En strålande debatt

Inget är för omöjligt för parlamentet. Den 6 september förra året i Strasbourg diskuterade man ”antagandet av Europaparlamentets och rådets direktiv om minimikrav för arbetstagares hälsa och säkerhet vid exponering för risker som har samband med fysikaliska agens (optisk strålning) i arbetet”. Skydd mot solstrålning för att tala klarspråk.
Debatten sätter igång. Den inleds som vanligt av ett frenetiskt tackande ledamöterna emellan. Kanske detta mystiska tackande beror på att ledamöterna så ofta möter otacksamhet från väljarna och därför måste stärka sina egon? Att bara 37 procent röstade i det senaste svenska EU-valet skulle ju kunna tyda på en viss, tja, otacksamhet.
I vilket fall som helst inleder Philip Bushill-Matthews sitt anförande på följande sätt:

Herr talman! Jag beklagar att kommissionsledamoten själv inte kan vara hos oss i dag, men jag förstår att han måste vara i Kina. Jag hoppas att solen skiner på honom där och att han får instruktioner om att täcka kroppen väl.

Och det var ju kul.
Ett annat inlägg kommer från Avril Doyle. Han har kommit till slutsatsen att förslaget är omöjligt att genomföra och förklarar det med att berätta om hur det skulle se ut på jobbet en måndagmorgon:

Radar de upp sina anställda en måndagmorgon och kontrollerar deras hudtyper och om de har varit överexponerade under helgen? Eller kontrollerar de om de har blivit brända på båda sidor i Torremolinos under de senaste fjorton dagarna när de var på semester och säger ”Tyvärr, ni får inte vara ute i solen alls den här veckan”? Det är omöjligt att genomföra.

En strålande invändning i en strålande debatt om man så vill.