre inte förmår upprätthålla våra egna rättigheter lika effektivt.
Och sen efter en smula prat om en sockermarknadsreform (!) och att de små staterna inte har mycket att säga till om och att de stora grälar så kommer slutklämmen:
Detta leder till några grundläggande frågor, såsom vart vi är på väg och vad meningen med vårt arbete är.
Och det är ju en intressant fråga.
0 Comments:
Skicka en kommentar
<< Home