Jean-Claude Martinez
Född 1945, Frankrike Retorik är inte alls en utdöende konstart. Här visar monsieur Jean-Claude Martinez hur man den 15 november 2005 arbetar med ironi som stilmedel.
Notera för övrigt reaktionen från Daniel Cohn-Bendit. En vänlig protokollförare har snällt bevarat hans skrikande till eftervärlden. Herr Cohn-Bendit är för övrigt redan inskriven i historien för sina insatser under de händelser i Frankrike som kallas maj 68.
Herr talman, herr Barroso!
Ceutahändelsen har passerat, Melillahändelsen har passerat och nu är det förorterna som står i brand. Världens medier ställer frågor och vi, vad gör vi? Vi utformar ett lagstiftningsprogram. För vad? Global uppvärmning exempelvis, vilket verkar vara logiskt.
När bilar och skolor står i brand finns verkligen problem med global uppvärmning och, därmed, med efterlevandet av Kyotoprotokollet. Vi skulle vid sidan av Mariann Fischer-Boel kunna göra ytterligare något för att försämra vårt jordbruk som sådant: Peter Mandelson skulle kunna nå en överenskommelse i Hongkong, och vi skulle för vår del få en något högre arbetslöshet.
Låt oss anta några fler direktiv, så kommer berget av lagstiftning till sist att göra oss fullständigt maktlösa. Jag kan till och med gå så långt som att föreslå en rubrik till José Manuel Barrosos lagstiftningsprogram: ”Operation dimma och speglar”, för programmet är en dimridå som döljer trevliga idéer som dock maskerar tragedier.
Ett sista ord, herr Barroso: En juldag på 400-talet e.Kr. frös Rhen efter en klimatförändring. Tusentals stridsvagnar korsade Rhen, och Rom plundrades. Vet ni vad den romerska senaten gjorde under denna vinter 483? Man utformade ett lagstiftningsprogram.
(Daniel Cohn-Bendit ropade till Jean-Claude Martinez: ”Milda makter, vad intelligent han är! Han kan sin historia!”.)
Slutligen en språklig fundering. Är verkligen 'milda makter' en bra översättning av Oh là là! eller Mein Gott! beroende på vilket språk Cohn-Bendit nu använde?