Margot Wallström polerar en rova
(forts från föreg dag)
Så här sa kritiken:
Kära Margot. I ditt vackra tal ligger det faktum att EU:s PR-avdelning skulle vilja ha mer pengar till ytterligare PR. Man vill anställa fler journalister för att sälja det man själv drar fördel av. Man vill inrätta en ny nyhetsbyrå så att man kan bestämma vad medierna ska skriva om EU och så att varje nyhet kan förses med ett lättbegripligt meddelande som lovprisar EU. Kommissionen behöver inte en kommunikationsstrategi utan öppenhet och demokrati. Kommissionen bör börja med att öppna kontona för granskning i parlamentet. Ge EU:s revisorer tillgång till alla utgifter så att de kan kontrollera dem. Offentliggör namnen på dem som får betalt för att ge goda råd inom kommissionens hemliga arbetsgrupper.
Varpå kommissionär Wallström snorkar på det där överlägsna sättet att 'vi har nog inte läst samma dokument'. Det är en brysselitisk förlämpning och betyder på ren svenska något i stil med att du är ju dum i huvudet.
Fast i sak visar det sig att kritiken sköt mitt i prick. Vad kommissionären menar är att det enda som behövs är mer effektiv propaganda. Innehållet är det inget fel på. Det som erbjuds är alltså en gammal torrbulle som kommissionären piffat upp med en klick glasyr. Glasyren är storsinthet och medlidande med de 'som inte har råd'.
Sånt kallas retorik. Det ska gå in i magen, eller hjärtat om man så vill, för att mjuka upp förnuftet. Så här låter det:
Om vi vill ha bättre kvalitet och mer fakta och siffror, och bättre kunna täcka det som händer i rådet, parlamentet och kommissionen, behöver vi mer personal och utrustning. Som jag sa tidigare är det på detta sätt vi stöder regional television och radiostationer som inte har råd att skicka korrespondenter till Bryssel.
Om vi menar allvar med att tillhandahålla den informationen inifrån, interinstitutionell information, behöver vi människor som gör det. I slutändan kommer vi att behöva en mycket yrkeskunnig person som beslutar om vad som är mest intressant ur journalistiskt perspektiv. Bör vi skicka ut ett team till parlamentet i dag, eller kanske en annan plats för att täcka en annan nyhet? Vi gör redan det, men med mycket få resurser.
Det här är alltså det nya. En Tv-kanal som kränger propagandarullar till nyhetsbyråerna. En teckningstävling. Och möjlighet för organisationer att söka pengar. Ansökningsstiden går storsint nog ut om två veckor.
Och, javisst, en diskussionssida på nätet för den svenska menigheten. Besök den gärna för den behöver nämligen besök. Om man så säger. Klicka här för att skicka en hälsning till de stackare som ska vara moderatorer så att de har något att göra. De betalas ju ändå med skattemedel.
En riktig giftblåsa, Alyn Smith, snodde åt sig sista ordet trots att debatten var avslutad:
I Skottland har vi ett gammalt ordspråk som säger att man kan inte kan polera en rova, och ingen framställning i världen döljer det faktum att EU har ett strukturproblem som vi inte tar itu med.
Så här sa kritiken:
Kära Margot. I ditt vackra tal ligger det faktum att EU:s PR-avdelning skulle vilja ha mer pengar till ytterligare PR. Man vill anställa fler journalister för att sälja det man själv drar fördel av. Man vill inrätta en ny nyhetsbyrå så att man kan bestämma vad medierna ska skriva om EU och så att varje nyhet kan förses med ett lättbegripligt meddelande som lovprisar EU. Kommissionen behöver inte en kommunikationsstrategi utan öppenhet och demokrati. Kommissionen bör börja med att öppna kontona för granskning i parlamentet. Ge EU:s revisorer tillgång till alla utgifter så att de kan kontrollera dem. Offentliggör namnen på dem som får betalt för att ge goda råd inom kommissionens hemliga arbetsgrupper.
Varpå kommissionär Wallström snorkar på det där överlägsna sättet att 'vi har nog inte läst samma dokument'. Det är en brysselitisk förlämpning och betyder på ren svenska något i stil med att du är ju dum i huvudet.
Fast i sak visar det sig att kritiken sköt mitt i prick. Vad kommissionären menar är att det enda som behövs är mer effektiv propaganda. Innehållet är det inget fel på. Det som erbjuds är alltså en gammal torrbulle som kommissionären piffat upp med en klick glasyr. Glasyren är storsinthet och medlidande med de 'som inte har råd'.
Sånt kallas retorik. Det ska gå in i magen, eller hjärtat om man så vill, för att mjuka upp förnuftet. Så här låter det:
Om vi vill ha bättre kvalitet och mer fakta och siffror, och bättre kunna täcka det som händer i rådet, parlamentet och kommissionen, behöver vi mer personal och utrustning. Som jag sa tidigare är det på detta sätt vi stöder regional television och radiostationer som inte har råd att skicka korrespondenter till Bryssel.
Om vi menar allvar med att tillhandahålla den informationen inifrån, interinstitutionell information, behöver vi människor som gör det. I slutändan kommer vi att behöva en mycket yrkeskunnig person som beslutar om vad som är mest intressant ur journalistiskt perspektiv. Bör vi skicka ut ett team till parlamentet i dag, eller kanske en annan plats för att täcka en annan nyhet? Vi gör redan det, men med mycket få resurser.
Det här är alltså det nya. En Tv-kanal som kränger propagandarullar till nyhetsbyråerna. En teckningstävling. Och möjlighet för organisationer att söka pengar. Ansökningsstiden går storsint nog ut om två veckor.
Och, javisst, en diskussionssida på nätet för den svenska menigheten. Besök den gärna för den behöver nämligen besök. Om man så säger. Klicka här för att skicka en hälsning till de stackare som ska vara moderatorer så att de har något att göra. De betalas ju ändå med skattemedel.
En riktig giftblåsa, Alyn Smith, snodde åt sig sista ordet trots att debatten var avslutad:
I Skottland har vi ett gammalt ordspråk som säger att man kan inte kan polera en rova, och ingen framställning i världen döljer det faktum att EU har ett strukturproblem som vi inte tar itu med.
0 Comments:
Skicka en kommentar
<< Home