Fatuzzos drömmar

Vin av druvor som inte skadar levern

Det har sagts förr men det förtjänar att upprepas: Carlo Fatuzzo personifierar sannerligen den sköna kompissamvaro som finns bland ledamöterna i det fina parlamentet. I den spatiösa sessionssalen kan man långt borta från världens oro och vimmel umgås med sina likar och fullt ut njuta av att vara en av de utvalda som bygger tusenårsriket.
I början av februari 2004 lät herr Fatuzzo de bildningstörstande massor få ta del av den esprit med vilken en glad ledamot kan tryffera sin historiska gärning. Och, ja det var så sant, på åhörarläktaren satt dottern Elisabetta Fatuzzo för att lyssna på sin far. Då lät det så här:

Eftersom hon visste att jag skulle tala om betänkandet om jordbruksinkomster inom Europeiska unionen påpekade hon att vi en gång hade fruktträd som gav äpplen, päron, körsbär och vackra söta bigarråer och att det fanns vetefält och grönsaker. När kommer vi på nytt att ha nöjet att skörda dessa produkter nära våra hem som vi brukade göra? När kommer vi igen att liksom Adam kunna få äpplen som Eva plockat direkt från trädet?

Efter ytterligare några talare äntrar Fatuzzo återigen talarstolen för att tala om nödvändigheten av den vetenskapliga utvecklingen:

Jag skulle vilja att jordbruksforskningen gör framsteg, framsteg, framsteg fram till den punkt där ett vin kan produceras av druvor som inte skadar levern för den som dricker det.

Någon timme senare flyger han igen upp i talarstolen och nu handlar det om gommens njutningar:

Men framför allt, herr talman, skulle jag vilja att mynta – vilket är min favoritsmak – har och fortsätter att ha till och med ännu mer smak och doft av mynta, som ger mig sådan tillfredsställelse, och som jag älskar.

Och en stund senare berättar han om hur det går till att komma fram till beslut i en trafikpolitisk fråga:

Det var en dröm, eftersom jag aldrig träffade Giuseppe Gargani, men enligt min åsikt är det rätt att rösta för betänkandet, vilket jag i själva verket har gjort.

Och sen om ännu fler drömmar som hjälpt den ordentlige ledamoten att fatta beslut:

I det ögonblicket vaknade jag och insåg att det var en dröm. Jag kände därför att jag var fri att rösta i enlighet med mitt samvete, och därför röstade jag i själva verket för Cercasbetänkandet, trots att San Berlusconi rådde mig att rösta mot det.

Ja, det måste sannerligen ha varit tryggt för dottern Elisabetta att under en och samma dag få veta att det tusenåriga fredsriket skapas av stora politiska tänkare.