Berlusconi i EU-parlamentet

Idag när italienarna går till val för andra dagen i följd kan det vara på sin plats att påminna om när Italien i juli 2003 tillträdde som ordförande.
Då talade premiärminister Silvio Berlusconi inför det fina parlamentet i Strasbourg. I debatten efteråt säger Martin Schulz att Berlusconi utnyttjat sin politiska position och myglat med det italienska domstolsväsendet för att själv slippa åtal och att..

ni, herr rådsordförande, inte är ansvarig för intelligenskvoten hos era ministrar, men ni är ansvarig för vad de säger.

Berlusconi blir förbannad:

Herr Schulz, jag vet att det i Italien finns en producent som just håller på med en film om de nazistiska koncentrationslägren. Jag skulle kunna tänka mig er i rollen som kapo. Ni är helt perfekt!

Ett kanske inte helt oväntat sätt att tala från en politiker som härom veckan kallade de som inte röstar på honom för ’coglioni’, alltså ungefär ’kukhuvuden’.

Nu får Schulz ett glänsande tillfälle att agera den förorättade oskulden:

Jag skall fatta mig kort. Berlusconi sade i sitt anförande följande – om det tolkades korrekt: I Italien håller en regissör på att göra en film om koncentrationslägren, och han har erbjudit mig rollen som kapo, uppsyningsman, ...

I protokollet står sorl. Det kan lika gärna vara Schulz som gör en teatralisk paus. Typ tar sig för pannan, himlar med ögonen. Notera också hur Schulz extrapolerar Berlusconis förolämpning - agera en ondskefull karaktär i en filminspelning - till att bli något som faktiskt associerar till nazisternas massmord.

... det vill säga som SS-bödel. Jag säger bara en sak: Min respekt för fascismens offer förbjuder mig att ens kommentera detta. Men jag har fått klart för mig att det är svårt att acceptera att en tjänstgörande rådsordförande förlorar fattningen på det sättet

Då utbryter, enligt protokollet, livliga och ihållande applåder från vänster och stående ovationer.

Men Berlusconi har inte fattat uppförandeetiketten i det fina parlamentet där den tjusigare delen av den politiska eliten håller i taktpinnen och säger:

Finns det någon som inte var här och lyssnade på Schulz? Han förolämpade mig allvarligt på ett personligt plan, genom att gestikulera och använda ett tonfall som sannerligen inte borde vara tillåtet i ett parlament som detta. Jag sade det jag sade på ett ironiskt sätt. Om ni inte kan förstå ironi, så är det tråkigt för er. Men jag tänker inte ta tillbaka det jag sade med ironi, om inte Schulz tar tillbaka de personliga förolämpningar han riktade mot mig. Det jag sade var ironi; det han sade var ren illvilja!

På dettta följer givetvis att högern applåderar och vänstern tjoar protester.
Två fraktioner inom den politiska eliten bekrigar varann.