Ur led är tiden

Som tidigare påpekats råder en gemytlig stämning i det fina parlamentet när ledamöterna får frotteras med sina likar. Som en nutida Hamlet utropar Christian Rovsing den 26 feb 2004:

Jag ser två klockor här i kammaren, och de tycks vara helt osynkroniserade. När jag tittar på den klocka som hänger där borta får jag känslan att parlamentet har kört fast och inte längre kommer någon vart. Så har det varit ganska länge, och jag tycker det är dags att göra något åt det.

Talmannen mumlar att visst ska det fixas, men eftersom det dröjer så kastar sig Mary Banotti över detta för mänskligheten så viktiga problem:

Ibland kan man bli förvirrad här i kammaren, men om någon inte gör något åt klockan där borta, som har varit trasig i åtminstone två månader, kommer vi att bli ännu mer förvirrade! Kan någon vara vänlig att antingen sätta i gång den eller stänga av den?

Nu applåderar ledamöterna i det fina parlamentet. Klapp, klapp. Det får en herr Watson att ta sig upp ur bänken och delge mänskligheten denna fundering:

Jag råder Mary Banotti att följa det råd som jag en gång fick av stationschefen vid Crianlarich, när jag påpekade för honom att de två klockorna, en på varje perrong, visade olika tid. Han svarade: ”Vad är det för mening med att ha två klockor om båda visar samma tid?”

Då skattade alla i det fina parlamentet. Står det i protokollet.