Greve Dracula i det fina parlamentet

Vlad 'Dracula' Tepes 1431-1476

Retoriska bilder och liknelser haglar i parlamentet. Naturligtvis inte från dem som vill vara riktigt fina och göra som Kommissionen önskar. Deras anföranden är som nystrukna blanketter.
Undantaget är ju kommissionären Margot Wallström som för exakt ett år sen försökte ta sig upp ur den retoriska gråsmeten och jämförde ett nej till konstitutionsförslaget med första steget till koncentrationsläger.
Efteråt sa hon att fel version av talet publicerats och att hon inte sagt det hon skulle ha sagt. ’Och så vidare’ som kommissionären brukar säga när hon talar till folket.
För den som läser protokollen är det de som känner sig som bonnkatter bland hermelinerna som är de eldiga talarna.
Lyssna bara på Gererd Battens salva från i juni förra året när konstitutionsförslaget förkastats. Det är minsann ingen lydig karriärist som håller ett tal för att det ska bli en punkt på ett CV när det dyker upp en trivsam eu-tjänst med goda pensionsförmåner:

Den europeiska konstitutionen är död. Fransmännen dödade den, nederländarna lade den i kistan och nu är locket på. Men liksom greve Dracula har EU-fördrag en otäck vana att återuppstå. Konstitutionen behöver en påle genom hjärtat. Den pålen skulle kunna utdelas av en brittisk folkomröstning som skulle ge ett rungande nej. Nu verkar det dock som att den brittiska regeringen kommer att förvägra det brittiska folket den möjligheten. I stället för en påle kunde ett ännu mer dödligt slut vara möjligt, i form av en silverkula. Den silverkulan kommer att ta formen av upplösningen av den gemensamma europeiska valutan.

Intressant att läsa det här nu i mars 2006 när Der Spiegel nyligen rapporterat att Chirac och Merkel diskuterar hur man ska få de franska väljarna att rösta om konstitutionen en gång till.